livet går vidare...

Hej! igår var en extrem jobbig dag, vaknade av att jag drömde migrän, men faktum var att det var ingen obehaglig dröm, Jag hade migrän!
Så jag pallrade mig upp å tog en migräntablett å sen tillbaks isäng.
 
Gubben steg upp och försvann ut, trodde han åkt på jobb, vilket jag vet att han skulle. Men han var ut en kortare sväng bara, men... så i fredags f.m hade jag lovat grannen att sköta deras hund "chip" medans dom åkte till Piteå på loppis fredag till lördag.
 
Men att vakna med migrän å inse att man har ett ansvar över någon annans hund, då var det bara att dra på sig kläderna kl. 09.00 å asa sig ut, där jag mötte gubben i dörren på väg in. lite kinkig blev jag över att han kunde erbjudit att gå första svängen, men inte ett ljud. 
 
Chip blev lycklig över mitt besök, å jag försökte hålla mitt huvud stilla men ändå få på honom kopplet. Det gick, så ut i solen, med solglasögon som enda skydd vid extrem ljuskänslighet då jag har migrän. Vi gick iaf en 30 min promenad å då var jag nära döden, så in med chip å av med kopplet, stappla tillbaka över vägen in in i sovrummet hemma å la mig.
 
Kom på att jag var nog tvungen att ta en ny tablett, så upp igen å tog en å sen fick huvudet landa på kudden. slumrade med värk å illamående till nästa hundsväng vid 13.30 så jag steg upp, tog på mig å gick till chip, lika glad denna gång att få gå ut.
 
Solen lyste som aldrig förr å hur jag än gick fick jag den i ögonen. Blåsten hade tilltagit å jag kände det som att baksidan av huvudet höll på att blåsa bort. Även nu blev det en 30 min promenad, sen tillbaks med chip å hem igen. Tänkte att nu skulle jag försöka vara uppe å gick för att ta mig en dusch. Gubben kom hem då jag stod i duschen, då hade han varit på jobb, samt till jobbet å fixat med däck å fäljar till sin nyinköpta pick up. Mitt ansikte kändes som att ngn slagit in näsan, öm och domnad.
 
Svärfar kom efter en stund å jag dukade fram mackor, ägg, avocado, pålägg, mm koka kaffe å vi fikade, vilket gjorde att det kändes ngt bättre i skallen. Han satt hos oss ngn timme innan han begav sig hemåt, jobbig tid just nu. Jag gick en e.m sväng med chip oxå, å då jag återvände stod hans husse å matte på gården å han bidde så överlycklig.
 
Sen slappade vi mest hela kvällen, gubben är lite off å har en hel del tankar i sitt huvud. Vilket är fullt normalt efter att förlorat sin mor. Vi var iaf tacksamma att vi fick sitta vid hennes sida på fredag, ta farväl och inse att hon inte skulle orka så länge i det skick hon då var i. Men hur förberedd man än är, så kommer dödsfall alltid att påverka å chocka oss att det hände.
 

Idag söndag e det dags att städa bilarna, gubben har svårt att sitta stilla å han behöver lite egen tid å drar sig undan. Jag ska oxå fixa lite med min bil, men har inte samma behov som honom.



 
 
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Trackback
RSS 2.0