Yoginiseva

Sättet att visa upp olika djur på i djurpark, har jag alldrig tyckt om. Jag mår illa för djurens skull.
När vi var i Tunisien så besökte vi en djurpark. Ibland måste man gå dit för att komma ihåg hur hemskt det är att se dessa vackra djur instängda. Jag har antagligen lagt det i mitt undermedvetna, då jag verkligen mår illa över djurparkerna. Det är inte ett ställe jag vill besöka, för jag blir alltid både ledsen och upprörd efteråt.

Jag ska idag berätta lite om ett av djuren vi såg, men jag kommer även in på ett annat av mina favoritdjur. Isbjörnen. Den fick vi inte se i Tunisien, tack och lov.

Det finns inte så många kvar ... av geparder

Man uppskattar att det finns ca 10 000 geparder i vilt tillstånd. Arten finns i ett 20 tal länder i Afrika söder om Sahara. De enda kvarvarande asiatiska geparderna finns i Iran och man beräknar att det idag finns högst 200 individer kvar i denna isolerade restpopulation. Namibia är det land som har flest geparder, totalt finns det ca 2 500 djur i vilt tillstånd.

Geparden behöver vidsträckta ytor för att överleva.

Generella hot mot arten:

 

• Minskande levnadsutrymme och antal bytesdjur på grund av expansion av jordbrukslandskap och boskapsrancher.
• Jakt med anledning av gepardens attacker på tamboskap.
• Illegal handel med syfte att använda geparder som jaktdjur.
• Förlorad genetisk variation vilket gjort arten sårbar.
• Konkurrens från lejon och hyenor om bytesdjuren.
• fångeskap

Jakthundar känner vi alla till, men finns det jaktkatter? Människan har sedan urminnes tider dresserat både gepard och karakaler till goda jaktkamrater.

Man fångade vilda geparder som redan var skickliga jägare. Djuren blir snabbt tama, vid jakt fick geparden en huva så att den inte skulle se bytet. Geparden fick sitta bak på hästryggen tills man befann sig nära bytet. Då tog man av huvan och lät geparden jaga ifatt gasellen och ta ihjäl den. Som belöning fick geparden en bit kött.

Redan på 1800-talet började en handel med geparder från Afrika till Asien. Fortfarande förekommer det en illegal handel med levande geparder över Djibuti till nyrika araber.

Har vi idag 2012 rätten att hålla djur i fångenskap för vårt höga nöjes skull?

Självklart att djurparker förr kunde ge oss både utbildning och kunskap, men idag finns det massor med utmärkta naturfilmer, bilder och böcker samt att både information och kunskap inte är längre bort än några knapptryck på datorn.

De skäl man hör från djurparkerna är att de vill bevara djurarterna, men då borde väl detta vara lämpligare i djurens naturliga hemmiljöer. Och går det inte att bevara djuren där, varför ska vi då tvinga dessa arter att leva vidare i fångeskap? Hur rättvist är det…

Även våra fyra stora nordiska rovdjur som lo, järv, varg och brunbjörn visas upp i fångeskap. Vargens naturliga revirstorlek är 800–1000 kvadratkilometer, lodjuren brukar röra sig över 300–1000 kvadratkilometer, järven över 100–300 kvadratkilometer och en björn går ledigt ett par mil på ett dygn.

Det är inte Djurskyddsmyndigheten som behöver läggas ner. Lägg ner alla djurparker istället.

För det är inte längre försvarsbart att ha djuren i fångeskap. Vi kan stödja djuren med andra resurser och organisationer som låter djuren leva i det fria. Det kanske är människan som måste begränsa sin exploatering av jordens resurser.

Kommer ni ihåg den lilla isbjörnen Knut som föddes 2006? Knut övergavs av sin mamma Tosca efter födseln på Berlin Zoo och vårdades sedan dess av en djurskötare.

Forskare vid universitet i Oxford har räknat på det och kommit fram till att isbjörnars genomsnittliga hägn på en normalstor djurpark är hela en miljon mindre än deras naturliga hemområde och att det (surprise) leder till förhöjda stressnivåer för djurparksdjuren.

Det bryr man sig inte om i Berlin. Helgens underhållning är räddad. Då blir det rusning till Berlins zoo när Isbjörnen Knut visas upp offentligt för första gången.

Tiden går och sen rapporterar Brittiska The Times om hur Knut har börjat tappa päls och blivit sladdrig i hullet, efter att tre isbjörnar mobbat honom. En av de tre är hans mamma, Tosca, som lämnade honom att dö när han var nyfödd.

