fortfarande
ute på vift. Trivs, men även jobbigt att vara på resa. återkommer runt den 2 juni till Arjeplog. just nu, trots det jättetrevliga bemötandet och glada aniskterna längtar jag efter min gubbe, min säng och våra kissar. tack å hej!
utsikt från min nuvarande reseort.
Göteborg
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
borta...
Idag ska jag åka bort, till hemlig ort. Jag har packat å känner mig nu rätt så redo. Har dock huvudvärk av mina tankar som virvlar runt i huvudet, men det är väl därför resan nu blir av.
Rensa tankar och landa efter allt som varit och hänt. Iof tror jag ibland man behöver hamna uppåner för att hitta balansen igen efteråt. Allt som sker påverkar oss, på ett eller annat sätt. Det viktigaste är väl att ta lärdom, titta på det i ett vidare perspektiv.
Varför hände det? Hur eller när blir man starkare och mer säker och har man förstått? Vad är det för väg vi ska välja, trampar vi åt rätt håll? Efter en underbar helg känns känslorna starka och säkra, vet vad jag vill och vet vart jag vill att det ska leda.
Relationer är ju alldrig bara att flyta stilla på en blank vattenyta och inget ont händer någonsin. Relationer kräver ju en del jobb av dom som ska ha en relation, oavsett om det är i kärlek eller i vänskap, även om arbetet är på olika nivåer.
Jag hittade 7 regler för en bra relation som jag tycker säger en hel del. Av John Gottman, professor i psykologi vid University of Washington i USA.
1. Kärlekskartan kallar Gottman det område i hjärnan där information om vår partner lagras. Det gäller att noga hålla reda på viktiga tilldragelser i partnerns liv - och var väl förtrogen med hans eller hennes drömmar, oro och livsmål.
2. Även i lyckliga parrelationer uppstår konflikter och kriser - och då gäller det att stanna kvar och visa den andra fortsatt ömhet, respekt, dela tankar och visa aktning.
3. Många tror att dyra presenter eller en kärlekshelg på hotell är bästa sättet att få förhållandet att överleva. Men snarare är det vardagens små kärleksbevis som betyder något.
4. Förhållanden där man delar på bestämmandet har störst chans att överleva. John Gottmans forskning visar att kvinnor generellt är bättre än män på att behandla sin partner med respekt och vill dela på besluten.
5. De flesta problem går enkelt att lösa om man är öppen för sin partner, och själv vågar erkänna sina fel och brister. Det är också viktigt att kunna kompromissa och ha överseende med partnerns svagheter.
6. Det är viktigt att bryta dödlägen som kan uppstå i förhållandet. Man måste ibland acceptera att man har olika åsikter och uppfattningar. Ta en paus om diskussionen gått snett. Ofta blir det lättare att komma överens när man lugnat ned sig.
7. Man bör vara öppen och regelbundet berätta och dela sina innersta drömmar, förhoppningar och övertygelser
Är åter om ngn vecka!
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Stugan i helgen
Vi har varit i stugan hela helgen, och det har varit fantastiskt skönt. Ingen stress, inga måsten, bara vara och tillsammans. Fredag cycklade jag till stugan, packade cyckelkorgen med matväska, och kläder samt en diskbalja. Vi har en diskbalja i stugan, men nu tog jag dit ytterligare en för att kunna stå ute i solen och diska efter maten. Gubben kom efter jobbet vid 16.00 tiden, efter att han gjort lite ärenden.
Vi började fixa mat runt fem snåret och det blev under fredag; grillad kycklingfilé över glöd, råstekt potatis i wokpannan över eldstaden och till detta en grönsallad gjord ute på altan =) med kärlek, hade med mig hemmagjord fetaoströra samt vitlökssås. Det var rent gudomligt gott, till detta drack vi (jag) en cider och Gubben en kall öl. Vid det laget var det min andra cider, å jag dricker väldigt måttligt nu för tiden så jag blev otroligt nog påverkad. Men å andra sidan hade gubben köpt cider med en hög alkoholhalt 7,2 tror jag den var på.
Efter denna 4 stjärniga middag, slappade vi och lät maten sjunka. senare startade vi bastun, vår härliga vedeldade bastu. Och då var vi tvungna ut på isen och hämta vatten, så vi både kan tvätta av oss och slänga på agregatet i bastun för den sköna ångan. Ja, på fredag var det fortfarande rätt mkt is kvar utanför bryggan. Jag hade mina nya stövlar på mig, men...det visade sig att dom faktiskt, trots att dom är nyinköpta inte höll helt tätt på höger stövvel...Hmm. suck, vad trist.
Men kvällen fortsatte med ett hett härligt bastubad och senare lite kortspel, där jag slog gubben. Han var nog inte kristallklar i knoppen dock, men spelet var ingen höjdare...he,he. Vi sov gott och på Lördag (då dom lovat dåligt väder) sken solen in i stugan. Jag klev upp runt 08.00 och kokade mig vatten, gick ut på altanen (breda bron) där jag la ett liggunderlag och sen min yoga matta över.
Jag gjorde yoga till fågelsång, bruset från vattnet, vinden som smekte min hud. Å det är nog bland det bästa jag vet och kan ge till mig själv, ett yoga pass mitt i naturen en solig vårmorgon. vi sov över till söndag och lördag förflöt lite som fredag med mat lagad över glöden från brasan, bastu på kvällen, ostbricka och kortspel. Men oxå att gubben fick sin pick up lagad (vilket han gjorde själv) och så lycklig han var över detta.. Söndag började jag oxå med yoga pass på morgonen och sen krattade jag runt stugan, blev jättefint.
Helgen har varit full av sinnesfrid och balsam för själen, tror även gubben håller med mig om det. Vi var trötta och nöjda igår då vi kom hem och det blev att grilla korv och äta pot sallad till middag. Sen en bra film, wolfman den senaste med Antohny hopkins mfl. Vi gick till sängs vid 21 för att se Poirot i sovrummet, tyvärr hade vi redan sett det avsnittet men vi somnade gott till detta.
Idag är vädret lite grått än så länge och jag ska nu gå och göra mitt yoga pass på mattan i sovrummet.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
sol i sinne
Idag skiner soooolen, jätteskönt. Jag har yogat och det känns underbart. Idag ska vi åka till stugan å njuta, ska grilla över öppen eld och ev. ska jag å gubben ta en bastu ikväll. Igår var jag flitig som en myra. storstädade i sovrummet, torka fönster, duscha blommorna, dammsög madrassen då jag bäddade rent i sängen, vädrade täcken å kuddar, dammtorkade, dammsög å så givetvis torkade jag golvet.
Kändes så frächt å gott då vi gick isäng igår kväll. Idag däremot tänkte jag lämna huset och bege mig till stugan för att njuta av den här soliga dagen. Jag & gubben har pratat om detta med facebook. Många är där, många vill att man ska vara där... men vad "ger" det mig, dig att vara på en data/nät sida när man faktiskt försöker bygga ett liv i verkligheten.
Jag & gubben bestämde oss att inte vara på "nätsidor" av såna slag då vi blev tillsammans, pga att vi båda suttit vid såna sidor, vet hur man blir mer och mer beroende av att sitta där, kolla vem som skrivit, vad händer mm. Jag tror alla som är på facebook känner igen beroende syndromet.
Hur det än är får vi bekräftelse genom att andra är intresserade av att skriva och "prata" med just dig, mig på nätet. Ibland kan det kännas som att vi "missar" ngt då "alla" är på facebook, men frågan är...Gör vi det? Är det inte dom som missar livet? Jag själv tycker nog att det räcker att skriva blogg, där får jag skriva av mig men ingen "svarar" eller jag behöver kolla vem som skrivit & dyl.
Jag tar heller inte kontakt med motsatta könet, ÄVEN om det är gamla vänner, ex el dyl. Vi människor vill gärna ha bekräftelse – Att bli sedd och bekräftad är ju väldigt grundläggande. Ibland har vi inte verktygen för att bekräfta oss själv. I stället upptäcker vi att vi kan bli sedda när vi tex är duktiga eller i mina ögon ”perfekt”.
Våra föräldrar gjorde så gott de kunde, och det kan vi känna stor kärlek för. Men de har/hade ju också sitt bagage, där vissa delar omedvetet har förts vidare.
Genom att ta tag i våra bekräftelsebehov och bryta generationsmönstret kan vi förhoppningsvis förhindra att vi överför vår dåliga självkänsla på barnen. – Men medvetenhet och självkänsla är en färskvara, man måste ständigt jobba med den. Jag trillar dit ibland, men jag försöker att inte slå på mig själv längre, utan vågar i stället titta inåt. Jag försöker varje dag att vara mer förlåtande mot mig själv och har fått en inre verktygslåda som är oersättlig genom min yoga.
Men för det behöver även jag bekräftelse från mina kära och nära, men inte kanske från gamla vänner å nätkontakter genom datorn. Jag tycker det är bättre att träffa dom IRL isåfall. Lära känna människor på nytt som det par jag och gubben nu är. "Man kan se två olika strategier för att få bekräftelse: Den ena bygger på att självvärdet ska stärkas med duktighet och framgång, den andra förstärker det genom betygelser av tillgivenhet och acceptans från andra människor".
Bekräftelse är ju inte enbart av ondo, utan den är viktig i våra liv, men lika viktigt är att söka den på rätt ställe, att bekräfta sig själv för att man är bra som man är utan att man först behöver prestera ngt, bekräfta sin omgivning för att man tycker om dom som dom är. Bekräftelsebehovet startar ju från det att vi föds, då vi blir sedda och ompysslade. När vi blir äldre måste vi finna den inuti oss själva, genom att tycka om oss själv för den vi är. Vi respekterar andra för vad dom är, och vi kan inte förända/ända på någon annan än oss själva.
Vi behöver självinsikt och kärlek för att inte slå på oss själv utan förändra det vi inte tycker om. Iaf, för att kort återvända till facebook, så tvivlar jag starkt att den som ngt annat forum är bra för själen, utan tror att den drenerar livet mer än vad den någonsin kan ge. Men givetvis är det enbart min åsikt. Många trivs där, och jag dömer ingen som vill vara där, det är ens egna val.
Men man kanske måste vara vaksam så man inte lägger mer energi på facebook/nätsidor än på sina liv/relationer i verkligheten.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
vårbild
Tänkte ge er en inblick i vårens framfart här i Arjeplog. och även ge er en länk till en blogg som pågår här i Arjeplog. Lilab är lite av nyhetsnavet i Arjeplog, där kan man även blogga, vilket jag gjort. Så för att visa den öppenhet som finns i Arjeplog ang yoga, gå in och läs =)
http://lilabarjeplog.wordpress.com/2010/04/29/vill-oka-valbefinnandet/ Där har ni mitt inlägg samt kommentarer på detta, även av mig. Gubben skickade mig dagen bild på en typisk dag för honom på jobbet... hihi
Ljus, kärlek, kram & Hej!
En dag i taget
Det fanns en gullig lite serie förr i dagens tidning som kallades; Kärlek är... Det var en tecknad man & en kvinna. Där dom båda varje dag visade ngn typ av omsorg, vad kärlek var för dagen. Så mitt dagens citat blir: Kärlek är då man kan förlåta och glömma, ta tag i problemen och lösa dom gemensamt.
Jag har en längtan
att dig nära få vara
att få känna din lena hy
och din kärleksömma kropp
Att få beröra dig och känna
den sanna kärleken
Min längtan är komplex
kärlek är alldrig lätt
kiv & gräl finns där oxå
Vill ändå leva den med dig
krypa intill dig på kvällen
se dig mitt emot mig till middagen
stryka din panna
kyssa dina läppar
öppna mitt hjärta för dig
& hoppas du vill öppna ditt
För den sanna kärleken
må vinna och hoppet är
det sista som kan försvinna
Min längtan att dela
vardagen med dig
är så stor,
den som säger
att kärleken är enkel
har den aldrig fått uppleva
Ge oss sinnesro att
acceptera det vi inte kan förändra
Ge oss mod
att förändra det vi kan
och förstånd att inse skillnaden
Låt dock aldrig vår sinnesro bli så total att den släcker våran indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför kinderna och vreden slocknar i våra bröst.
Låt oss aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt oss aldrig tvivla på förståndet bara för att vi är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.
Var gång du ser en nyutslagen blomma, ler himmelen emot dig!
Jag älskar min gubbe av hela mitt hjärta.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Nu händer det
Våren börjar äntligen tina bort snön, å segt har det varit. Men i helgen kom värmen, dock inte så jättemycket sol, men man kände att luften förändrades. Så natten till igår regnade det ganska ordentligt, även f.m igår var en eller två regnskurar. Sen kom solen fram...ååå så skönt.
På f.m dammtorkade jag och torka insidan av fönstret, dammsög, samt gav blommorna en dusch. Men på e.m, då la jag mig i en skön stol på altanen och njööööt solens värmande strålar. Gubben var hemma från jobbet igår, lite efterdyningar efter helgens händelser gjorde honom aningen knäckt.
Så vi njöt solen och våren tillsammans igår. Han startade min eu moppe oxå. För övrigt gjorde vi inget vettigt =) å det kändes helt ok även det. Idag skiner dock inte solen, ännu. Men det kan ju vara som igår, mulen f.m å härlig e.m så det är ju bara att vänta å hoppas på det bästa. vaknade 06.40 av att Mango (kissen) åt ngt under sängen, vände mig uppåner å kollade, jodå där satt han å tuggade i sig en fågel...kunde jag somna om...nä... upp å ta tag i dammsugaren för att dammsuga upp de fjädrar som låg under sängen, resten var borta, burrrr.
