snyft

Nää...så trist det känns. Min älsklings gubbe (min son) och min favorit svärdotter ska separera...uch, fy och blä. Men, visst har jag hört på de två att det varit jobbigt emellanåt, det ska erkännas.
 
Men jag vet oxå att då man som dom haft knapert ekonomiskt under jättelång tid, så tar det energi från varandra. Ingen orkar i längden, och man börjar se fel och brister i allt runtikring relationen.
 
Jag tror dock att min son har hittat sin prinsessa och jag tror att prinsessan faktiskt har sin prins i min son. Att separera och återhämta sig, se in i sig själv och hitta sina egna värderingar och vart man vill i livet på vart sitt håll kan faktiskt få tillbaka gnistan.
 
Om prinsessan slipper gnata och tjata på prinsen om de vardagliga små sakerna hela tiden, vilket kanske bottnar i den dåliga ekonomins gifter. Kanske kan hon i lugn å ro se honom igen som hon såg honom en gång i tiden. Alla har problem och kriser i sina förhållanden, man lever sällan som prins å prinsessa under vardagens gnet.
 
Men med en dålig ekonomi blir inte ens helgerna det andningshål man behöver för att se varandra i ett ljusare skimmer. En helg med lite romantik (och min son vet vad romantik är) kan göra en avgörande skillnad mellan vardag och helg.
 
Min svärdotter tar även på sig att sköta den tunga biten som består av deras ansträngda ekonomi, samt allt annat i hemmet. Det är bara att titta på programmet Lyxfällan. Drar man inte åt samma håll, delar man inte den ekonomiska bördan så går man till slut under, vilket jag tror har skett för min son och svärdotter. Att separera kan vara en ny start för de två.
 
Min son behöver inse att han faktiskt behöver städa, tvätta, och sköta ekonomi. Trots att jag tyvärr har sett hur dåligt det gått för honom förr att klarat detta, så kanske han mognar och inser att det är trevligare att bo fint och klara sin ekonomi på egen hand oxå.
När man ser två människor som min son och svärdotter passa varandra så bra, blir jag väldigt sorgsen över att det tar slut. Jag hoppas dock och tror att får de se allt från var sitt håll och får tänka på sig själva ett tag, kanske dom med nya krafter kan hitta tillbaka med nya idéer och nytt förhållningssätt till att sköta hemmet gemensamt, istället för att bara den ena måste bära det tunga ansvaret.
 
 
Men det är inte lätt att ändra sig, man måste hitta igen till sin självkänsla att man är bra som man är, men man kan alltid förbättra sin bild av sig själv vilket drar andra till sig. Man blir inte omtyckt om man inte tycker om sig själv, man blir däremot som en magnet om man tycker om sig själv, då vill andra människor vara i ens närhet.
Vi kan slå på oss själva i det oändliga, men vi har jättesvårt att se det vackra i oss själva. Att säga ngt snällt till sig själv sitter så långt inne.
 
Men skivan som upprepar likt ett mantra alla våra brister verkar alldrig ta slut. Kanske måste vi tvinga oss till det positiva och omfamna oss i livet. Vara glada för att vi är vi, alla är unika och alla har en alldeles speciell plats på vår jord. Jag kom lite utanför ämnet, men jag tror att det påverkar oss alla. Denna dåliga självkänsla som alla verkar bära på.
 

Att idealen idag är att vi ska se smala ut... varför? Är verkligen smala människor vackra aoutomatiskt? Eller får vi det bara inpräntat i huvudet från det vi är små? Varför inte bara leva och älska livet som det presenterar oss. Oftast tror jag, iaf då det gäller mig själv att jag går upp i vikt då jag inte trivs med livet.
 
Det blir lite som Mia Törnblom säger, vi skaffar oss airbags för att inte bli "sedda". Men om vi har låg självkänsla så kommer vi ständigt att vara rädda för att misslyckas. Vi kan inte ens uppskatta det vi lyckas med, för vi hittar alltid några fel vi kunde gjort bättre. Tänk vad livet skulle vara lättare om vi inte hela tiden slogs mot vårt eget negativa jag!

Så, iaf för att återta tråden till prinsen å prinsessan. Jag hoppas dom kan stärka sina egna "jag" öka sin självkänsla, få ordning på vad som är målet för deras egna liv, vart dom ska sträva och hur det ska gå till då blir livet lite lättare att leva.
 
Är man förvirrad och osäker på om man stretar åt samma håll, då springer man enbart runt i ett ekorrhjul, vilket dom två faktiskt gjort pga dålig ekonomi, och faktiskt en skopa handlingsförlamning.
Och jag hoppas att dom kommer sig ur hjulet och tar tag i saker och ting som behöver ta tags i.

Min son har en dröm om eget företag, min svärdotter likaså. Är det en dröm dom ska förverkliga gemensamt, för drömmarna är trots allt aningen olika men kan kombineras. Men deras fokus på vart dom är på väg behöver klarna.
 
Jag älskar dom båda, så otroligt mycket och hoppas så att dom ska kunna komma vidare och inte bara lämna för att det är "lättaste" utvägen. (jag skriver "lättast" inom situationstecken pga att jag VET att lätt är det aldrig att separera)

Kärlek till er båda, min prins å prinsessa




Min egen prinsessa:
 
Denna bild har son och svärdotter gjort via ett datorprogram, hur deras dotter skulle kunna se ut =) söt va!
 
 
 
 
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Trackback
RSS 2.0