Stjäl hans mat

Knut har fått en depression av mobbingen och tillbringar det mesta av sin tid ensam på en klippa långt bort från de andra, som ryter åt honom och stjäl hans mat.

Dog plötsligt

Knut föddes i december 2006


Det var i lördags 19 mars 2011 som den fyra år gamla björnen plötsligt dog inför hundratals besökare vid Berlins Zoo. Isbjörnar lever vanligtvis mellan 15 till 20 år, vissa som lever i fångenskap kan bli ännu äldre, rapporterar AP. Knut blev världsberömd 2007 då han som nyfödd blev bortstött av sin mamma Tosca. Han uppfostrades sedan av människor.

Vid Två års ålder blev han kallad för psykopat av en amerikansk zoolog på grund av sitt stora bekräftelsebehov. Och året därpå blev han då mobbad av tre äldre isbjörnar vid djurparken som högg efter honom mm.

Obduktionen av isbjörnen har genomförts av ett institut i Berlin. De första resultaten visar på plötsliga förändringar i hjärnan. Inte i något annat organ ska det ha hittats något avvikande, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Av erfarenhet vet man att många djurhonor i fångenskap förskjuter sina ungar. De lever ett onaturligt liv och förlorar sina naturliga instinkter. Att Knut skrek om han inte fick mänsklig uppmärksamhet (orsaken till att han blev kallad "psykopat") är också ett tecken på det onaturliga liv dessa djur lever. Knut själv trodde säkert han var en människa. Vilket vi människor säkert uppfattade som gulligt och även de som sköter om djur i fångeskap bildar band till sina skyddslingar. Men det är onaturligt i djurens värld, men då inget annat finns anpassar dom sig.

Vi kan bara titta på vår egen art, då vi är i fångeskap. Fängelse eller inlåsta av annan anledning. Inuti våra murar anpassar vi oss, men då vi får chansen till ett liv utanför, är det många som får återfall när man inte kan ”överleva” i vårt konstgjorda samhälle som beskrivs som det normala sättet att leva.


Det handlar oftast om pengar... pengar och pengar. Djurparkerna anser att dom tar väl hand om alla djuren (vilket dom troligen gör) Men att hålla djur i fångeskap borde 2012 kommit längre och vara förbjudet. Vad händer om vi inte besöker djurparkerna, naturligtvis så sjunker intäkterna och det värsta av allt, man måste avliva djur. För djuren kan inte återanpassas till det vilda, men dom kanske kan anpassas i en nationalpark med ev. stängsel omkring? bli fortsatt utfodrade men borde kastreras/steriliseras för att inte föröka sig i sitt fångeskap. Jag vill inte på något sätt skriva att vi borde avliva djuren, för det är emot allt jag står för. Jag har ingen lösning på hur man skulle kunna låta djuren överleva på ett värdigt sätt tills de dör. Men djurparker borde inte längre få befrukta instängda djur, importera eller köpa in djur för att visa upp.


Jag vet att vi är fascinerade av djuren i vår värld, och det ska vi väl kunna fortsätta vara. Men kampen för att vinna deras frihet måste ju starta någonstans. Kampen mot tjuvjakt pågår, kampen mot att utnyttja en arts päls hoppas jag pågår.

Och jag tror säkert att många skulle vilja ha en kamp mot djurparkerna, men vem har pengar att föra en sån kamp? det vet jag däremot inte.

I Tunisien såg vi tex flera hästskjutsar, där hästarna var så förskräckligt magra, halta många av dem och eländiga så i Sverige hade dom inte fått ha hästarna kvar i sina ägor. Djurskyddsföreningen hade förhoppningsvis sett det som djurplågeri. Då hamnar man i ett dilemma. Ska man åka hästskjuts så hästen får mat för dagen, men...får dom någon mat om jag skulle åka? tveksamt. I Tunisen verkar befolkningen vara fattig och då hamnar knappast djuren före människan. Så är verkligheten.

Både människor och djur har det ganska bra i Sverige, upptäckte jag då jag besökte Tunisien. Jag kommer antagligen inte åka tillbaka dit, för jag har svårt att stå brevid och se allt elände. Men det är nyttigt att se det. Och antagligen såg vi ingenting av det verkliga Tunisien och dess fattigdom.


Var rädd om DJUREN!


Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling