ett skratt i halsen el...?

Jag har visat min sambo/man hur han kan göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade:
"Vilket program ska jag använda?"
"Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?"
"Manchester United" svarade han.
Och så säger de att ”blondiner” är dumma...

Och

'Det är allt för varmt för att ha kläder på i dag' säger Erik när han kommer ut ur badrummet.

 - Älskling, vad tror du grannarna skulle tänka om jag klippte gräset naken?

- Att jag tog dig för pengarnas skull

 

Idag har vi städat... och vädret utanför är mer grått än sol. Idag väntar jag besök av min vän S, vilket ska bli trevligt. Han meddelade att dom ville inget ha att äta, för dom kom från matbordet. Men dom var jätteduktiga och åt heller inte fika bröd. Så då blir det att slänga ihop en fruktsallad =) Vilket alltid är super gott.

 

En nära vän och kollega till min sambo har gått bort och snart är det begravning. Idag säger min sambo att företaget ska samlas och sitta ihop. Och enligt honom ska alltså fruar, sambos till alla inte få sitta med sina respektiva. Detta har hänt en gång tidigare då en av hans arbetskollegor gick bort, men då kände jag väl att den personen inte var någon jag ens träffat och därför stannade jag hemma ändå. Men denna gång så känner jag personen och tyckte väldigt bra om honom och vill gärna visa min sympati för hans sambo och ge ett respektfullt adjö på begravningen.

 

Jag vet inte om min sambo uppfattar detta med att företagets kollegor måste sitta brevid varandra även utesluter  respektive, att det är någon feltolkning eller om det verkligen är på detta sätt? För mig verkar den policy väldigt underlig och har aldrig hört talas om sådana arrangemang. Kanske är det så att i Arjeplog är vi kvinnor på något sätt mindre värda? Jag tycker det är både kränkande mot oss som är i förhållanden med företagets anställda samt väldigt förlegat.

 

Självklart kan man väl sitta samlade, även med sina respektive vid sin sida? eller är jag väldigt korkad? Hur ska man kunna vara ett stöd och finna stöd åt sin sambo om man förevisas till någon annan plats i kyrkan?

Men visst, jag kan fråga svärfar som även han ska dit om vi ska sitta tillsammans, då min sambo inte vågar trotsa såna förlegade bestämmelser. Sen vet jag inte riktigt vem "dom" är som bestämmer...

 

 

Men

I mina tankar om att vara och varför finns ett bra citat...

”Konflikter är som salladshuvuden i kylen, i början är de fräscha och nyttiga, men med tiden rinner de ut och ingen vill ta i dem."


Kanske ska man ha haft rutten sallad i kylen för att uppskatta liknelsen till fullo. Det är inte ett problem för mig. Jag kan minns med avsmak den äckliga sörjan jag ibland fått ta hand om och tycker citatet är talande.


Konflikter är positiva. De manifesterar skillnaderna mellan oss och tillfällen att lära sig om varandras olikheter. Undviker vi att hantera dem och låter dem ligga blir de allt obehagligare. Till slut vill ingen ta hand om dem trots att de liksom salladshuvudena rinner ut och förgiftar omgivningen.


I själva verket är det bara av ondo att ha för höga förväntningar på att motparten ska ta hänsyn till våra behov. Jag förespråkar inte paranoia men att du är försiktig och planerar ditt agerande så att du kan sträva efter samarbete även om den andra inte gör det. Det går nämligen i de flesta fall.


Konflikter försvåras av att vi tolkar världen selektivt. Särskilt i konflikter tycks det som att hjärnan är anpassad till att uppleva omvärlden i ett fientligt sken. Evolutionärt var det förmodligen gynnsamt när människans vardag präglades av kamp.

När vi har såna här konflikter, som jag egentligen kan tycka är obefogade. Då  kan Jag uppleva att jag känner mig övergiven då min sambo inte vill ha med mig, känner mig bortskuffad och att själva "vi" känslan får sig en törn. I min värd stöttar man varandra vid såna här saker...


Perceptionsproblemen förstärks av starka känslor. När du varit riktigt förälskad någon gång vet du säkert hur det förvrider både dig och bilden av den du älskar. Allt tycks bli vackrare och mer felfritt. Ilska och andra negativa känslor gör samma sak, fast tvärtom. Ju starkare känslan är ju mer förvriden blir bilden.

Ibland känns det bara förvirrande...

 

 

 
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0