Yoginiseva

Våren börjar äntligen tina bort snön, å segt har det varit. Men i helgen kom värmen, dock inte så jättemycket sol, men man kände att luften förändrades. Så natten till igår regnade det ganska ordentligt, även f.m igår var en eller två regnskurar. Sen kom solen fram...ååå så skönt.

På f.m dammtorkade jag och torka insidan av fönstret, dammsög, samt gav blommorna en dusch. Men på e.m, då la jag mig i en skön stol på altanen och njööööt solens värmande strålar. Gubben var hemma från jobbet igår, lite efterdyningar efter helgens händelser gjorde honom aningen knäckt.

Så vi njöt solen och våren tillsammans igår. Han startade min eu moppe oxå. För övrigt gjorde vi inget vettigt =) å det kändes helt ok även det. Idag skiner dock inte solen, ännu. Men det kan ju vara som igår, mulen f.m å härlig e.m så det är ju bara att vänta å hoppas på det bästa. vaknade 06.40 av att Mango (kissen) åt ngt under sängen, vände mig uppåner å kollade, jodå där satt han å tuggade i sig en fågel...kunde jag somna om...nä... upp å ta tag i dammsugaren för att dammsuga upp de fjädrar som låg under sängen, resten var borta, burrrr.

Förutom allt vardagligt, så är en del känslor fortfarande lite uppåner efter de senaste 2 veckorna som gått. Jag brukar vid tunga perioder fråga min tarot kortlek om svar. Fick upp att sammanbrott kan ge mig genombrott och att jag måste följa mitt hjärta, tillbaka till enkelheten för att finna svar.

Men mitt hjärta ger mig inga svar i nuläget, där är det tyst. Jag brukar skriva upp mina drömmar, för därifrån talar mitt undermedvetna, men på sistone kommer jag inte ihåg drömmarna då jag vaknat. Jag känner mig förvirrad, dels för att jag blivit sårad. Jag vet inte hur jag ska handskas med detta.

Tilliten är ngt tilltufsad, jag vill tro och jag vill förstå... men funderar mycket på livet och hur det formar sig. Om man agera i egen sak utan den andres vetskap är det att vara oärligt? Sjäv vet jag, om jag är oärlig eller far med osanning i mitt hjärta, men kan det vara så att det inte fungerar så för alla? eller är det enbart en fråga om ansvar?

Vilket man vill ta eller vilket ansvar man inte vill ta utifrån sitt eget agerande? Vita lögner sägs ju vara ok, men när blir dom svarta? Kan människor förändras till ngt annat, vill vi förändras eller vill vi hålla fast vid beteende som vi själv tycker om oavsett vad andra tycker?

Ska vi omge oss med människor som tycker på annat sätt, eller ska vi ge upp och vara för oss själva så slipper vi höra andras åsikter? I vår egen värld finns vår egen sanning, kan vår sanning förändras och förbättras eller är den statisk? Vad vill vi göra... Vad vill jag, vad vill du? Tiden är ett bra redskap, ibland känns den för kort, ibland känns det som en evighet. Kan tiden vara svaret på en fråga eller ger den bara frågan rätt perspektiv? Ibland kan jag känna mig instängd i mitt eget huvud. Inte våga vara mitt äkta jag pga mottagandet.

Anpassning är en jobbig dräkt att ha på sig. Varför inte kliva ut och leva upp? Pga sorg inuti, rädsla, motsättningar, krav, energilös omgivning, otrygghet. Om man inte lever ut i sin fulla potential, snuvar jag mig själv på livet. Vem orkar eller intresserar sig för mina sår, eller dina, då vi är så upptagna att vakta våra egna sår. Ändå sker det, vi blir sårade för att vi är beredd på det, vårt ego är ett stort sår som vi bär omkring på.

Jag måste bli medveten om såren men inte göra dom större, utan låta dom helas genom att jag går till dess rötter. Ju mindre jag är i mitt huvud, ju mer jordad jag kan bli genom meditation ju mindre kommer såren att kännas. Genom att acceptera att du sårar mig, ska jag inte reagera på det, utan släppa det och låta energiflödet få ta plats och göra mig hel.

Ljus å värme. Kram & Hej!

Dags att öppna upp för livet?