Yoginiseva

Idag är det en ny dag =) om du inte visste detta. Nä, men idag är det första dagen på min andra semesterperiod. Inser att det var tur att jag förra veckan tog 2 semester dagar så jag hann träffa brorsdotter Aja och W. För hade jag väntat till idag, så hade dom ju redan hunnit iväg. =(

 

Något jag finner lite Tabu belagt är detta hur man hanterar sina föräldrar då de blir äldre. Har sista tiden, eller sista två åren egentligen. Men det bli iaf tydligare och klarare nästa varje gång jag träffar Mor. Att hon förändras i sitt beteende, dvs hon börjar bli "gammal" och många rädslor och känslor som har varit väl nerpackade inom henne succesivt börjar spricka upp. Ibland är det inte helt enkelt att prata med henne, för hon är väldigt tjurig och tycker att vi andra upplevs tjatiga och att vi bara går omkring och viskar (hon hör dåligt numera och är dålig på att använda sina hjälpmedel). Och en viss demens börjar visa sig, med allt vad det innebär.

 

Hon  fick en klänning av mig sist vi träffades, den var inte helt billig utan kostade väl runt 300 kr, men tyckte inte att jag alls passade i den. Och därför gav jag klänningen till henne och hon blev jätteglad, då den passade henne mkt bättre. Men då jag köpt nya skor, sist jag var nere och dom skavde min tå, så frågade jag om hon kanske ville köpa skon av mig (är ju inte rik, så det är ju lite svårt att ge bort allt nytt) Det ville hon gärna, men hade inte pengar så det räckte hemma. Då sa jag att det var ingen fara, det kunde vi ta nästa träff. Då säger hon något som sårar mig - ja, då blir det väl bara dyrare! ? Men det kanske känns så då man tappar minnet, att andra kommer och vill ha pengar av henne och hon har glömt varför.

 

Och ett exempel på detta med att bli gammal är ju detta att gå till doktorn och lyssna på denna, ta till sig en bedömning om sin egen hälsa. Hon har rökt sedan hon var 18 år, och hennes kropp börjar svikta av giftet hon dragit in i kroppen under 62 år! Men jag förstår hennes rädsla att göra sig av med sin bästa vän, sin giftpinne som hon gärna tar då hon är både stressad, orolig, ledsen, glad och social. Den finns alltid i närheten då hon tycker sig behöva dess sällskap.

 

Att då kroppens blodcirkulation blir lidande och hon får värk och dåligt att gå för att blodet inte tar sig runt i kroppen pga gift i blodcirkulationen. Hon blir både arg och rädd att höra att hon borde dra ner ordentligt på rökningen. Eller lyssna då doktorn berättar att hon har benskörhet och det inte är nyttigt att knäcka och bryta i hennes höft där hon har ont. Då kontrar hon med att -äch, nog tål kärringen det, det gjorde sjukgymnasten i byn jag bodde (för 10 år sedan) Så det blev iaf Nej av doktorn/sjukgymnasten och akupunktur blev förslaget. Detta var nytt, så imponerad var hon ju inte.

 

Jag älskar min Mor och vill henne väl, dock bestämmer hon ju själv om sin hälsa. Men hennes utsaga av läkarbesök eller hos sjukgymnast är att dom pratar strunt och de är inkompetanta. Vilket är synd, för ibland behöver man ju lyssna. Jag känner ju rädsla över hur hon kommer orka alla svåra bitar familjen drabbats av. I nuläget vet hon kanske inte direkt allt, men det kommer ju att bli tydligt under de kommande månaderna.

Jag tror även att vi kan lura oss själva med att tycka att hon är stark, men jag tror inte att hon är så stark längre.

 

Jag hoppas att min sons flytt iaf kommer att bli ett bra stöd för henne, att han kommer att finnas mitt emot henne och att hon kan känna ett visst stöd, trots allt.

Jag önskar ju och hoppas ju att min mor kan leva länge än, helst att det inte hälsomässigt blir sämre. Men hon har svårt att gå på promenad, för att träna benet och få rörelse i det som hon borde och blev rekommenderad. Så det är bara att hålla tummarna, och åka ner å hälsa på så ofta jag kan. För det mesta är hon jätteglad för sällskap, hon trivs inte att vara ensam, vilket de flesta känner. Men det är även lite ansträngande att ha sällskap längre tider, =) Hon är ju gammal nu.

 

Men min Mor är också väldigt flitig och mkt duktig. Hon städar hela sin lägenhet i ett huj, går mkt fortare för henne än det gör för mig. Men hon tycker om att städa och fixa. Hon vävde mattor i vävstugan förr, tills förra året då hon flyttade till stan, hon syr kuddar med ugglor på och hon hjälpte mig att sy dynor åt mina bänkar vid öppna spisen. Hon är en riktig krutgumma oxå för sin ålder. Nu har hon opererat starr i ena ögat, och hon ska även få operera det andra. Hon kör gärna bil, men just nu är den trasig. Hon åker dock inte gärna buss, för hon känner att hon tappar kontrollen. Hon har alltid varit duktig på allt sådant, pysslig och påhittig. Fast hon glömmer emellanåt att berätta då hon fått hjälp av mig att rita troll el dyl som mönster =) Men vad gör det, hon trivs att sysselsätta sig med det ena och andra även om hon inte riktigt kan allt så försöker hon och tar lite hjälp emellanåt.

 

Idag ska jag ut och måla på min första semester dag, och hoppas vi får så mkt gjort att vi snart kan lägga husmålningen bakom oss.

Längtar till stugan och hoppas kunna vara där ett dygn själv... får se om det går. Hade behövt en helt tyst dag med meditation, yoga och bara vara med mig själv.

 

Saknar min systerdotter och hoppas allt är bra med henne i hennes kamp mot allt som rör henne. Älskar henne och skickar så mkt goda energier jag kan, kanske känner hon det ibland?

 

Har skickat efter två böcker åt Aja, kanske finner hon något bra i dessa. Vet inte när dom kommer, idag eller imorgon? Dumt att jag inte ordnade så att de kom till henne direkt... suck! Bra att vara efterklok...

 

 

 

 

Huset i ny färg, delvis =)