Yoginiseva

Under en tid har du varit sjuk, oron var stor från början. Sen lät beskeden lite mer positiva, så värsta oron släppte taget.
Sen blir beskedet att det inte går att bota, tiden blir begränsad. Men hoppet finns då de idag skriver positiva saker om just din sjukdom på sjukhus siter, så jag hoppas för din och för oss alla att du ändå kommer stanna hos oss länge.

Hela mitt liv har jag sett upp till dig, du har varit min förebild under en mycket lång tid.
Men vi förändras som människor och det har ibland varit jobbigt, och vi gled isär. förändringar kommer vare sig vi vill eller inte. Och själv behövde jag hitta min egna identitet. Saker och ting vi sa, sårade och vi förstod inte riktigt vad som skedde. Men åren går så fort, och nu detta. Jag är glad att vi ändå hittat tillbaka till en bit av det som var.

Kärleken till dig är stor och oron jag nu känner är överväldigande, trots livet alla törner och alla våra åsikter så förändras alldrig kärleken.

När jag var liten och du flyttade ihop med din kille, fick vi komma och hälsa på. Du hade då och du har nu så fint jämnt. Hemtrevligt och du älskar att pyssla, vilket du fortfarande gör. Blommor, dockor och söta saker förvandlar du till ngt ännu bättre, visar upp deras verkliga potential. En tid i ditt liv ville du bli inredningsdesigner, men det var lång utbildningstid och då hade du redan två barn. utbildningarna låg heller inte i din hemkommun, så då gav du upp tankarna. För att flytta, det har du aldrig varit intresserad av.

Oro och mkt ansvar för andra har alltid kantat din väg. Du själv har oftat fått stå åt sidan och jag tror helt enkelt att du haft svårt att veta vad det betyder, att rå om sig själv, att finna din egen motivation, bygga upp den egna självkänslan och ha tilltro till dina kunskaper. Du är en varm och go människa som jobbar med det lilla, med ditt och det runtikring.

Men många besvikelser och livets törnar kan göra att även den bästa tappar fotfästet. Dina barn har då hjälpt och stöttat, men det kostar på att inte söka stöd utanför sin trygghetszon. Att orka bära allt ensam, är ibland ett för tungt ok. Vi är inte bäst som ensam, vi behöver andra människor då livet är tungt, jag hoppas du tar vara på det.

Nu är barnen vuxna och vi börjar bli till åren. Men riktigt så gamla är vi ju inte, vid slutet. Vi båda borde ha många långa år kvar på jorden. Tiden har gått för fort för dig, dags att bromsa, se om ditt hus och hitta värmen och glädjen igen. oavsett om tiden är mindre än vad vi hoppas är detta en chans att hitta glädjen i det liv som är kvar. Nu är inte jobbet längre det som ska ta upp din tid, utan barn och barnbarn, släkt och vänner.

Jag vet att du inte läser dessa rader, du slår gärna ifrån dig då du lixom jag är känslomänniska. För mycket av känslorna får oss att tappa fotfästet en aning, men det får vi, nu är det ok.

till dig!

Först du var
först du är
go och glad
söt och rar

under dina vingar
vi kröp under
du värmde oss i tråkiga
stunder

stark och svag
lika och olika
människor är

ljus och värme
runt din kropp det är

hund eller katt
en skatt till skratt
allergi gör oss matt

lott till
kollonin
grillat och harmoni
hoppas det finns
gott om tid

många somrar
att dansa vid
älskade du

(rimmet är kanske inte det bästa, men skrivet av mig till dig)

För att nå ljuset måste vi fortsätta att vandra,
även när mörkret faller.

Dont give up!


Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling