ditt and datten 24, 2012
Fredag och fått låna sambons bärbara dator. Han håller den hårt så det är bara ibland jag kan få en stund här vid skärmen. Sambon har nu beställt en ny dator, så förhoppningsvis är jag snart tillbaka på ett mer regelbundet sätt än detta duttande =) Men jag försöker iaf skriva lite då jag har möjlighet.
Som ni förstår så är det fortfarande en hel del fix här hemma, så i första hand tar vi hand om det och styler efter tid och utrymme. Jag lägger upp bilder då jag får möjlighet att sitta vid datorn lite längre tid. Går inte för tillfället, dock.
Jag har jobbat sent hela veckan, dvs tisdag var jag på jobbet till 17.45 och efter det var det samiskt möte om och hur vi ska lägga upp det samiska på jobbet. så jag var inte hemma förrän runt 20.00 sen onsdag till 16.30 inte så sent men inte tidigt heller. Torsdag stängde jag, erbjöd mig att stänga då en av kolegornas barn insjuknat och hon inte kunde ha stängningen. Idag fredag blev det till 16.00 istället för 15.00 som är min ordinarie tid.
Det har mötats på jobbet för den nya delen som ska byggas ut, så det har varit lite stökigt på jobbet. Dvs mkt folk och lite omstrukturering på avdelningarna för att de berörda skulle kunna delta i mötet.
Ibland kan jag förvånas över detta med arbetsval. Passar alla till de jobb de valt eller är det jobbet som borde anpassas till arbetarna? Ja, det är förhoppningsvis fritt att spekulera. Men min egen uppfattning är att vart 10;e år iaf prova på ngt nytt, ngt annat för att stimuleras och utvecklas. Förr var det ju vanligt att man strävsamt höll sig till ett å samma jobb i 30-40 0ch t.om 50 år, men jag själv tror mer på variationer för den egna utvecklingen.
Visst kan man passa bra att jobba inom flera olika arbeten, vi är föränderliga som människor, för att vi ska överleva. Bara att titta på den skenande tekniken som vi ändå ganska lätt tar till oss. Ok, kanske inte precis alla, men många gör vi det.
Jag har själv haft tur, enl mina egna tankar och för mina egna erfarenheter. Jag har sällan varit arbetslös någon längre tid, dvs. jag har haft turen att få prova på många olika arbetsplatser, vilket är väldigt berikande. Men att flytta till lilla Arjeplog var inte helt lätt. För här behöver man helst ha en referens för att få ett jobb. Dvs känna ngn som kan säga om man duger till att jobba eller ej. Har man inte det, då är det jätte tuffta att få ens prova på att jobba. Jag var inte förberedd på att få gå arbetslös så pass länge, att jag började misströsta att överhuvudtaget få en anställning.
Till slut fick jag då prova på att jobba på det nuvarande jobbet, och har än så länge fått stanna kvar där efter ett års arbete. Jag är utbildad som barnskötare/vårdbiträde men den utbildningen var i början av 90 talet =) så mkt har ju förändras. Men mkt är desamma ändå. Barn är goa och ärliga, man får det man ger tillbaka =) Och tack och lov får jag mkt kärlek tillbaka. Idag kom t.om en av de tuffaste pojkarna, spontant kom han och satt i mitt knä i säkert 1 min. Första ggn =) men det gjorde vi ingen stor sak av. men det var härligt att även denna tuffa lilla kille äntligen godkänt mig, då jag inte jobbat mer än 2 mån på den nya avd.
Men jag finner att hur det än är så är människor rätt slutna och öppnar inte så gärna upp för nya bekantskaper. Kanske beror det på att samhället är litet? eller människorna inte tycker om nyheter, nya människor och nya saker utan känner sig tryggast i sina invanda mönster?
Jag saknar mina vänner otroligt mkt emellanåt, och sen vi påbörjade renoveringen av nya huset har jag inte haft tid och möjlighet att åka ner till kusten så ofta som jag hade önskat. Så av flera skäl är det skönt att vi nu flyttat in. I Arjeplog kan jag känna mig väldigt ensam, då jag inte har funnit ngn "vän" ännu. Arbetskollegor är ju på jobbet, men har inte funnit ngn som jag kan känna mig förtrogen med, vilket för mig är en viktig del av livet. Och helt enkelt, jag saknar en vän.
Jag har mina älskade vänner i Luleå, men det blir aldrig desamma då man bor så långt ifrån. Vi pratar i telefon men vardag och annat tar ens tid och det blir inte så ofta som jag önskar.
