Soffpotatis - ansvar
Jag är dock tacksam över att det var länge sedan, dvs år sedan jag haft en sån här lång förkylning/sjukdom.
Men jag inser att jag nu blitt en redig soffpotatis. Däremot visualiserar jag den dagen jag blir frisk, så jag får komma mig ut och gå powerwalk...ing igen. Stavarna står och väntar i hallen och mitt mentala jag vill ut,ut,ut och gå. Eller köra ett riktigt fysiskt yogapass med en skön meditation efteråt. Visst, jag gör lite meditation även nu, men är inte alls samma effekt då jag inte fått trötta ut kroppen innan.
Det som känns värst är att jag nog blivit lite tränings/yoga blasé sen jag började jobba. Missförstå mig rätt. Jag gör min yoga, men har lixom saknat den där riktiga gnistan. Det var Oootroligt skönt att vara på Virisen och min yogautbildning, vilket fick min yogasjäl att få en riktig boost. Önskar att jag själv kunde gå till någon regelbundet på yoga, dvs min egen yoga (kundaliniyogan) men jag får passa på då jag åker till kusten, vilket är på tok för sällan. Tyvärr är tiden oxå väldigt knapp och inrutad då jag ska neråt. Nästa gång får jag nog planera in ett pass, helt enkelt. Så att det blir av.
Apelsin- och ingefärasmoothie mot förkylning;
- Banan, 1 st
- Mango, 1 st eller 1½ dl fryst
- Apelsin 1 st
- Ett par cm skalad ingefära
- Honung, 1 msk
Mixa ihop och drick på direkten!
En utmanande dryck för dina smaklökar, fungerar bra om man inte som jag fått en väldigt elak bakterie…
I Arjeplog har vi ett träningskompani som nu bytt ägare. Det som är positivt är att dom kanske får igång zumbaträning nu, vilket dom inte haft förr. Det som slår mig är att det finns en del duktiga människor inom arjeplog som träningskompaniet kunde ha haft hjälp av. Dvs ledare som skulle kunna hålla olika pass, förutom de själva. Men jag vet att gamla träningskompaniet inte betalade för att erhålla sån hjälp, och det är kanske desamma för nya ägarna? Men få vill kanske hjälpa till ideellt, men kanske göra det för att dryga ut sin kassa.
Det ska iaf bli kul om dom får igång zumban, jag längtar. Ett bra fysiskt konditionpass i veckan skulle jag önska mig.
Igår hade jag en massar skrivarlust i huvudet, men...huvudet i sig sa stopp. Jag dras med en seg och ihållande huvudvärk, så det blir bara korta stunder vid datorn.
Ett ämne som jag tycker är fascinerande är beteendet hos smygandet. Vad menar jag då? Jo, att vi människor smyger omkring med våra olika olater. Det som fascinerar mig är att de flesta smygarna tror att ingen upptäcker deras beteende. Eller så är "man" så medberoende att man inte vågar ställa smygarn mot väggen, för att man redan vet svaret.
Tex godisätaren, som gömmer godis, snacks mm och sällan äter så att andra ser själva ätandet, iaf väldigt lite. Men klagar ständigt på sin vikt eller sitt dåliga mående eller klagar på att det finns socker i allt och man kan inte värja sig. Vilket idag med dagens livsmedel oxå är en del av sanningen. Rökaren, som intalar sig att han/hon kan sluta precis när dom själva vill. Vilket är sant, men inte helt lätt. Man smygröker och försöker att inte visa hur många cigg man ryker i sig. Meddelar omgivningen att det är dags att sluta, men inget händer då man själv inte ställt sig själv något ultimatum. Då blir de närstående "boven" för att dom inte lika lätt går att lura, trots att man lurar sig själv och ens eget samvete spelar dig ett spratt. Sen har vi den som är beroende av droger/alkohol som börjar gömma flaskor/burkar eller vad det nu är dom pysslar med. Men det som är mest komiskt är att man inbillar sig att omgivningen inte märker av det dom gör. Droger & alkohol är väldigt, väldigt svärt att gömma. Dina närmaste märker givetvis att du påverkas, ändrar ditt sätt att vara och hur mkt du än gömmer så är det ju inte själva antalet som är vad man ser utan personlighetsförändringen. När nivån ökar och doserna behöver bli större, & oftare är du inne i ett beroende du behöver hjälp med.
Men är det så lätt med självinsikt? Nej, naturligtvis inte. Men oftast har du någon nära dig du kan anförtro dig åt, det finns kliniker att söka hjälp hos, psykologer, kuratorer företagshälsovård mm,mm. Naturligtvis är det första smygaren måste gör, Att inse att det blivit ett beroende som måste hanteras. Men hur lätt är det. -jag äter ju bara si & så med godis, ok att jag har 10-20-30-mm kilos övervikt, men ngt måste jag väl ändå få unna mig? Är du den som ska förbjuda mig den endaste lasten, då jag annars gör allt rätt i mitt liv?
Ja, är du, jag den person som ska förbjuda ngn någonting? Naturligtvis inte, det är smygaren själv som måste komma till självinsikt och inse vad beroendet medför. Mår du dåligt, då är inte ditt beroende till gagn för dig, du måste ta tag i ditt liv. Hjälpen finns bara du söker den.
Så, smygarens beteende är fascinerande just pga hur vi människor försöker lura oss själva, hur våra hjärnor försöker manipulera vår egen kropp till att inte ta ansvar för det tempel vår kropp ska representera.
Vi måste helt enkelt börja inse att det vi gör och de tankar vi tänker påverkar oss, dagligen. Dags att börja vända de negativa tankarna till positiva, älska oss själva. Vara tacksamma att vi faktiskt blev födda till denna värld som vi får dela med så många andra.
Tänk när du gör något som fyller på din själ. För mig åker tankarna direkt till en skön promenad i skogen, fåglarna sjunger & kvittrar, vinden smeker min kind, solen värmer min kropp och glädjen över här och nu bubblar inuti mig, min själ mår gott. Eller då jag en varm sommardag kan få sitta på en sten, vid vattendraget och se när fiskarna gör små ringar på vattnet då dom försöker fånga en fluga el nåt. När vattnet pratar sitt bubblande språk och jag finner ett lugn, en frid inu min själ så jag kan få tårar i ögonvrån av tacksamhet över att jag får uppleva naturens under.
Ingen jag känner, eller har känt har någonsin kunna fylla min själs längtan så som naturen kan. Att sitta å meditera utomhus en varm sommardag, vad finns det som kan slå detta?
Tillbaka till powerwalk;
Powerwalk, vad är det egentligen?
Det är perfekt för mig/dig som tycker att vanliga promenader ger dig för lite, men som inte tycker om att jogga eller springa. Det ger dig en bra konditionsträning, ökar fettförbränningen och du stärker ditt skelett. Det är få skador. Självklart är det inte lika hög konditionseffekt som i löpning, men å andra sidan kanske det blir av istället om du tycker löpning är svårt.
Går man bara? Ja, en mkt rast promenad, precis i den takten du har just före du skulle börja springa. Använd armarna och böj armbågarna i 90 graders vinkel.
Genom att öka din steglängd och farten vid uppförsbackar kan du öka din puls rejält.
Det man rekommenderar i tid är att du går 30-60 min, naturligtvis beroende på din kondition. Men den ökar ju med tiden, om du går regelbundet. Försök att gå upp till en 7 km per timme, då håller du en bra fart. Jag själv har gått ca 2,7 km x 2 (5,4-5,6 km) varv som för mig tagit ca en timme, så jag känner att jag behöver öka takten något.
Så ut med er och gå, ta gärna med dig stavarna om du har några.
När du går (både vanlig gång och stavgång) bör du ha lätta skor på dig som stötdämpar.
Stavar/stavgång
Vid stavgång ska du ha en rytmisk gång där arm och fot på samma sida skjuts framåt samtidigt, det vill säga för arm vänster arm och fot och nästa steg höger arm och fot. Det finns olika rekommendationer på hur långa stavarna ska vara:
Om du håller armen rakt ned längs kroppen ska staven gå en decimeter ovanför armbågen.
Alternativt att du multiplicerar din kroppslängd med 0,7 för att få rätt stavlängd.
Stegräknare
Använder du stegräknare bör du gå 10 000 steg per dag. Ett jättebra hjälpmedel och istället för kilometer räknas de steg du tar. Bra peppning åt dig själv.
Förbränning
Hur mycket du förbränner beror på är individuellt samt beror på vilken teknik du använder. Men i genomsnitt vid en promenad på cirka 30 minuter förbränner
du 200 kcal. Så det är väl ändå bätter än att sjunka ner i soffhörnet =)
Idag blev det ett långt inlägg =) men jag varnade för att det fanns en del i huvudet nu.
Ljus, värme, Kram & Tjingeling
