Yoginiseva

Jag har tänkt på det här med hus. Istort sett alla jag känner och som jag läser om el dyl, så är det till 97% (av min vetenskapliga studie) av männen som får behålla huset man bor i.

Undrar varför det är så? En annan studie (dock inte ngn av mina egna) kan jag läsa att det oftast är kvinnan som tar ut skilsmässa, lämnar relationerna? Jag trodde precis tvärtom... men tydligen är det så.

 

Och om det är så, att kvinnorna vill skiljas, då behåller mannen huset (som plåster på såren) eller? En annan tanke är att kanske kvinnorna enl mannen inte bidragit lika mkt till det gemensamma boendet?

 

Jag som slitigt och målat, skrapat fixa och lagt ner en jäkla massa energi i vårt hus, får antagligen inte ett rött öre om jag och sambo skulle separera. Iof har sambon lagt in pengarna, men tid, arbete och energi  är väl oxå värt ngt? Om han skulle lejt någon skulle det säkert gått på en 10 000 kr för alla timmar jag lagt ner.

 

Nu är det ju inte aktuellt, men tycker att vi kvinnor ofta hamnar i en fälla. Vi har sällan papper på det vi gjort. Tex de mammor som är hemma med barn, sparar avgifter och sköter hemmet medans mannen kan arbeta och försörja familjen. Sen hittar han ngt mer spännande, då en ny fas i livet sker och hans sambo (om de inte är gifta) får gå närmast tomhänt från relationen, men hon får ju barnen... då ska vi väl vara nöjda? Men visst nöjer vi oss med lite? Jag är nöjd över att jag fick full vårdnad över min son, men fick flytta i stort sett tomhänt.

 

Så när man som jag inte gift sig, någon gång. Då har jag ingen "laglig rätt" till min borg för huset är på papper hans!

 

Jag inbillar mig att det kan vara en orsak till att kvinnor drar sig för att bryta upp, barn, ekonomi, mm Vi blir extremt övergivna. Min Mor skilde sig då jag var 13 år. Alla deras vänner vände henne ryggen, å hon fick klara sig själv och försörja oss. Det är kruxet då man umgås "parvis" det är som om paren blir "hotade" av en singel kvinna. Eller då Mors sambo dog, då stod hon inte skriven på huset och skulle nöja sig med allmosor från hans barn som var lagligt hans arvingar.

 

Och jag har nog samma fördommar jag. Många män flirtar så fort "tanten" inte vet eller ser. Men å andra sidan lever vi i en värd full av bekräftelsebehov. På det vi gör, vem vi är, hur vi är och vem vi blir dömda eller berömda av.

Ibland kanske flirt är en oskyldig sak i det hela, för att överleva vardagen hemma?

 

Själv jobbar jag enbart med kvinnor, så flirtandet ligger nog på torka =)

 

Hur som helst, så när det kommer till skilsmässor är det mannen som vinner hem å borg och vi traskar snällt vidare för att söka lyckan på annat håll. Dock är vi mer medvetna än mannen om att gräset iof inte är grönare på andra sidan, men det kanske är det inte visset och utbränt. Men de flesta kvinnor tar tid på sig att slicka sina sår.

 

Mannen trivs sällan att vara ensam, så han hittar ofta en ny partner utan att behöva förändra, bearbeta eller ens reflektera över varför det inte gick första gången eller 4-6 ggn...

Jag vill inte glorifiera kvinnor på något sätt, det finns alltid två sidor av myntet och vissa kvinnor gör precis som männen, snabbt hittar en ny för att överleva sitt sårande barn.

 

Slutsumman av mina tankar är nog... vi borde bli bättre att kräva någon typ av dokument för vår egen framtid.

Är männen villiga att släppa in oss, det är jag däremot inte så säker på.