Förutom allt vardagligt, så är en del känslor fortfarande lite uppåner efter de senaste 2 veckorna som gått. Jag brukar vid tunga perioder fråga min tarot kortlek om svar. Fick upp att sammanbrott kan ge mig genombrott och att jag måste följa mitt hjärta, tillbaka till enkelheten för att finna svar.
Men mitt hjärta ger mig inga svar i nuläget, där är det tyst. Jag brukar skriva upp mina drömmar, för därifrån talar mitt undermedvetna, men på sistone kommer jag inte ihåg drömmarna då jag vaknat. Jag känner mig förvirrad, dels för att jag blivit sårad. Jag vet inte hur jag ska handskas med detta.
Tilliten är ngt tilltufsad, jag vill tro och jag vill förstå... men funderar mycket på livet och hur det formar sig. Om man agera i egen sak utan den andres vetskap är det att vara oärligt? Sjäv vet jag, om jag är oärlig eller far med osanning i mitt hjärta, men kan det vara så att det inte fungerar så för alla? eller är det enbart en fråga om ansvar?
Vilket man vill ta eller vilket ansvar man inte vill ta utifrån sitt eget agerande? Vita lögner sägs ju vara ok, men när blir dom svarta? Kan människor förändras till ngt annat, vill vi förändras eller vill vi hålla fast vid beteende som vi själv tycker om oavsett vad andra tycker?
Ska vi omge oss med människor som tycker på annat sätt, eller ska vi ge upp och vara för oss själva så slipper vi höra andras åsikter? I vår egen värld finns vår egen sanning, kan vår sanning förändras och förbättras eller är den statisk? Vad vill vi göra... Vad vill jag, vad vill du? Tiden är ett bra redskap, ibland känns den för kort, ibland känns det som en evighet. Kan tiden vara svaret på en fråga eller ger den bara frågan rätt perspektiv? Ibland kan jag känna mig instängd i mitt eget huvud. Inte våga vara mitt äkta jag pga mottagandet.
Anpassning är en jobbig dräkt att ha på sig. Varför inte kliva ut och leva upp? Pga sorg inuti, rädsla, motsättningar, krav, energilös omgivning, otrygghet. Om man inte lever ut i sin fulla potential, snuvar jag mig själv på livet. Vem orkar eller intresserar sig för mina sår, eller dina, då vi är så upptagna att vakta våra egna sår. Ändå sker det, vi blir sårade för att vi är beredd på det, vårt ego är ett stort sår som vi bär omkring på.
Jag måste bli medveten om såren men inte göra dom större, utan låta dom helas genom att jag går till dess rötter. Ju mindre jag är i mitt huvud, ju mer jordad jag kan bli genom meditation ju mindre kommer såren att kännas. Genom att acceptera att du sårar mig, ska jag inte reagera på det, utan släppa det och låta energiflödet få ta plats och göra mig hel.
Ljus å värme. Kram & Hej!
Dags att öppna upp för livet?
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Dagen D eller B?
Idag är det Begravning, kl:13.00 vaknade för en timme sedan men har inte kommit igång med yogan ännu. Gårdagen blev riktigt bra, vi grillade kött och min sallad, vitlökssås, å fetaoströran till blev mkt uppskattat.
Alla 9 åt som bara den. Idag känns det lite si å så. En jobbig dag framöver, men det ska väl gå det med? Stundvis känns det som att jag och gubben kommit ett steg närmare, men känslor är oxå luriga. Igår sa han till äldsta sonen att imorgon fredag, då får vi ta ett par riktigt öl då detta är över. Hm...för mig verkar det ovanligt.
Men jag ska inte moralisera inuläget, alla hanterar vi saker olika. Och har man en tendens att lösa saker på egen hand och hålla mkt inom sig kanske man faktiskt tror att öl kan vara en lösning för att lossa upp? Men av egen erfarenhet vet jag att det sällan fungerar.
Man kommer inte undan sorgens ansikte för det. Iaf blir det begravning kl.13 sen för dom närmaste på hotell lyktan, där det ska serveras landgång. Så middag för idag, vet inte... om det behövs? Sen har jag alltid detta med kläder, men vilken kvinna har inte problem med den biten?
