Bra serier...
Jag och sambon har ju sett en hel del bra serier, jag älskar ju lite sience fiction, gamla berättelser med drakar, hjältar, dinosarier mm mm och några som jag varmt vill rekommendera är: den senaste Grimm
En blutbad, dvs en mänsklig varulv...
Det har gått 200 år sen bröderna Grimm gav ut sina skräcksagor. Men det betyder inte att deras skräckväsen har försvunnit. De bara döljer sig mitt ibland oss. Grimm är dramaserien om Portlandpolisen Nick Burkhardt som motvilligt får veta att han tillhör en gammal väktarsläkt som kallas Grimm. Väktarnas uppgift är att skydda människan mot alla mardrömsväsen med hjälp av ett sjätte sinne och uråldrig kunskap som går i arv. Nick följer sina nya instinkter med stor skepticism för att rädda oskyldiga från namnlösa fasor. Samtidigt måste han vara på sin vakt mot äldre kollegan Hank Griffin för att inte framstå som en foliehatt som tror på sagor. Men ett ännu större hot är mörkrets makter som gör allt de kan för att mörda varje Grimm som står i deras väg.
Jag tycker det är en kanonbra serie, om du gillar det lite udda förståss.
sen har vi sett serien om "Primeval"
När evolutionsexperten Nick Cutter upptäcker att förhistoriska varelser lever och frodas i vår tid, ställs naturen på ända och hela mänsklighetens fortsatta existens hotas.
Oförklarliga fenomen sliter upp revor i tidens väv och gör det möjligt för varelser från jordens allra tidigaste utvecklingsstadier att röra sig fritt i vår moderna tid. Mänskligheten möts av ett nytt och oväntat hot - kommer den att överleva?
"Primeval" kombinerar action, spänning och hisnande specialeffekter med en gripande kärlekshistoria, och ställer den ödesmättade frågan - är det människan som är den utrotningshotade arten?
Detta är två av de serier vi tittat på som jag verkligen kan rekommendera , om du gillar lite udda och annorlunda serier. Finns både spänning, humor och lite kärlek i...blandad kompott.
Idag söndag har vi haft ytterligare en vilodag.
Tvättat, jag har dansat zumba i yogarummet, idag åt vi sill, potatis, ägg, gravad lax och tunnbröd till middag.
betalat räkningar och gjort för många beställningar på datorn.
En ny dunjacka
Zumba skivor 5 st till mig
en ny dvd att ha i yogarummet
en fjärrkontroll till sonens dvd
lite till kissarna
lite andra roliga saker från coolstuff som gubben har beställt i en iver.
Imorgon jobb, yoga på kvällen för kollegorna och jag har förberett en thaisoppa till middag =)
Ska även till doktorn och kolla min arm som inte vill bli bra.
Tisdag jobb och så ska jag och kollegan L till en kvinna som ger behandling
Nu är det kyligare väder så dax att hålla halsar och fötter varma, blåst kan ställa till mycket i våra kroppar. Så se till att hålla din kropp varm. Nu försöker förkylningsvirus hitta vägar in i våra kroppar.
Älskar min gubbe, just nu är vi inne i en god spiral, bara hoppas vi stannar där länge =D
Dagens tänkvärda:
Bättre att tända ett litet ljus än att förbanna mörkret.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
slö lördag
Idag har jag tagit mig en "slö" lördag. Känner mig hösttrött och antar att allt som händer i ens liv påverkar mig.
Så idag har jag legat länge, lyssnat på meditations cd, ätit lunch, gjort 2 veckors matsedel då det känns så gott att slippa fundera varje dag- vad ska vi äta? jag har tvättat en maskin, klippt svärfar och varit socia en stund, suttit vid datorn och beställt mig en dunjacka, för att inte frysa i vinter.
Jag ska snart åka och handla.
Vädret är lite grått och trist, dock inte sämst...men höstgrått.
Blir att laga middag och antagligen film ikväll.
Till middag blev det potatisgratäng, kycklingfile och balsamisås, sallad åhh så gott...lovar!
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Ps; Till Vickan, kommer inte in på din blogg?? ngt som hänt?.ds
Kvinno..fälla?
Vet egentligen inte vad jag ska kalla det, men det är ändå lustigt med livet.
Jag trodde inte att jag skulle göra samma "misstag/mönster" i livet som min Mor fick uppleva då hennes sambo avled. Ingen har naturligtvis dött nu, men jag upplever att jag lever nuet i en liknande situation.
Vi har renoverat och fixat i vårt hus under snart ett års tid. Jag älskar ju att fixa, renovera, pynta, jobba i trädgården mm för det är ju så, vårt hem. Men så länge vi inte är gifta eller skrivit ett kontrakt/avtal av något slag om något skulle hända, så som separation, olyckor mm så är huset min sambos.
Min Mor levde i 31 år som sambo i sin partners hus (på papper) till den dag han dog, då tillföll allt hans barn. Trots att hon i 31 år, fixat, renoverat, hålligt hus och trädgård i bästa möjliga skick, fick hon enbart ta med sina egna medhavna saker från boet, samt fick 1/4 del av huspengarna då det såldes. (huset blev svårsålt, så huset gick för en 3:e del av det mor å hennes sambo en gång gav) Dom hade även under många år plockat bär, och de hade några år en sommarstuga som dom renoverat tillsammans och sålt som dom hade på ett konto i hennes sambos namn, detta fick hon inte ett öre av,
Så ibland kan jag fundera, Älskar man sin partner om man har det gott ställt (dvs en ojämn ekonomisk fördelning) om man inte ser till att skriva ett avtal eller testamente då man inte vill gifta sig? Är man ointresserad av sin partners vara eller icke vara om något händer en själv? Det finns ju tusentals senario på vad ont som kan ske i livet.
Iaf. Nu är jag där, i en liknande situation som min mor. Att ingenting är skrivet och vet inte om så kommer att göras?! Jag hoppas bara att jag är frisk och kry och skulle ngt hända mig, då hoppas jag ju iaf att min son får det lilla jag ägt, även om det inte blir tal om ngt arv direkt. Eftersom allt jag gör i vårt gemensamma hem blir lixom ideellt arbete utan avkastning.
Men om det skulle (mot all förmodan) hända min kära sambo något, vilka konsekvenser blir det då för mig? Vi är inte är gifta eller har något som säger att jag har rätt till ngt i vårt gemensamma hem!
När man inleder en relation så tänker man kanske inte första hand på dessa bitar, för man går ju in i en relation med föresatsen att det ska hålla och att inget ska hända, att man älskar varandra.
Jag kan ju bara utgå från mig själv och vad jag upplevde med min Mor då hennes sambo avled. Hur utblottat man blir och när inget skyddsnät finns som man kan känna sig trygg med.
Man kan ju dock inte tvinga på sin partner att skriva ngt om denna inte vill. Men om jag vänder på mina tankar, så skulle läget vara omvänt. Jag skulle iaf utifrån min syn på samboskap dela med mig av det jag hade gemensamt med den partner jag valt.
Jag har alltid varit väldigt mån om detta, redan då jag var yngre, och flyttade jag ihop med någon. Så var det nog jag som lämnade mer åt min partner om det var jag som lämnade relationen. Eller då jag skaffat mig ett eget boende, med min son där allt som fanns i mitt boende var mitt, så släppte jag ändå in en partner och vi delade lika då vi separerade.
Min sons pappa var så generös att när vi tog ett nytt lån på det hus vi hade, (hans från början) löste vi in mina gamla skulder och vi skrevs båda på huset trots att jag hade sämre ekonomi, så gjorde vi det tillsammans. Vi hade ju skaffat familj ihop. Jag lämnade honom dock då sonen fortfarande var liten, men tog då ingenting med mig, stod där barskrapad men dock utan skulder för vi skrev över huset på honom. Jag tog med mig de min son ägde, men resten skrapade jag ihop allt eftersom, då var jag 27 år gammal.
Nu kan jag uppleva att när man bli äldre, att jag önskar mig ett säkerhetsnät. För att skulle ngt ske hur orkar man då börja om från början igen? Visst går det, men allt jobb, energi som jag lägger ner på mitt nuvarande liv och hem är ju ngt jag aldrig får tillbaka. Men att skriva avtal är väl ngt som jag känner borde finnas med i den här åldern, efter all erfarenhet man har? För allt det jag lägger i huset är ju kanske inte någon stor ekonomisk del, utan jag ger det som ingen kanske kan ta på, det där arbetet runtikring ens hem som man gör för våran trivsel, som jag även gör som singel åt mig själv. (Men som singel, jobbar jag ju enbart åt mig och det behåller jag ju alltid. inget försvinner vid ändrade förhållanden så att säga)
Den del av "hyra" jag betalar är mer för löpande utgifter, inget på lånen. Men iochmed att jag lägger "hyra" till våra löpande utgifter, har ju min sambo möjlighet att lägga mer på sina lån... så ett ekorrhjul är det väl på många sätt. Men min sambo är otroligt generös mot mig, så jag klagar inte på något vis och så älskar jag ju honom.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Tro mig, belive!
Se till att få massage ofta, så ofta du bara kan. Om du skulle lyssna på ett råd eller två så är det råden jag vill ge dig, gå på massage, prova på Yoga, unna dig lyxen som får dig att må bevisligen så mkt bättre. Otaliga studier visar goda effekter av regelbunden massage och regelbundet träna yoga.
Andra råd jag kan ge dig är inte baserad på utförliga studier, utan mer på personliga erfarenheter.
Var ensam ibland, stäng av tv:en/datorn och res bort. Om så bara till en annan kommun.
Gå en ny kurs, ta en ny väg till jobbet
Ta vägen till jobbet på annat sätt, gå, cykla, buss eller vad som helst, tänk nytt
Är du singel – var inte desperat! Alla som är i en långvarig relation kanske hellre vill vara just singel, så gör det bästa av din egna singeltid
Är du gift/sambo mm var inte heller desperat – Det finns inga perfekta relationer, eller den perfekta partnern och många singlar önskar det var i ditt ställe
Anklaga dig inte för misstag du gjort, släpp taget om det förflutna
Klättra i träd, på berg
Tro inte på reklamen – de flesta är retuscherade och använder inte ens produkten som reklamen gäller om
Ge bort, rens saker du inte använder. Har det legat 2-5 år var så säker på att du inte behöver det längre. Det blir bara svårare att städa. Kasta det du inte trivs i.
Sjung i duschen
Gå i kläder du verkligen gillar, då känner du dig nöjd och vacker
Gå bort då du känner dig själv motiverad, inte för artighet
Fortsätt samtalet så länge du känner dig engagerad, lämna ämnet om du är läss
Våga ha roligt och skratta
Ät då du är hungrig, sluta innan du är för full proppad
Duscha inte för ofta-du luktar bättre än du tror
Ät massor av grönsaker, ta det lugnt med socker och tillsatsämnen. Vänta inte med att lyssna på kostråd tills du blir sjuk eller överviktig
Drick inte för mkt, det är inte bra för dig
Drick massor av vatten
Fejka inte orgasmer – du lurar bara dig själv
Älska dina föräldrar, eller acceptera dom som dom är – men låt dem inte tro dom har rätt
Sluta inte leka, då blir du gammal i förtid
Låt inte en fix idé om ålder stoppa dig, gör det du har lust med utifrån det du har lust med. Allt du inte kan, har du bara inte lärt dig ännu
Ta alla goda råd med en nypa salt, goda råd är bara en önskan om hur avsändaren önskar att denne själv levde sitt liv. Vi gör alla våra misstag, lär av dina egna.
Men dock! Lita på mig, ta massage!
Och gör YOGA!
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
P4 Kaninen Annika- djuren far illa
Idag är jag tyvärr hemma eftersom jag sovit väldigt lite, haft huvudvärk/har huvudvärk, värk i arm och dålig i magen. Ja, allt på en gång. Vad gör man? När man verkligen vill gå på jobbet, då jag har min hälsoledardag, rörelse med barnen, massage och kvällsyoga å så blir jag sjuk...suck!