Ja, nog om detta. Nu lite kvällstid framför Tv:n en stund, innan jag slänger mig i säng och inväntar nattens drömmar och reflexioner av veckan/dagen eller vad det nu är som kommer upp från det undermedvetna.
Ljus, värme, Kram & Tjingeling
Som ni förstår så är det fortfarande en hel del fix här hemma, så i första hand tar vi hand om det och styler efter tid och utrymme. Jag lägger upp bilder då jag får möjlighet att sitta vid datorn lite längre tid. Går inte för tillfället, dock.
Jag har jobbat sent hela veckan, dvs tisdag var jag på jobbet till 17.45 och efter det var det samiskt möte om och hur vi ska lägga upp det samiska på jobbet. så jag var inte hemma förrän runt 20.00 sen onsdag till 16.30 inte så sent men inte tidigt heller. Torsdag stängde jag, erbjöd mig att stänga då en av kolegornas barn insjuknat och hon inte kunde ha stängningen. Idag fredag blev det till 16.00 istället för 15.00 som är min ordinarie tid.
Det har mötats på jobbet för den nya delen som ska byggas ut, så det har varit lite stökigt på jobbet. Dvs mkt folk och lite omstrukturering på avdelningarna för att de berörda skulle kunna delta i mötet.
Ibland kan jag förvånas över detta med arbetsval. Passar alla till de jobb de valt eller är det jobbet som borde anpassas till arbetarna? Ja, det är förhoppningsvis fritt att spekulera. Men min egen uppfattning är att vart 10;e år iaf prova på ngt nytt, ngt annat för att stimuleras och utvecklas. Förr var det ju vanligt att man strävsamt höll sig till ett å samma jobb i 30-40 0ch t.om 50 år, men jag själv tror mer på variationer för den egna utvecklingen.
Visst kan man passa bra att jobba inom flera olika arbeten, vi är föränderliga som människor, för att vi ska överleva. Bara att titta på den skenande tekniken som vi ändå ganska lätt tar till oss. Ok, kanske inte precis alla, men många gör vi det.
Jag har själv haft tur, enl mina egna tankar och för mina egna erfarenheter. Jag har sällan varit arbetslös någon längre tid, dvs. jag har haft turen att få prova på många olika arbetsplatser, vilket är väldigt berikande. Men att flytta till lilla Arjeplog var inte helt lätt. För här behöver man helst ha en referens för att få ett jobb. Dvs känna ngn som kan säga om man duger till att jobba eller ej. Har man inte det, då är det jätte tuffta att få ens prova på att jobba. Jag var inte förberedd på att få gå arbetslös så pass länge, att jag började misströsta att överhuvudtaget få en anställning.
Till slut fick jag då prova på att jobba på det nuvarande jobbet, och har än så länge fått stanna kvar där efter ett års arbete. Jag är utbildad som barnskötare/vårdbiträde men den utbildningen var i början av 90 talet =) så mkt har ju förändras. Men mkt är desamma ändå. Barn är goa och ärliga, man får det man ger tillbaka =) Och tack och lov får jag mkt kärlek tillbaka. Idag kom t.om en av de tuffaste pojkarna, spontant kom han och satt i mitt knä i säkert 1 min. Första ggn =) men det gjorde vi ingen stor sak av. men det var härligt att även denna tuffa lilla kille äntligen godkänt mig, då jag inte jobbat mer än 2 mån på den nya avd.
Men jag finner att hur det än är så är människor rätt slutna och öppnar inte så gärna upp för nya bekantskaper. Kanske beror det på att samhället är litet? eller människorna inte tycker om nyheter, nya människor och nya saker utan känner sig tryggast i sina invanda mönster?
Jag saknar mina vänner otroligt mkt emellanåt, och sen vi påbörjade renoveringen av nya huset har jag inte haft tid och möjlighet att åka ner till kusten så ofta som jag hade önskat. Så av flera skäl är det skönt att vi nu flyttat in. I Arjeplog kan jag känna mig väldigt ensam, då jag inte har funnit ngn "vän" ännu. Arbetskollegor är ju på jobbet, men har inte funnit ngn som jag kan känna mig förtrogen med, vilket för mig är en viktig del av livet. Och helt enkelt, jag saknar en vän.
Jag har mina älskade vänner i Luleå, men det blir aldrig desamma då man bor så långt ifrån. Vi pratar i telefon men vardag och annat tar ens tid och det blir inte så ofta som jag önskar.
Ja, nog om detta. Nu lite kvällstid framför Tv:n en stund, innan jag slänger mig i säng och inväntar nattens drömmar och reflexioner av veckan/dagen eller vad det nu är som kommer upp från det undermedvetna.
Ljus, värme, Kram & Tjingeling
Kommentarer
Trackback
