ilska, pengar & trubbel
Igår fick jag ett samtal som upprörde mig en hel del. Av samtalet framkom det att en del personer känner sig orättvist behandlade, trots att just dessa personer är de som uppträder både fult och genom sitt själviska ego, agerar därefter. Detta ger ett resultat av frustration och ilska. Pengar kan skapa avgrunder mellan människor som förr faktiskt tyckt om varandra. Vi människor är dåliga på att hantera pengar, vårt ha begär blir lika med vår självkänsla och trygghet. Och hu vede den som hotar detta. Ordspråket; "mycket vill ha mer" är rätt så talande.
Jag upprörs hur en del människor kan fara med osanning, vara själviska och fara ut mot människor som dom redan vet är i ett underläge, bara för att hävda sig själv. Jag får en hel del av skopan i det hela, då jag står upp för den svagare. Gamla saker som hänt för länge sen kommer upp i ilska, och det jag den gången ville var att vara omtänksam om de personer det gällde. Då får jag nu höra att jag var krävande? En del människor kan man bara inte vara snäll mot, för de vänder det till ngt annat som dom själva uppffatar det som. Denna gång var min omtanke i deras ögon bara krävande... Suck!
En tung besvikelse har jag även fått känna på under denna korta vecka. Att hoppas och tro att ngt bra ska ske, visar sig inte heller vara det som det såg ut att vara. Återigen är pengarna och tilliten som spökar. En dröm jag haft gick om inte, föll i spillor då nivån eller balansen inte är på samma nivå. Ibland är det för jobbigt att bara skaka av sig drömmar, sätta undan dom i malpåse. Drömmen som kändes så nära, nästan runt hörnet försvann lika fort som det kom. Och det gör ont i själen. Att inse, se verkligheten så klar som den faktiskt är, känns tufft när den blir så bländande. Jag känner ilska, besvikelse och sorg över en dum dröm...
Min sambo ska få överta svärfars hus, och verkligheten med det är att det är min sambos arv (som han uttryckte det) Detta innebär att det blir till att flytta från nuvarande hus till ett annat. Men jag antar att känslan att vara inneboende med c/o adress är definitivt ett faktum. Vi är inte ens sambo, så bakdörrarna står vidöppna... går vi framåt eller kliver vi bakåt?
För övrigt jobbar jag fortfarande denna vecka. Frågade min chef om att få gå en barnyoga utbildning, mot ersättning... men idag trodde hon det skulle bli svårt. Då jag inte är fast anställd. Ändå vill dom gärna ha barnyoga?
Dagens känsla är nog; Rotlöshet och en viss ensamhet
Jag upprörs hur en del människor kan fara med osanning, vara själviska och fara ut mot människor som dom redan vet är i ett underläge, bara för att hävda sig själv. Jag får en hel del av skopan i det hela, då jag står upp för den svagare. Gamla saker som hänt för länge sen kommer upp i ilska, och det jag den gången ville var att vara omtänksam om de personer det gällde. Då får jag nu höra att jag var krävande? En del människor kan man bara inte vara snäll mot, för de vänder det till ngt annat som dom själva uppffatar det som. Denna gång var min omtanke i deras ögon bara krävande... Suck!
En tung besvikelse har jag även fått känna på under denna korta vecka. Att hoppas och tro att ngt bra ska ske, visar sig inte heller vara det som det såg ut att vara. Återigen är pengarna och tilliten som spökar. En dröm jag haft gick om inte, föll i spillor då nivån eller balansen inte är på samma nivå. Ibland är det för jobbigt att bara skaka av sig drömmar, sätta undan dom i malpåse. Drömmen som kändes så nära, nästan runt hörnet försvann lika fort som det kom. Och det gör ont i själen. Att inse, se verkligheten så klar som den faktiskt är, känns tufft när den blir så bländande. Jag känner ilska, besvikelse och sorg över en dum dröm...
Min sambo ska få överta svärfars hus, och verkligheten med det är att det är min sambos arv (som han uttryckte det) Detta innebär att det blir till att flytta från nuvarande hus till ett annat. Men jag antar att känslan att vara inneboende med c/o adress är definitivt ett faktum. Vi är inte ens sambo, så bakdörrarna står vidöppna... går vi framåt eller kliver vi bakåt?
För övrigt jobbar jag fortfarande denna vecka. Frågade min chef om att få gå en barnyoga utbildning, mot ersättning... men idag trodde hon det skulle bli svårt. Då jag inte är fast anställd. Ändå vill dom gärna ha barnyoga?
Dagens känsla är nog; Rotlöshet och en viss ensamhet
Kommentarer
Trackback