Jag har ingen tid att hitta ngt annat, men paniken finns där iaf. Ska stryka skjorta åt gubben...Å vad fin han är i sin kavaj, men troligen är det bara idag den kommer att vara på honom...synd. Nä, nu yogadags så jag hinner. Vädret utanför är som ett vitt mjölktäcke av regnfylld dimma och +4 grader ute. brrr.
Arjeplogs rosa kyrka
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
En dag till...
Då har vi kommit fram till Torsdag. Vi satt uppe länge igår och pratade, vilket jag tror även gubben uppskattade. Han fick berätta lite från förr.
En del vet jag ju redan, annat var nytt. Men det är väl ofta så, ibörjan av relationen berättar man och pratar om sig själv och den andre är intresserad och man sitter timvis, iaf jag å gubben och bara pratar.
Igår tog vi oss tid att sitta å prata, strunta i tv:n. Kändes riktigt bra, och tror ganska behövligt. En del spänningar lossnar, och idag känner jag mig relativt lugn och positiv.
Vaknade 04.00,05.30 och sen 08.10 då jag steg upp. Sover rätt lätt och vaknar ofta på morgonen, kikar på klockan för att ändå somna om igen.
Jag ska yoga, vilket hjälper mig att balansera insidan, sen är det dags att börja marinera kött och lite senare fixa salladen jag lovat göra för dagen. Så full rulle. Nu vaknade även gubben.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
En dag i taget
Igår fick Micke en present till av mig, jag gjorde och beställde en liten bok om stugan. Jag laddade ner bilder från datorn på stugan och klippte å klistrade in dessa i en bok hos fuji.
Den blev kanonfin tycker jag. Svärfar blev överförtjust men tror att gubben oxå gillade den även om han inte var lika översvallande som svärfar =) När svärfar var förbi, passade vi oxå på att planera en grillsammankomst torsdag, dvs imorgon.
Jag lovade göra en "matig" sallad och vi ska grilla kött (Micke får hjälpa till att grilla) Själv vet jag inte vad jag ska grilla, just nu har jag inge vidare matlust. Kanske bara mumsar sallad och bröd, jag äter ju ändå inget kött. Så idag vid 10.00 ska svärfar komma och vi ska handla ingredienser för detta. egentligen hade jag kunnat handla själv, men svärfar vill nog gärna hjälpa till och ha ngt att göra.
Jag vågar inte längre känna efter hur jag mår, fysiskt e det tack å lov "bara" huvudvärk, även om jag misstänker att migränen väntar runt hörnet så fort det värsta e avklarat. I övrigt e det ju insidan som åker bergådalbana... kruxet är väl att jag å gubben åker olika banor.
Sen ska vi stötta varandra däremellan. Den halte leder den lytte så att säga. Ljuset i min tunnel är som vanligt min egen son. Han har fått en lägenhet nu, 1:a och hans glädje smittar av sig, då vi pratar med varandra.
Naturligtvis drar jag inte in honom i hur jag mår och känner i nuläget, för det är ingenting han kan hjälpa. Jag får glädjas åt honom och att hans dilemma löst sig. Även om jag tror vi lider av samma syndrom -flykt då vi inte orkar mer.
Jag får ta på mig den biten, är dålig på att stanna kvar i dåliga relationer, ger upp aningen för lätt kan tyckas. Men barnen gör inte som man säger, dom gör som dom lärt sig. Hur mkt jag är försöker överföra mina erfarenheter av livet, så måste han komma fram till sina egna.
Om han repeterar mina misslyckande i förhållande, kanske och hoppas jag att han lär sig fortare än vad jag gjort? Men visst har jag försökt säga att gräset inte är grönare på andra sidan, men... det upptäcker han väl. Men det är inte roligt att förlora en svärdotter heller, som jag börjat älska som den familjemedlem hon blivit på tre år.
Jag hoppas innerligt att hon vågar stanna kvar som vän till sonen och gärna till mig oxå. Samtidigt vet jag ju, att många försvinner iaf. Trots att man gärna vill hålla kontakt, tunnas den ut med tiden. Jag hoppas ändå att min lilla svärdotter vill hålla kontakten, om än bara för att ventilera problem, katter eller andra killar mm
Hon är välkommen med allt hon har på sitt hjärta. Nu ska jag yoga och sen dusch.
Vår fina stuga
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Exit -pleas
Ja, jag vill egentligen inte skriva ngt speciellt, för just nu är insidan i ett kaos. Mkt känslor som svallar, till å från vilket gör mig helt tom i huvudet. Det är som om allt ska passera samtidigt å dörrarna är för trånga. Insidan är i ett konstant spänt orosläge, sover jäkligt illa och har svårt att koncentrera mig.
