Yoginiseva

Idag skiner soooolen, jätteskönt. Jag har yogat och det känns underbart. Idag ska vi åka till stugan å njuta, ska grilla över öppen eld och ev. ska jag å gubben ta en bastu ikväll. Igår var jag flitig som en myra. storstädade i sovrummet, torka fönster, duscha blommorna, dammsög madrassen då jag bäddade rent i sängen, vädrade täcken å kuddar, dammtorkade, dammsög å så givetvis torkade jag golvet.

 

 

Kändes så frächt å gott då vi gick isäng igår kväll. Idag däremot tänkte jag lämna huset och bege mig till stugan för att njuta av den här soliga dagen. Jag & gubben har pratat om detta med facebook. Många är där, många vill att man ska vara där... men vad "ger" det mig, dig att vara på en data/nät sida när man faktiskt försöker bygga ett liv i verkligheten.

 

Jag & gubben bestämde oss att inte vara på "nätsidor" av såna slag då vi blev tillsammans, pga att vi båda suttit vid såna sidor, vet hur man blir mer och mer beroende av att sitta där, kolla vem som skrivit, vad händer mm. Jag tror alla som är på facebook känner igen beroende syndromet.

 

Hur det än är får vi bekräftelse genom att andra är intresserade av att skriva och "prata" med just dig, mig på nätet. Ibland kan det kännas som att vi "missar" ngt då "alla" är på facebook, men frågan är...Gör vi det? Är det inte dom som missar livet? Jag själv tycker nog att det räcker att skriva blogg, där får jag skriva av mig men ingen "svarar" eller jag behöver kolla vem som skrivit & dyl.

 

 

Jag tar heller inte kontakt med motsatta könet, ÄVEN om det är gamla vänner, ex el dyl. Vi människor vill gärna ha bekräftelse – Att bli sedd och bekräftad är ju väldigt grundläggande. Ibland har vi inte verktygen för att bekräfta oss själv. I stället upptäcker vi att vi kan bli sedda när vi tex är duktiga eller i mina ögon ”perfekt”.
 Våra föräldrar gjorde så gott de kunde, och det kan vi känna stor kärlek för. Men de har/hade ju också sitt bagage, där vissa delar omedvetet har förts vidare.

 

Genom att ta tag i våra bekräftelsebehov och bryta generationsmönstret kan vi förhoppningsvis förhindra att vi överför vår dåliga självkänsla på barnen. – Men medvetenhet och självkänsla är en färskvara, man måste ständigt jobba med den. Jag trillar dit ibland, men jag försöker att inte slå på mig själv längre, utan vågar i stället titta inåt. Jag försöker varje dag att vara mer förlåtande mot mig själv och har fått en inre verktygslåda som är oersättlig genom min yoga.

 

Men för det behöver även jag bekräftelse från mina kära och nära, men inte kanske från gamla vänner å nätkontakter genom datorn. Jag tycker det är bättre att träffa dom IRL isåfall. Lära känna människor på nytt som det par jag och gubben nu är. "Man kan se två olika strategier för att få bekräftelse: Den ena bygger på att självvärdet ska stärkas med duktighet och framgång, den andra förstärker det genom betygelser av tillgivenhet och acceptans från andra människor".

 

Bekräftelse är ju inte enbart av ondo, utan den är viktig i våra liv, men lika viktigt är att söka den på rätt ställe, att bekräfta sig själv för att man är bra som man är utan att man först behöver prestera ngt, bekräfta sin omgivning för att man tycker om dom som dom är. Bekräftelsebehovet startar ju från det att vi föds, då vi blir sedda och ompysslade. När vi blir äldre måste vi finna den inuti oss själva, genom att tycka om oss själv för den vi är. Vi respekterar andra för vad dom är, och vi kan inte förända/ända på någon annan än oss själva.

 

Vi behöver självinsikt och kärlek för att inte slå på oss själv utan förändra det vi inte tycker om. Iaf, för att kort återvända till facebook, så tvivlar jag starkt att den som ngt annat forum är bra för själen, utan tror att den drenerar livet mer än vad den någonsin kan ge. Men givetvis är det enbart min åsikt. Många trivs där, och jag dömer ingen som vill vara där, det är ens egna val.

 

Men man kanske måste vara vaksam så man inte lägger mer energi på facebook/nätsidor än på sina liv/relationer i verkligheten.