Iaf så började jag dagen med att jag tog en dusch för att jag hoppades att huvudet skulle kvickna till. Iof blev jag ngt "piggare", men...inte släppte värken.
Så, jag gick iaf inte tillbaka till sängen utan satte mig med en kopp te och intagen värktablett och lyssnade på morgonradio på P4 norrbotten. Men jag blev så arg att jag var tvungen att starta datorn och skriva ett inlägg via mail till programmet.
Angora kanin (dock inte Annika, bilden är lånad på nätet för att visa er en angora kanin)
Johan som är programledare berättade att en familj, vänner till honom hade en angora kanin som hette Annika. Kaninen bodde i familjens vardagsrum i Stockholm. Så blev någon i familjen allergisk mot kaninen och då beslutade familjen, eller pappan att dom kunde ju sätta ut kaninen Annika i skogen, för han resonerade så att "bättre en chans till överlevnad, än avlivning" Så Annika blev placerad i en skog i Stockholm för att dö istället.
Ok, att avliva en fullt frisk kanin eller vilket djur det än är, så borde man från början tänkt igenom om man vill ta på sig
ansvaret att sköta om ett/sitt djur. OM man som familjen nu råkade få en medlem som blev sjuk, så sätter man
INTE ut sitt tama djur i skogen. Ofta kan uppfödaren ta tillbaka djuret, djuraffärer kan ibland ta emot djur för att sälja till nytt hem, annonsering, be någon vän ta hand om djuret om läget hemma är akut och sist vända sig till Rädda djuren:
http://raddadjuren.org/hjalp-med-omplacering/
HUR kan man sitta i radio och berätta att för att slippa ta sitt ansvar och hjälpa kaninen till ett nytt hem... "Sätta ut stackars Annika i skogen" Då kanske hon har en chans att överleva? Hur tänker man då? HUR i hela friden kan man tro att ett tamdjur, van att bli matad och omhändetagen i en trygg bur skulle kunna klara sig ute, i skogen?!
Jag blir så upprörd och arg att jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig ilskan. INTE blev huvudvärken mindre, utan den blev värre, men är så uprörd att den helt enkelt får stå åt sidan... hur det nu är möjligt. ilskan har tagit plats.
Vet människor vad ansvar är för ngt?
Vad innebär ANSVAR?
Att ta ansvar innebär att ta hänsyn till och visa respekt för andra, att stå för det man gör och ta konsekvenserna av sitt eget handlande
Ansvar handlar om att ta hand om sina uppgifter/åtaganden
Alla individer har på något sätt mer eller mindre ansvar för sina handlingar.
Tar man ej ansvar blir det olika konsekvenser för individen och de som berörs av individens brist på ansvarstagande. Tex Annika som blir utelämnad i skogen…
Skaffa sig ett husdjur
Tänk på vilket djur som är bäst med tanke på engagemang och intresse från familjen/föräldrar och barn.
Ta hänsyn till hur mycket arbete som krävs med djuret, levnadsålder och så vidare.
Tänk på att exotiska djur som ökenråttor, marsvin och hamstrar är aktiva på natten och vanligtvis sover under dagarna, så gör även katter.
Tänk på att djur kan göra barn illa. De kan klösas, bitas och så vidare. Och att barn/vuxna kan göra djur illa om man inte vet hur man ska hantera sitt djur. Ta reda på fakta innan du skaffar dig ett husdjur.
Skaffar du pälsdjur, var säker innan och kolla upp om det finns allergier i släkten, ta ett allergitest mm
Vill eller kan du inte ha kvar ditt husdjur?
Hitta det ett nytt hem = Ditt ansvar
Kontakta en djurbutik eller uppfödare om du inte själv hittar ett nytt hem, för råd, hjälp eller tillfällig förvaring
Det finns djurskydd, kontakta dessa eller katthem/djurhem
Rädda djuren: http://raddadjuren.org/hjalp-med-omplacering/
Kontakta Länsstyrelsen för råd
FEL sätt:
Ta inte bort ditt djur om det är fullt friskt, dvs avliva inte
Sätt INTE ut ett tamdjur i skogen, det är djurplågeri och även straffbart
SKAFFA dig inte djur om du känner att du inte orkar, låt inte någon annan övertala dig att ta djur om du inte är villig att ta ditt ansvar.
Höstdagar
Under gårdagen blev det iaf en hel del gjort. Hösten är ju som ni vet här och det blev höststäd i rabatten. Så idag får ni njuta av lite div. bilder.
Även idag söndag lyser solen, precis som under hela gårdagen. Idag ska vi städa bort sommarmöblerna från stugan, som knappt är använda iår :( då sommaren var för kall, å lite vistelse i stugan.
Vi börjar från början, så här såg rabatten ut innan jag började gräva. dock hade allt blommat klart och var ganska trist.
Nu är det bortgrävt... bortforslat med 5 skottkärrslass, vadå gå på gym, då man har trädgård.
Trist och brunt och massor... skönt att det är borta nu.
Och nu nyplanterade blommor från min kära systers kollonilott, förstår om ni inte ser så stor skillnad på bilderna, men jag lovar, skillnaden blev enorm.
Jag är nöjd och trött i kroppen av allt fysiskt arbete.
Vad sambon gjorde, jo han höll på i garaget hela dagen och fixade där, så han var inte delaktig i mitt projekt. Inte så intresserad heller, skulle jag tro. Allt är ju oftast bra som det är, varför förändra =D Men han drog ett skottkärrelass och visade mig första rundan vart jag kunde köra det gamla. Vilket jag är glad för.
Framsidan =D Egentligen inte den bästa tiden på hösten att visa bilder, men först såg det ut så här när jag nyplanterat.
Och nu har hösten tagit sitt grepp om rabatten, vi har ju redan haft några frostnätter...så var inte allt för hård =D
Höstrufs i rabatten, med andra ord.
Och jag var ju ner till Svenljunga och tog med son å flickvän upp, dvs ett flyttlass. Hyrde släp på Thule rent och det fungerade utmärkt. Var ju kollosalt tungt att köra släp i ett konstant ösregn, men det vet ni ju redan. Så här kommer lite bilder från den svängen.
Packat och så...
Kissarna tar siesta... jobbigt då man stökar i deras revir.
Kissarna Panter högst upp och lilla Tyke under.
Och sonen sitter å tar igen sig på den uteplats som fanns, nu ser det ju inte så mysigt ut längre, då saker är utslängt på utsidan och ja...ni vet...flyttstök
Han vill inte vara med på bild.
Sen stannade vi till i Dalarna, för en övernattning. Här är en bild på vår otroligt gästfria värdinna utanför huset deras. Vi fick en helt egen lite koja att sova i.
Jag fick med mig hem en halv konsumpåse med trattkantareller oxå, är hon inte underbar =D
Det hade jag till middag igår; ungsbakad potatis, stekt kycklingfilé, trattkantarellsås och sallad...åhhh så mumsigt.
Kissekatt hade dom oxå, men den var bara ute och väldigt skygg. Och en JÄTTE mysig Briard hund, som jag tyvärr inte fick med på bild, så därför lånar jag en bild på nätet av rasen. Så ni får se vilken magnific hund det var. Han var lite skraj för sonen, som är lång och skäggig. Värdparet är ganska korta och vovven blev nog lite misstänkt på min jätte till son =D men anar att både den stora hunden och min son är lika snälla på insidan.
Han såg ju inte exakt ut som denna vovve (Cartier Monzerat Fanciful Flavia) Som jag lånat från en utställning. Men ganska lik. Och ni ser vad det var för ras. Skulle gärna ha en sån här vovve. Men den är stor och långhårig, så det krävs både mkt motion och trimning.
Och, så bjuder jag en bild på min kisse Chanti, som här precis tigger godis =) Hon pratar massor trots att hon är en döv kissekatt.
Tänk, jag som aldrig trodde jag skulle få ordning med att kamma min kisse, vi joxade i 1,5 år innan det lossnade. Nu mera får jag kamma henne varje gång hon tigger godis, kan bli 3-5 ggr per dag. Skönt!
Nu ska jag avsluta dagens bilder med att visa de fina änglarna vi beställt. Jag och sambon fick presentkort då vi fyllde 50 år, han i fjol och jag i år. Så vi köpte dessa fina änglar som passar super bra i vårt kök, där vi hade en mörk hörna.
Jättenöjd med dessa fina änglar.
Idag ska vi ut och plocka enris. så nu är det dags att få upp sambon ur sängen =)
Ett Grattis skickar jag oxå till sonen och flickvännen som firar ett års dag idag =D
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
The road...
Dagens tänkvärda
” I let go of all expectations. Other people are free to be themselves, and I am free to be me.”
Mina olika sidor av dagens mynt och mående...
En stig, en väg vi vandrar. På båda sidor har vi dikerna, eller korsningar vi ska välja, så att vi går på den rätta vägen.
Men ibland tar vi en och annan sidoväg, ramlar ner i ettvillrar bort oss och har svårt att se vart vi ska gå?
Ibland är uppförsbackarna en evighetsbacke, och vi strävar för att ta oss framåt trots att vi upplever tyngden i vart steg vi tar.
Varje årstid hoppas vi på att ngt nytt nu ska ske, men glömmer att stanna upp och njuta av andetaget just nu, där tiden just nu befinner sig
Men orkar vi stå ut, orkar vi ge oss själva positiv feedback, byta skivorna i huvudet och lyssna på positiva tankar och ge oss själv affirmationer som gör vardagen lite lättare
Älska oss själva, ge oss själv en chans att upptäcka det fantastiska i att finnas till…Här och Nu
Om vi inte fastnar i negativa mönster, bara ser det som vi inte lyckats med, utan vänder på det, se vad vi åstadkommit, se våra strävan, vårat försök att se ljusa tider och se energin vi kan förmedla.
Ibland fastnar vi i relationer som inte alltid är av godo, kanske alkohol, droger, otrohet, fysiskt våld, sjukdomar finns i din vardag? Kanske annat som hänt och skett som du själv inte kunnat påverka, men kanske du lärt känna dig själv ännu djupare pga detta. Ta dig upp och ur och se inte dig själv som maktlös, ingen är ett offer om vi väljer att stiga ur det. Det är enbart du själv som kan stanna kvar i din offerbild.
Känner vi oss dåliga, så har vi helt enkelt en dålig skiva som behöver bytas ut. Det hjälper inte att slå på sig själv, klanka på sina fel och brister, det är kanske enbart du själv som ser det så.
Vi kan förändra oss själv, men inte förändra någon annan.
Vi kan heller inte älska någon annan utan att först älska oss själva. Vi kan givetvis Projicera vårs.k kärlek som vi lärt oss att göra, men är vi inte sann mot vårt inre är inte kärleken äkta. Även om den kan kännas otroligt äkta för oss som inte upplevt sann kärlek. Men för att inte krångla in mig i den diskussionen, så är det först och främst, att kunna älska sig själv som är den förlösande sanningen.
Vi har alla en livsväg att följa, den ser givetvis ut olika ut för var och en av oss, för vi är alla olika och har olika livsmål med våra liv.
För att ta oss framåt är det viktigt att se bakåt, kolla backspegeln, utvärdera och många sanningar kan flyta upp till ytan. Hur hade vi det? Hur vill vi ha det, och vad har jag lärt mig?
Att börja affirmera är ett bra sätt att ta ett steg framåt, meditera är också bra och att försöka leva livet som det är just nu, kanke inte alltid lätt. Men vi måste börja någonstans…tror jag!
=D Låt livet ta tid...
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Under bron rinner...
Ibland kan jag känna att jag skulle vilja skriva om ditt och datt och hjärnan härjar med mig, men så blir det inte att sätta sig vid datorn och ta tag i dom funderingar, tankar, spår av ord som jag hade...och vips försvinner dom ut i pereforin... Kanske var dom inte så viktiga, men då dom fanns irrande i huvudet kändes dom väldigt viktiga.
Jag känner mig aningen handlingsförlamad just nu. Hösten övergår snart till vinter, å det känns desamma som med sommaren. Jag hinner inte med. Gick hela sommaren och väntade på värme och den rätta känslan av att få sommarmysa, den infann sig aldrig... sen plötsligt var hösten här, och nu känns det som att oj...vart tog hösten vägen. Jag upplever det svårt att vara här och nu, tiden verkar flyga fram i en hiskelig fart och jag känner mig snuvad på årstiderna.
Består livet av enbart arbete? Jag menar, jag älskar verkligen mitt nuvarande jobb, men inser att jag kommer snart att tappa en del av detta. Men iaf, att jobba 100% är en stor del av min tid. Är det värt det? Visst är det bra när lönen kommer även om jag antagligen tjänar minst på min arbetsplats, så är det mer än jag haft som långtidsarbetslös, och för att vara ärlig så löser ju pengar en hel del.
Bara slippa den eviga stressen, hur man ska överleva en månad som arbetslös är jätteskön. Men då man då jobbar och inte hinner med sig själv, inte ens årstiderna måste väl livet på något sätt strävas åt fel riktning?
Jag är glad åt mitt jobb, för det innebär ekonomiskt att jag kan hjälpa min son, som i sin tur nu är arbetslös. Men när ska man hinna leva? Att bo i hus är oxå underbart, all denna yta till sitt förfogande, naturen inpå knuten men då alla dessa "måsten" som medföljer då man har hus, stuga och son , familj som behöver ens tid och hjälp.
Jag upplever att jag uppslukas av alla måsten, så jag hinner inte med mig själv.
Jag skulle vilja hinna ta tag i många bitar i mitt liv för att återfå någon typ av inre balans. Jag har problem med min mage, den gör att jag mår dåligt, illamående och en hel del magknip och ren magvärk. Jag har på tok för mkt huvudvärk, så i onsdags var jag tvungen att skippa min Zumba träning, för att huvudet dunkade. Det tycker jag inte alls är bra.
Livet är ju vad vi gör det till, men det känns som om tiden inte räcker till för att reflektera om vad jag vill, vart jag är på väg. Följer bara med vågen av "måsten" utan att riktigt kunna stanna upp, reflektera, sätta stopp, vart tar mitt liv vägen?
I våras blev min yogautbildning, fortsättningsmodulerna man går som utbildad yogalärare inställd. Dessa moduler kan kännas lite jobbiga, för där möter man verkligen sitt inre jag. Men när man går ut på andra sidan och modulen är klar, åååh så gott jag då mår. Då känner jag mig verkligen i total balans.
Nu upplever jag att pga utesluten modul att jag är och irrar runt utanför mitt inre space och hittar inte in igen.
Jag kan förstå om du som läser detta, kliar dina hjärnceller och undrar kanske stilla om jag håller på att trilla över kanten...på stupet och bli lite knasigare (än innan) Och då kanske du har lite rätt i det. Mina känslor och mina tankar är lite ofokuserade för tillfället =D
Jag var in och läste en jättefin blogg innan idag. En ung focuserad tjej, som jobbade med ett lite ovanligt yrke, hon var målmedveten och kämpade för det hon ville.
Jag läste bloggen och tänkte lite avundsjukt att oj, vad jag önskar att jag var så där målmedveten, och vid så unga år veta vad man vill och driver sig själv framåt. Samtidigt glad för henne, och verkligen imponerad över hennes person.
Hur hade hon lyckats få just det jobbet, som hon älskade och inte ens var 25 år? Hon tränade också, satte upp mål för sig själv som många inte klarar av, trots att hon även fått en diagnos och inte var helt frisk. otrolig kämparanda. Hur får man en sån?
Universum är ju till för oss alla, så vi alla har ju samma möjligheter. Men så har vi alla olika motstånd som ska övervinnas och dom flesta hinder sitter ju i våra egna hjärnor.
Så med nya friska ord så är det kanske dags att hitta sig en ny skiva till gramofonen inne i huvudet, påbörja någon typ av diskrens... kan lobotomi vara ett alternativ, eller smiter jag nu igen?
Vad är det för fel på min hjärna, varför gör jag mig själv den otjänsten att bara låta livet rinna mellan mina fingrar just nu? Trots att jag jobbar heltid, måste det väl finnas någon ork att göra lite mer då jag kommer hem. Men ärligt så känner jag mig 80+ och vet inte HUR i hela friden jag ska få till någon ork.
Jag skulle behöva en personlig "tränare, dietist, peppvän, guru" för att få redskapen att hitta åt min energi, som jag vet finns där inne i min trötta kropp och knopp.
Min kollega på jobbet skulle visst ringa och boka en tid hos någon som höll på med... ngn typ av behandling, just nu står det still. Men snäll som min kollega är skulle hon boka för oss båda, för att hitta åt vad som drenerar mig på energi.
Ok, det kan jag ju erkänna, jag är sjukt orolig för mina familjemedlemmar som just nu mår jävligt skit... så det tar en hel del av energin, men någon energi borde jag väl ändå kunna uppbringa så jag orkar med att göra något mer än enbart jobba?
Till slut vill jag även GRATTA min guddotter, brorsdotter Aja som fått en liten tjej. Hon ska heta Alicia och föddes den 20/9 ca 10.00 på f.m
Här är en bild jag lånat av Alicias moster Vickan
Vilket litet underverk. Tror nästan hon är lite lik sin pappa William??
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
firande...
Vi hade områdesmöte, och tyvärr kunde vi inte visa min fina power point presentation men vi drog resultatet av den enkät vi gjort. Lite annan info hans oxå med.
Sen åkte vi likt en konvoj till Hornavans hotell. Ingen direkt samåkning här inte... utan de flesta hade sin egen bil med sig.
Vi kom fram och så sjöng vi för Anki som fyllt 60 år, sen fick hon presentkort och grattiskort.
Maten kom, som vi förbeställt. Några åt lax på planka och övriga kött på planka. Jag som bett om laktosfritt fick min lax utan sås!!! Och jag kan säga att sås hade definitivt behövts. Laxen var torr med ganska torrt mos till och några fjuttiga grönsaker.
Tyvärr Hornavan, blir inga stjärnor för maten denna gång heller. Tårta fick vi oxå, allt var ju förbeställt. En bit gräddtårta på köpt botten, nja...ingen höjdare där heller.
Ja, jag vet att jag är hård i min bedömning, men betalar man över 200 kr så ställer jag högre krav än dagens mat var. Och det är tråkigt att bara för att vi är många och vi förbeställt ska inte kvaliten vara sisådär.
Har ätit där förr, men maten har inte hålligt någon vidare hög kvalitet, enl min bedömning då heller. Jag antar att man inte ska vara så matintresserad om man ska tycka maten är bra!
Dock var det trevligt att gå ut och äta =D
Nu dax att gå till sängs.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Helgens resumé
Efter en hektisk helg i Luleå kom vi hem 19.30 på söndagkväll, möra efter att ha suttigt och åkt/kört lastbil tur å retur under lördag och söndag.
Men vi fick ju en del gjort oxå. Sonens lägenhet bombarderas med olika saker som vi haft över eller som jag investerat åt honom. Han blev glad för allt. =D
Under lördag lastade vi ur lastbilen då vi landade i Luleå runt 13 tiden på dagen. Lastbilen var ganska full med grejjer. Vi möblerade om i lägenheten, satte upp saker på väggarna och vi var även på storheden och köpte råddjursnät för att sätta upp runt balkongen, så kissarna kan gå ut och få sig lite luft.
Det blev även att inhandla virke till detta projekt, för att få det att se bra ut samt sitta ordentligt så inte kissarna ramlar ner.
Tiommarna flög iväg och 17.00 blev vi bjudna till Mor (mor-mor) för middag. Vi fick stekt lax, sås och rotsaker bakade i ugn. Alla smaskade och åt med mkt GOD aptit, och till min förvåning tog nästan all mat slut. Såg så mkt ut tyckte jag. Men, vi var hungriga.
Efter maten pysslade vi ännu mer i lägenheten (sonens) och runt 20.00-20.30 kom vi tillbaka till Mor, då såg hon jättetrött ut. Men... som den tradition vi har, så var vi ju tvungna att spela lite yatzy. Vi spelade två omgångar och sonens flickvän gick hem som kvällens segrare =D Son och flickvän gick över till lägenheten, och jag med sambo stannade en 30-45 min ytterligare för att se lite tv. Men sambon knuffade lite i mig, viskade..."-tror Mor din sover i fotöljen" Så, då tackade vi för oss, så hon fick komma sig i säng.
Vi gick upp till sonens lägenhet mittemot och bäddade i sofforna. Vi sov väl lite si och så, och 07.30 vaknade jag. När jag gjort morgenbestyren så satte jag igång att fixa i köket, men ville inte väcka de andra. Så efter att jag satt upp gardinkrokar för att hänga upp gardinerna började jag rensa sonens papper.
Sambon steg upp runt 10.00 och vi fikade lite och småpratade, han hade redan hemlängtan =D fniss. Går inte att åka långt förrän han får s.k lappsjuka (omvänd)
Vi fixade och donade och var ner till Mor och fikade en pizza slize runt 12.00 sen åkte vi till syster på kolonilotten. Där fick vi oss några buskar att ta med hem, så vi grävde upp dessa. Syster såg ändå både piggare och lite gladare ut. Verkade ändå som om strålningen underlättat värken. skönt.
Sen begav vi oss hemåt efter 15.00 och det tog ju sin stund. Iof åt vi i Arvidsjaur, för då var jag jättehungrig och kl över 17.00
Ikväll områdesmöte och sen ut och fira en kollega på jobbet. Vi ska ut och äta på Hornavans hotell, allt är förbeställt. Ska äta röding på planka =D ska bli mums.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Mera möbler
Nu har vi lastat lastbilen för att åka till Luleå igen. Sonen ska få en omgjord bäddsoffa, som bidde riktigt fin då den blev klar. I lastbilen lastades även vardagsrumsbord, frys, cykel (min Mountainbike, terrängcykel) som jag lånar åt sonens flickvän, några kartonger med div i, lampor, en säck med påslakan och ett matrumsbord (som dom får ställa på vindan =D ha i reserv så vi blir av med det.
Imorgon hoppas jag vi kommer iväg i bra tid, och för mig är detta runt 08.30 så vi är i Luleå runt lunch.
Idag fredag hade jag rörelse för 5-åringarna på jobbet, vilket var jättekul. Jag hade en liten grupp på 6 st barn samt en fröken. Vilket passade bra så här första gången.
Nu ska jag ha rörelse måndagar och fredagar, yoga för kollegorna måndag och egen zumba träning på onsdagar. Mitt nya liv har definitivt startat. full rulle på kroppen.
Har även varit nyttig i veckan och ätit GI middagar, men på jobbet blir det pedagogisk lunch. Det blir enklast så. Äter dock aldrig speciellt mkt, då kvaliten på maten inte är den bästa.
Måndag åt vi jambalaya, vegetarisk
Tisdag åt vi Gi pasta och räkor
Onsdag blev det rotsakspytt med hallomi ost
Torsdag en kycklingsallad med hårt tunnbröd till
Fredag (idag) blev det en kyckling soppa med vita bönor.
En supermumsig middagsvecka.
Imorgon blir det fisk hos Mor, har hon avslöjat. Jag hoppas min kära syster och har jag tur även systerdotter orkar komma dit?? Svårt att göra annat än hoppas då de båda inte är friska. Tyvärr är tiden för kort för att hinna åka på besök oxå. alltid denna tidsbrist! Suck!!!
Har ju endast lastbil att färdas med, vilket jag inbillar mig att inte sambon som följer har lust att crusa runt med.
Chanti och Mango ska rumstera själva hemma, så jag hoppas huset står kvar då vi kommer hem igen. Därför blir det en så pass kort sväng. Men svärfar tittar nog till dom ändå. ger dom lite ny fräch mat på söndag.
Jag fortsätter att focusera på lösningarna i mina böner till Universum
Natti natti, nu lite skönhetssömn!
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
allvarligt tillstånd...
Hjärtsvikt!
Vid hjärtsvikt är hjärtats pumpförmåga nedsatt och blodet kan inte pumpas runt tillräckligt i kroppen. Vanliga symtom på hjärtsvikt är trötthet, andfåddhet och bensvullnad. Vid behandling av hjärtsvikt är målet att förbättra patientens livskvalitet genom att minska symtom och funktionsnedsättning. Ett annat mål är att uppnå ökad livslängd.
Behandlingen baseras på tre principer:
- Strukturerat omhändertagande genom hela vårdkedjan
- Behandling med läkemedel
- Andra åtgärder såsom fysisk träning, psykosocialt stöd med mera.
Det är också viktigt att andra samtidiga sjukdomar identifieras och behandlas eftersom de ibland kan påverka hjärtsvikten. Exempel på sådana sjukdomar är kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), högt blodtryck, diabetes, infektioner, blodbrist, rubbningar i sköldkörteln och även alkoholmissbruk.
De vanligaste orsakerna till hjärtsvikt är högt blodtryck och genomgången hjärtinfarkt Tillsammans orsakar dessa sjukdomar ungefär 75 % av alla fall av hjärtsvikt. Andra orsaker är hjärtmuskelsjukdomar, oregelbunden hjärtrytm (arytmier), diabetes och rubbningar i sköldkörteln. Klaffel är en relativt ovanlig orsak, men viktig eftersom det då ibland finns möjlighet till kirurgisk behandling. . Andra faktorer som kan utlösa eller förvärra hjärtsvikt är:
- Bristfällig följsamhet till behandlingen
- Blodbrist
- Infektion
- Alkohol
- Lungsjukdomar såsom KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom)
- Blodpropp i lungan
- Behandling med vissa antiinflammatoriska läkemedel (så kallad NSAID), eller andra läkemedel som t.ex. vissa cellgifter
Vad händer i kroppen?
När hjärtat är försvagat kan det inte pumpa ut lika mycket blod i kroppen som normalt, vilket sätter igång en rad reflexer i hjärt-kärlsystemet. Olika mekanismer i kroppen aktiveras, som bland annat leder till salt- och vätskeansamling, förstoring och/eller utvidgning av hjärtmuskeln, ökat motstånd i blodkärlen och påverkan på blodflödet i kranskärl och muskelceller. Alla dessa reaktioner i kroppen leder till att hjärtsvikten försämras ytterligare efterhand.
Basen i all hjärtsviktsbehandling är ACE-hämmare och betablockerare, som måste ställas in noga, för varje individ. Därför är det viktigt med kontinuerlig läkarkontakt, påpekar Karin Schenck-Gustafsson.
-Och självklart borde alla med misstänkta symptom får hjärtat undersökt med ultraljud.
Varför ska allt hända just 2012?
Snälla universum, dags att få in lite positiva händelser innan vi går under.
Hoppas nu läkarna går till botten med den nya "diagnosen" och ger den hjälp som är nödvändig och inte slarvar till allt. Jag känner mig maktlös och det känns hopplöst att både syster och systerdotter är sjuka. UNIVERSUM
Hör min bön:
Universum hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du hör väl då jag ber?
Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig men jag menar alltid väl
Jag vill inte förlora mitt hopp, jag vänder mig uppåt och önskar du hörsamar mina ord
Nu törstar vi efter lite positivitet
Låt oss inte ramla nerför, vi blir alltmer deprimerad.
Påminn oss om din storhet, för jag litar på dig. Visa oss hur vi ska göra.
Universum… ge oss av din styrka!
Jag söker inom mig...
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Söndags skola...
Vet ni att som den gudfruktiga flickan jag var som liten gick jag på söndagsskola. Jag vet dock inte hur länge Mor lyckades få dit mig, för det var en tramatisk upplevelse och jag tyckte det var hemskt. Där skulle man sjunga psalmer och prata om Gud... som jag då inte hade ngn tydlig bild av, vem tusan han var. Möjligen en gubbe som satt däruppe, för han verkade veta alla mina hemligheter... sa dom.
Om jag ska erkänna så här 48 år senare, så tror jag mest att det byggde grunden till min rädsla för mörkret. På söndagsskolan talade dom ju om att han, den där GUD minsann visste om vi gjorde ngt ofog. Och om han visste detta, då måste han ju se mig... som 7-8 åring var jag ganska harig av mig, rädd för mkt. Att då få veta att en gubbe i himlen visste allt och tittade ner på mig, gjorde inte mitt liv mindre skrämmande.
Jag hade monster under sängen och dessa vaknade ioch med att Mor släckte lampan. Jag låg då stel och livrädd att rör mig i min lilla säng. Hu, om jag råkade behöva gå på toa. Jag kunde ropa och ropa på min Mor, men då hon tyckte vi skulle sova, så var det så. Jag var på tok för rädd för monster för att våga trotsa min Mor, så snällt låg jag där som en spänd fiolsträng och hoppades få somna fort och glömma att jag kanske skulle bli uppäten eller dyl.
För av rädsla blir iaf jag väldigt kissnödig. Fortfarande. Nä, skräck är inget för mig...trots att jag är en klok gammal get idag. Jag tycker helt enkelt inte om att bygga så mkt spänning i kroppen så jag inte får sova. Ja, då drömmer jag mardrömmar, vilket händer utan skräckfilmer och kan vara minst lika skrämmande.
Jag har trots min ålder en mkt livlig fantasi kvar, även om jag har förstånd idag och inser att allt inte går att genomföra som jag kommer på =) eller att det finns monster under sängen.
Hajen, ni som är lite mer i min ålder kommer säkert ihåg den filmen....