Ena dagen tycks bra å nästa blir en katastrof. Det dyker upp "saker", eller kommer upp till ytan som gör att jag kastas omkull på insidan, saker jag inte trodde skulle slå mig i ansiktet, gör det gång på gång. Insidan är just nu så obalanserad att jag har hjärtklappning.
Vill inget hellre än få krypa ihop och bara vara och när jag vaknar upp är livet i balans igen...Fy fan, jag är arg, ledsen, virrig, frustrerad, sa jag ledsen om vart annat. ok lite lugnt emellanåt, nästan glad men då jag tror att nu är jag på rätt köl, åker jag uppåner igen som en jäkla karusell.
Glömde universum mig? Vad händer, är jag andra klassens idiot? Ingenting är sant längre, ord kastas och används som slit å släng. Dom ord jag trodde var speciella, betyder ingenting! Å betyder dom ingenting, har allt varit en ordvits och ett skämt fram tills nu?
Jag behöver lugn å trygghet inte ett kaos som får mig att tappa lusten till livet. Jag vill inte vara med längre, kan ngn släppa av mig så jag slipper vara här och nu? ja, jag vet ingenting...e väl det som e meningen, om det finns ngn mening överhuvudtaget.... Var e Ex it?
antar att ingen finns....
Mer frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
B-veckan...
Dvs. Begravningsveckan har startat, på fredag äger själva begravningen rum i kapellet här i Arjeplog. På många sätt har min svärmors bortgång påverkat mig genom min nuvarande familj. Massor av saker kommer upp och känsligheten går att ta på.
Gubben är helt slut av att vara i sitt huvud med alla sina tankar och demoner, vilket givetvis påverkar mig som står brevid honom. Det är både på gott och ont att allt möjligt kommer upp, det goda är väl att man får ur sig instängda känslor, öppnar upp nya dörrar och kanske förändrar ett å annat tankesätt.
Det onda är att det gör ont att förändras, och det är inte så lätt att hantera allt som dyker upp, man är lite egocentrisk och har svårt att få en större bild utan man är som ett sårat barn. Saker sägs som kanske inte borde sägas, man kanske gör ngt som inte är så bra, eller flyr för man blir skadad i själen. Hur som helst så påverkas vi allihopa mer eller mindre. Även barnen är med i processen, blir påverkade och agerar utifrån deras värld.
Förutom sorg och saknad så har ju även gubben fyllt år, vilket skedde igår söndag. Jag gjorde smörgåstårta å den vart himlans god, om jag får skryta själv.
Alla; Gubben, svärfar, Tina & pojkvän samt pontus verkade alla uppskatta den oxå. Jag gav gubben en FM transmitter (för att ha i bilen eller vart han vill) tror faktiskt att han uppskattade den =)) Nu är det ny vecka, även om den är tung så blir det nog bättre och lugnare då den passerat. Och vi fått ta farväl av svärmor, gubbens mor.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Var e våren då?
Snö,snö och snö...Är läss all denna snö å efter en lååååång vinter tycker jag att även vi i Arjeplog nu måste vara berättigad lite vår?? å sommar.... Visst, en del vår tecken finns, men det är MYCKET snö ännu.
Idag har barnen å gubben gett sig iväg å jag har gjort min yoga. ska sen ta min gröna algdrink (Michty green-en energikick) sen ut å gå min runda, försöker gå lite längre för var dag. Igår vart ju min dag lite uppåner så jag hann inte ut å gå =( men inget att gräma sig över nu. Här kommer lite bilder på "våren" i Arjeplog...
Sedan några dagar tillbaks har ett kanadagåspar och en knippar delat vaken ovanför Verkströmmen vid Kyrkholmsskolan i Arjeplog. Och Koltrasten är normalt inte den första fågel man träffar i Arjeplogs fjällvärld i slutet av april. Det är inte ens säkert att den påträffas i Arjeplog varje år, men det gör den nu.
Vägarna e iaf framme och så även min cyckel.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
japp, hon kom
Litet tillägg till mitt förra (överraskad) Min ex svägerska kom, dock endast 35 min snabb/blixt visit =) Men jättekul ändå. Men vi hann inte ventilera allt för mkt så skulle hon iväg igen.
Hon har lite svårt att hålla isär Arjeplog och Arvidsjaur...men dom hade iaf bokat in sig på campingen/Arvidsjaur =)
Förutom överraskat besök har jag hjälpt svärfar å valt psalmer å sång mm, handlat och hämtat ut kläderna inför begravningen.
