Sat Nam

Sat nam, Jag är (betyder det) Så enkelt men ändå så djupt.
Om jag lägger till något mer än "jag är" hamnar jag antagligen ute på djupt vatten. Det enda som är riktigt säkert om mig själv, är att jag är! alla andra beskrivningar förändras ständigt från en stund till den andra, men jag är kvar.

Jag är kvinna och jag fyller snart 50, jag är yogalärare, massör och jag är det ena och det andra, jag är si och jag är så. Men egentligen, vad har det med mig att göra? allt bygger på en missriktad identifiering av mitt jag. en kropp föds till världen, en personlighet utvecklas och ett känsloliv formas samt ett intellekt som mejslas in.

Men saker och ting är ju i ständig utveckling och förändring, ett flöde av universums intellegens som kristalliseras på ett makalöst sätt som egentligen inte har med mig att göra.
Min kropp såg ut på ett sätt den dag jag föddes och nu ser den ut på ett helt annat sätt. Inga celler är längre desamma nu som då men ändå är jag kvar, fullkomligt förändrad men helt oförändrad. förändringen kan jag se, så även du. Vilket måste innebära att jag inte kan vara det som förändras. min personlighet var på ett sätt då jag var liten, men nu är den något helt annat. Egentligen inte många spår kvar, men ändå finns jag kvar.

Då jag var där, var min personlighet vad jag då märkte och upplevde, och nu när jag är här är den på detta vis, totalt olik men ändå desamma.

Genom yoga och dess traditioner lär jag mig nya saker, upptäcker nya världar inom mitt jag. livet består sällan av enbart lycka, men jag upplever att det kan finnas mer lycka än olycka. Men jag antar att det hela hänger ihop med hur vi tar emot situationer, där är skillnaden.

Yogan lär mig andas, det jag kunde vid födseln men som jag genom det vuxna livet förändrat, genom stress och genom att jag upplevde att magen inte skulle synas, då man andades. Yogan utmanar mig även att göra olika övningar som stärker mitt inre, för mig djupare in i kroppen och påverkar mitt nervsystem så jag kan hantera livets olika utmaningar nu, på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde förr. Yogan inspirerar mig genom olika meditationer som får mitt sinne att upplevas mer i det neutrala och objektiva (inte något som alltid är självklart)

Yogan får mig att skala mitt yttre för att nå mitt inre, sat nam får mig att minnas mig själv, mitt sanna jag. där det är lungt, allt är i ordning och saker och ting sker utifrån en mening. ingenting är evigt, smärta, njutning allt förändras. men jag är på något sätt för evigt, jag är sann, sat nam min sanna identitet är att jag är.

I kris kan världen gunga och vi förändras återigen för att vi måste. yogan hjälper mig att stanna i balans i mitt inre, ibland känns det naturligtvis inte så, men den finns där då jag behöver. Bara att dra in ett långt djupt medvetet andetag kan få mig att stanna upp och se med nya ögon.

När något jobbigt sker i livet är det viktigt att stanna upp, vara i nuet för att få ut det bästa ur varje ögonblick. trots att vi mår dåligt är det en bra början att hitta nytt, från botten finns det bara ljus uppåt. Ibland upplever vi att botten är nådd, men vem avgör? Botten är inte nådd förrän vi känner att äntligen börjar det vända, då är vi på väg tillbaka. brytpunkten finns, men livet kan vara bra tufft innan vi kan bryta upp.

Det är aldrig försent att hitta igen sitt inre jag, yogan är ett bra redskap och en stor tröst då jag behöver den.


Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0