Yoginiseva

Igår fick Micke en present till av mig, jag gjorde och beställde en liten bok om stugan. Jag laddade ner bilder från datorn på stugan och klippte å klistrade in dessa i en bok hos fuji.

 

Den blev kanonfin tycker jag. Svärfar blev överförtjust men tror att gubben oxå gillade den även om han inte var lika översvallande som svärfar =) När svärfar var förbi, passade vi oxå på att planera en grillsammankomst torsdag, dvs imorgon.

 

Jag lovade göra en "matig" sallad och vi ska grilla kött (Micke får hjälpa till att grilla) Själv vet jag inte vad jag ska grilla, just nu har jag inge vidare matlust. Kanske bara mumsar sallad och bröd, jag äter ju ändå inget kött. Så idag vid 10.00 ska svärfar komma och vi ska handla ingredienser för detta. egentligen hade jag kunnat handla själv, men svärfar vill nog gärna hjälpa till och ha ngt att göra.

 

Jag vågar inte längre känna efter hur jag mår, fysiskt e det tack å lov "bara" huvudvärk, även om jag misstänker att migränen väntar runt hörnet så fort det värsta e avklarat. I övrigt e det ju insidan som åker bergådalbana... kruxet är väl att jag å gubben åker olika banor.

 

Sen ska vi stötta varandra däremellan. Den halte leder den lytte så att säga. Ljuset i min tunnel är som vanligt min egen son. Han har fått en lägenhet nu, 1:a och hans glädje smittar av sig, då vi pratar med varandra.

 

Naturligtvis drar jag inte in honom i hur jag mår och känner i nuläget, för det är ingenting han kan hjälpa. Jag får glädjas åt honom och att hans dilemma löst sig. Även om jag tror vi lider av samma syndrom -flykt då vi inte orkar mer.

 

Jag får ta på mig den biten, är dålig på att stanna kvar i dåliga relationer, ger upp aningen för lätt kan tyckas. Men barnen gör inte som man säger, dom gör som dom lärt sig. Hur mkt jag är försöker överföra mina erfarenheter av livet, så måste han komma fram till sina egna.

 

Om han repeterar mina misslyckande i förhållande, kanske och hoppas jag att han lär sig fortare än vad jag gjort? Men visst har jag försökt säga att gräset inte är grönare på andra sidan, men... det upptäcker han väl. Men det är inte roligt att förlora en svärdotter heller, som jag börjat älska som den familjemedlem hon blivit på tre år.

 

 

Jag hoppas innerligt att hon vågar stanna kvar som vän till sonen och gärna till mig oxå. Samtidigt vet jag ju, att många försvinner iaf. Trots att man gärna vill hålla kontakt, tunnas den ut med tiden. Jag hoppas ändå att min lilla svärdotter vill hålla kontakten, om än bara för att ventilera problem, katter eller andra killar mm

Hon är välkommen med allt hon har på sitt hjärta. Nu ska jag yoga och sen dusch.



Vår fina stuga