Gubbens barn kommer att vara här från idag, å så köpte jag smörgåstårtsbotten för smörgåstårtan på söndag.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
överrasskad...
Ja, ibland kan man bara tappa hakan. Fick ett sms av min brorsdotter, mitt gudbarn =) som meddelade att hennes mor ville prata med mig på direkten.
(dom bor i Göteborg) Klockan var väl runt 09.30 tror jag =) så visst, jag ringde upp hennes mor å undrade lite smått om ngt kunde ha hänt??
Hon svarade å frågar om jag bor mitt i Arjeplog -ja, ganska så svarar jag. -vi står vid OKQ8 i Arjeplog säger hon då glatt. -Ni är var? undrade jag förvånat, sa du - I Arjeplog?? Men Guuud, va kul, kommer ni förbi?
Utbrister jag överraskad. -ja, dom skulle leta upp ngn däckfirma å byta däck?? hm, glömde fråga varför =) men dom trodde dom skulle hinna in en snabbis.
Å jag går här hemma å väntar...å väntar... pratat med mor i telefon, hon ringde å jag berättade att hennes ex svärdotter ev. skulle dyka upp å hälsa på, när dom ändå var på väg mot Norge inom sitt företag. Hon blev överaskad, å förvånad =). Kl är nu redan 12.06 å inget mer har jag hört.
Det kruxiga är att kl. 13.00 har jag ett möte å trodde dom redan skulle vara här. Tyvärr har gubbens pick up gått sönder så jag har ingen bil hemma nu, annars hade jag kunnat åka å hämta dom ifall dom nu var strandade hos däckgubben.
Men jag har messat dom, får inget svar ?? men hoppas jag hinner träffa dom iaf. Har kokat ägg, dukat fram mackor å pålägg, gjort kaffe, å nu bara denna väääääntan. suck!
berättar mer sen, ifall jag fick träffa dom el ej.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Underliga dagar
Huset är känslomässigt uppåner i nuläget. Gubben är rastlös och inåtvänd och önskar helst av allt att få vara för sig själv. Han fyller även år på söndag å jag tänkte göra en smörgåstårta åt honom, för det önskar han sig. Men visst, det är energikrävande att vara lite mittemellan, gubben å svärfar.
Försöka stötta å hjälpa och själv inte få ta ngn plats alls. Jag är glad att jag kan hjälpa till med val av psalmer, ta tag i klädseln mm. Ändå känns det som att jag är osynlig, gubben försvinner istället för att vända sig till mig. Känner mig både ensam och är ledsen på egen hand.
Själklart förstår jag, som relativt nyinvigd i familjen med endast 16 månaders bekantskap att jag inte riktigt "hör" till ännu. Men vi är alla olika på hur vi söjer, själv får jag ont i kroppen och knoppen då jag måste stoppa undan allt. Gubben vill och gör så att han stoppar och bearbetar sitt på egen hand. Vilket kan göra att det tar längre tid för honom att bearbeta sin sorg.
"Ett av de mest stressfyllda tillfällena i en individs liv är när en familjemedlem eller annan närstående dör. En sådan förlust får en påtaglig påverkan på både den psykiska och fysiska hälsan (Ott, 2003). Bland känslor nämns bland annat nedstämdhet, vrede, skuldkänslor, ångest, trötthet, lättnad och hjälplöshet. De vanligaste fysiska förnimmelserna är enligt Worden (2002) tomhetskänsla i magen, tyngd över bröstet, överkänslighet för buller samt att halsen känns hopsnörd.
Beteenden som är vanliga under sorg är sömnstörningar, ätstörningar, tankspriddhet, socialt tillbakadragande, undvikande av det som kan påminna om förlusten, suckanden, rastlöshet, överaktivitet, gråt samt att bevara föremål och besöka platser som påminner om förlusten. Worden (2002) beskriver sorgbearbetningen i uppgifter. Den första uppgiften är att både intellektuellt och emotionellt acceptera förlusten.
Den andra uppgiften är att bejaka och arbeta sig igenom den fysiska, emotionella och psykiska smärtan som följer efter en förlust. Om individen inte arbetar sig igenom smärtan kommer den att visa sig genom en del fysiska symtom eller någon form av avvikande beteende.
Det finns många olika strategier för att inte känna och bearbeta smärtan, några sätt är att förneka smärtan, undvika smärtsamma tankar, idealisera den döde, undvika allt som påminner om förlusten samt att använda alkohol eller droger. Den tredje uppgiften är att anpassa sig till den nya situationen. Den sista uppgiften innebär att känslomässigt omplacera förlusten och gå vidare med livet.
