Yoginiseva

Semester en tid av vila och återhämtning...var det iaf meningen att det skulle vara...tror jag. Under senaste 5 dagarna har jag haft en migränliknande huvudvärk varenda morgon jag vaknat. samma även imorse. Sen efter x antal piller och halva dagen försvunnen går jag omkring i en tablett dimma och kommer inte igång med just någonting. suck! Men pga stress för allt som sker denna tid i detta nu är det kanske inte konstigt att även min hjärna ger upp och vill gömma sig i ett luddigt moln av kemiskt ämne?

 

Jag vet inte, men jag skulle verkligen behöva få komma iväg på en yogaretreat, hämta kraft och balans och få kontakt med universum istället för skruvade drömmar om det ena underligare än det andra, vakna svettig och yr av dundrande hästhovar i skallen.

 

Idag har jag iaf ring och förbokat ett släp för sonens flytt, pratat med hans vaktmästare och bett denna kollavad som behöver ordnas i lägenheten inför flytten. Det skulle ske i morgon, trodde han. Har även mailat för sonens räkning och hoppas få svar.

 

Sen har jag pratat med min syster i telefon, vilket kändes behövligt. Det händer så mkt jobbigt i den nära familjekretsen nu att jag knappt orkar tänka på vad som komma skall.

 

Jag upptäcker även att jag får ett sug av onyttigheter då jag blir stressad och behovet lurar hjärnan till dumheter som jag knappt kan kämpa emot. Jag orkar helt enkelt inte stå emot utan äter och mår illa, beteendet är ett stört ätbeteende som pågått hela mitt liv. mönstret är att jag ger upp och faller för frestelsen för att lindra inre sorg och stress. Kunskapen och vetskapen, det förnuftiga försvinner i en dimma och jag upptäcker knappt hur mkt jag ätit förrän jag mår illa och behöver få upp en del igen.

 

Det är sjukt, har även sökt hjälp för det, men det finns ingen varaktig hjälp egentligen. Verktyg att ta till, men dessa är likt förnuftet bortglömt då jag hamnar i mitt mörka sinne och bedrövelsen brer ut sig.

Nog om hemliga avslöjanden... jag är besatt av tröstätandets demon i stundens nu.

 

Så hjärnan tar ut hämden med att hamra likt städet i huvudet och tröstäta för ännu en ny stressfylld dag av måsten jag inte förmår att göra då huvudet är fången inuti dimman, och styrkan att ta tag i något är för svag.

 

 

 

 

Mat å sovklockan är i olag...