Kap. 11

Idag har jag lagt upp kapitel 11. på min novell.
Leta här på sidan, under Länkar , Mina Texter

här är ett axplock av kapitlet.

11.

 

Tompa som flytt från alltihopa hade nu stannat upp i sin flykt. Att fly, var ju inte riktigt hans grej. Men han ville inte fällas för ett mord som enligt honom berodde på någon annans ingripande. Hade Mi:s besökare låtit bli att återkomma och slänga sig fram på det där viset hade hans och Mi;s relation just nu säkert varit blomstrande.


Nu kände han sig frustrerad, han hade ju fått smaka på Mi:s listiga häxkonster. Han kände nu ett behov att finna någon annan med Mi;s kvalifikationer.


Han letade inte direkt men han var öppen och mottaglig då han en dag bokstavligen stötte ihop med en liten kvinna i affären. Han gick i sina egna tankar och plötsligt krockade de två i butiksgången. Hon bar på några varor i famnen och han råkade knuffa henne så hon tappade dessa på golvet. Först hade han inte tänkt bry sig, men tittade ner och upptäckte en ung mörkhårig kvinna som snabbt plockade upp sina varor. – Ursäkta, sa han. Sträckte ut handen och hjälpte henne upp genom att ta henne lätt i armen. Hon såg lite skrämd ut och mumlade hastigt ett

–      Tack. Och försökte gå.

–      Vänta, sa Tompa.

–      Varför så brått? Undrade han och avfyrade ett brett inställsamt leende.


Hon tittade på honom under någon sekund, bestämde sig för att han såg trevlig ut. Mörkt kort välklippt hår, god fysik och ögonen såg glada ut. Han hade jeans och en marinblå huvtröja och under en vit t-shirt. Kläderna såg både rena och relativt nya ut, så hon bestämde sig att han antagligen var ofarlig.


Flickan hette Jenny och var 18 år. Hon hade precis avslutat sin gymnasieutbildning och sökte nu jobb inom vården som undersköterska. Detta hade hon tänkt jobba med under en tid, om hon nu fick jobb. Sen var planerna att fortsätta till sjuksköterka och sen läkare inom narkos, eftersom hon brinner för att hjälpa människor och samtidigt tycker om både teknik och en del avancerad sjukvård. Allt det där som man inte hittar eller utövas på vanliga avdelningar. Som Narkos läkare skulle hon vara medicinskt ansvarig för patienter.


Hennes pappa hade dött två åt tidigare då han låg under narkos, vilket också hjälpt henne besluta sig om vilken typ av läkare hon ville bli. Nu var hon föräldralös, då hennes mamma dött då hon föddes. Hon dog av sprucken mjälte, eftersom läkarna inte upptäckt detta vid förlossningen, så hennes mor dog i barnsängen. Därför var hennes pappa den enda som skötte om henne. Så när han dog, beslutade hon sig att hon skulle bli en jäkligt bra doktor, där ingen dog under hennes pass. Många såg henne som en riktig plugghäst, och då utbildningen och målet var så starkt förankrat var skolarbetet hennes enda vän.


Tompa undrade om hon ville ta en kaffe med honom, när han nu så klumpigt knuffat hennes saker i golvet.


Nyfiken...LÄS gärna =)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0