HACHIKO

Idag har vi sett filmen om hunden HACHIKO.

Den var otroligt sorglig och jag bölade mest hela filmen. Berättelsen är en gammal sann historia från 1935 om hunden som väntade 10 år på sin avlidna husse.

 

Jag blev förälskad i hunden genast, men irriterad på frun till Professorn som tar sig an hunden. Men jag rekommenderar den varmt om ni vill se en snyfthistoria.

 

Jag bara älskade den, tror att jag skulle böla lika mkt oavsett hur många ggr jag ser den. Familjens dotter försöker ta hand om hunden efter att hennes pappa dött, vilket ändå känns bra. Det är helt enkelt en mkt tårdrypande film.

 

Vi ska även se Avatar i helgen, kanske blir det stugan en sväng med skotern om vädret tillåter imorgon. Sätter in en bild på den äkta HACHIKO som senare även fick en staty uppsatt på den plats han i 10 år väntade på sin husse.

Snacka om starka band.

 

 

 

Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3

 

 

 

Trackback
RSS 2.0