Den uppgiften kan handla om att individen vid till exempel ett dödsfall kommer på att denna kan älska andra och att det inte innebär att individen älskar den döde mindre för det.
Tidigare forskning har diskuterat betydelsen av att förlåta för individens psykiska hälsa, det har visats att de som förlåter upplever minde ilska än de som inte förlåter (Huang & Enright, 2000) Andra studier (Fitzgibbons, 1986; Freedman & Enright, 1996) framhåller också betydelsen av att förlåta för att bli befriad från ångest och rädsla.
Eaton och Struthers (2006) har i sin studie kommit fram till, att förlåta minskar ilskan oavsett vilken relation de berörda individerna har. Andra saker som hjälpte var att minnas det goda i relationen, prata om det inträffade, motionera, få rutiner i vardagen igen samt att gå på begravningen.
Per Järnefors 5 bästa råd
1. Se till att få tid att bearbeta din sorg.
2. Ha inte dåligt samvete för att du sörjer.
3. Var inte rädd för att ta emot hjälp från släkt och vänner.
4. Tänk på att det kommer att bli bättre – det blir det alltid.
5. Tänk på att den du förlorat inte skulle vilja att du gick omkring och sörjde resten av livet.
Kriser kan delas in i två typer:
Traumatiska kriser:
• plötsliga dödsfall
• kränkningar
• mobbning
• skräckfyllda händelser som att vara vittne till krig och olyckor.
När hamnar vi i en kris?
I grunden handlar kriser om att den personliga tryggheten på något sätt hotas. Kriser uppstår när ens tidigare erfarenheter inte räcker till för att hantera en aktuell situation. Känslan av förlust är påtaglig för den som befinner sig i kris. Det kan vara förlusten av en person, arbetet, identiteten eller självkänslan.
Ilska och ledsenhet kan väl också fullständigt bryta ner en människa? – När ilskan övergår till bitterhet tycker man att livet varit orättvist. Bitterhet är ett uttryck för en dåligt bearbetad kris och kan vara fruktansvärt nedbrytande.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Min svärmor
Död.
Varför blev det så?
Bortgången.
Avliden.
Finns inte längre hos oss.
Varför?
Nyss var du svärmor.
Svärmor som alltid hade glimten i ögat, gjorde små hyss, älskade djuren, livet i största allmänhet.
Min svärmor som var så generös och snäll och tog emot mig så öppet då jag kom
En Svärmor som luktade lite rök, älskade gofika och som gärna tog emot en kram om det erbjöds.
Svärmor som inte var så glad i förändringar och inte riktigt förstod det där med nätet
Min svärmor tyckte nog jag hade mina påhitt, men hon fann sig idet och var aldrig sur å tvär.
Världens bästa svärmor faktiskt.
Sen blev du sjuk
Oron slog till, detta kunde inte vara sant, du var ju nyss så pigg
Nu du på sjukhuset hamna och vi hoppades på bättring, den kom å gick
Men sakta försvann livsgnistan i dina ögon
Du kom ändå alltid ihåg att säga ”se för er” då vi skulle gå
Sista mötet, så bräcklig och tunn, svårt med andning å slangen med syrgas den satt i din näsa men munnen öppen, å så tungt
Vi fick stryka din hud som var lite het av febern som inte ville gå ner.
Du såg så bräcklig ut då vi gick hem denna kväll, vaknade inte ens för att säga farväl
Sen.
Från ingenstans. 00.15 på fredagsnatt din man ringde
Trots att det var helt väntat.
Ändå helt oföberett.
Folk börjar prata om dig i imperfekt.
För nu var du död.
Död.
Att de tre små bokstäverna kan bilda ett ord som är så obegripligt.
Så svårt att förstå. Vi gör det nog inte riktigt än
Död. Borta, inte hos oss
Din själ har nu fått ro och blir bejakad av himlens alla stjärnor i universums stora famn
Min goa svärmor, min älskades mor.
Världens bästa svärmor
En Dikt:
Jag tänkt när jag plockat blommor
kanske är det så vår herre gör
han plockar en kväll på sin blomsteräng
och vi säger att någon dör
Jag tror han tar dem som slagit ut
som passar riktigt bra på hans bord
och jag vill att han skonar knopparna
som nyss blivit till på vår jord
Jag törs inte tänka tanken ut
han kan väl inte vara som jag
att han tanklöst trampar hur som helst
på sin äng en sommardag
Elsa Wallén
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