Filmen hajen kom på bio 1975, och då var jag 13 år och gick och såg hajen med min yngre bror M.
Idag vet jag... Att hajar är rovdjur (okej, rovfiskar) och måste ha animaliska produkter att äta för att överleva. Precis som t.ex. katter, hundar och de av oss människor som inte är vegetarianer. Det är inte konstigare än så och eftersom hajarna hade levt på jorden i drygt 400 miljoner år innan vi människor kom hit så torde dom sannerligen inte vara beroende av oss på sin meny för att överleva. Idag är vi ett näst intill omätbart mycket större hot mot hajarna än dom är mot oss.
Men då, 13 år gammal förändrade detta möte med hajen hela mitt liv, ja...fortfarande. Jag som själv varit en liten fisk i vattnet, älskat att bada, slutade helt under 10 år. Javisst tog jag ett dopp eller två, men simmningen som jag älskat så blev lagd på hyllan. Mina leder blev stela och musklerna krampaktiga då jag skulle ge mig ut på djupare vatten, inbillade mig allt möjligt...så ja, Hajen förändrade mitt liv. Låt inte era barn se skräck förrän de är minst 15 år och har större förståelse än vad jag på den tiden iaf hade.
Själv förbjöd jag min son att se skräck, men nu älskar han de där vedervärdiga filmerna som gör mig illamående och magen knyter sig. Uch... ja, det finns nog det mesta från söndagsskola till skräckfilmer =D
Det som känns underligt är väl att söndagsskolan finns kvar... förhoppningsvis mer pedagogiska hoppas jag.
Själv tror jag tom på den högre makten och universums otroliga förmåga. Ja, tänk som det kan bli.
Tänk positivt, du kan så ett frö med din tanke i universum och ett frö kan växa så stort som du önskar... bara du vågar be om mirakel, så kan de dyka upp. Ge aldrig upp!
Dagens mirakel var att jag hade rörelse från kl. 09.00-10.40 på förskolan med alla barn som var där idag. Och tack och lov så fungerade det jättebra, och inte för att skryta...det var kanon KUL =D
Ungarna såg glada ut och jag kände mig nöjd.
sambon led av huvudvärk idag, så han la sig tidigt. Nu är det dags för mig att sova oxå...vi pensionärer behöver våra 8 timmar. börjar tidigt imorgon...
Natti natti...
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
skjutglad granne
Igår vaknade jag rätt skapligt, lite sovmorgon men ändå under en "hyfsad" tid. Steg upp och yogade, skönt! Därefter slängde jag i tvätt och tog på mig målarkläderna. Målade sonens soffa en gång till för bättre resultat.
Inte helt lätt att täcka ugly furu...men lyckades.
Lite lunch och sen fixa tvätten som var klar.
Sen satte jag mig att planera för måndagen på jobbet, ja...man får göra sånt på helgen, då veckan inte räcker till. Jag måste ju ha lite koll då jag ska ha mina pass på måndag. Då ska jag ha rörelse för alla barn i olika omgångar, ska bli jättekul. Yogan för kollegorna startar oxå måndag, så jag hoppas det blir en god start och en grupp.
Senare åt vi surströmming, antagligen årets sista strömming =D Men det var kanon gott igår. Svärfar var hitbjuden, så han tyckte oxå det var smaskens.
Vi såg lite film och la oss runt 23.30
Vid 23.37 small det? Och jag fattade först inte vad det var... tänkte att det exploderade ngt däck el dyl på ngn bil.. men inte, det small av 7-8 skott från någon som sköt med ett gevär på gatan, eller gatan brevid. Väldigt nära dock. Sambon hade somnat men steg upp, klädde sig och gick ut. Då hade kl hunnit bli 24.00 och då vart det tyst. Förhoppningsvis hade ngn ringt polis eller lyckats gömma ev skott. För då sambon gick ut var det lungt å stilla så han kom tillbaka och la sig, utan klarhet i ärendet.
Vet inte vem det var som sköt, eller varför...men otäckt kändes det. Jag hoppas att ingen kom till skada, men vet dock inget om det ännu.
Idag söndag vaknade jag med sprängande huvudvärk, så dagen har gått i ett lungt tempo. Jag har iaf städat ihop på altanen, så man inte blir tagen på sängen av snö eller sånt otäckt. Men hösten är fin och idag skiner solen fast luften är kall. Chanti fick komma ut i koppel då jag röjde altanen, hon mös i solen. Men hon är väldigt försiktig, inget rusande eller så. Hon sitter rätt stilla och tittar på världen. Mango låg inne och sov så gott, brydde sig inte i vårt stökande. Sambon körde med en matta till jobbet, som ngn av kissarna spytt på, och slängde den i deras maskin där. Bra.
Övrigt idag så åker släkten hem från Luleå ner till Halmstad igen. Jag hann ju träffa dom kort både i Halmstad och i Luleå, kanske inte umgicks så länge, men man får glädjas åt det lilla.
Sonen med flickvän hade fått följa med allihopa ut och äta, så jag skickade en extra slant. Vilket dom var glada för. Kissen som sprungit bort i fredags hade hittat hem igen igår, tack och lov.
Nu lite målar fix på soffan, det sista. trots att jag mer eller mindre går och håller i huvudet, det dunkar och värker idag. Blir nog ngt lätt till middag.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
släpp lös, inte förgör
Djupandning dämpar stress
Vårt nervsystem består av ett somatiskt, viljestyrt system som styr våra medvetna rörelser och ett autonomt som styr funktioner i kroppen som inte är viljestyrda, t.ex. hjärtat och tarmrörelserna. Det autonoma nervsystemet består i sin tur av två delar, det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska reagerar på stress genom att bl.a. höja blodtrycket och öka hjärt- och andningsfrekvensen. Det parasympatiska systemet aktiveras när vi är i vila och gör att blodtrycket istället sjunker och hjärtat slår långsammare.
– Långa, långsamma djupa andetag dämpar det sympatiska nervsystemet samtidigt som de lockar fram aktivitet i det parasympatiska nervsystemet. Djupandningen är ett bra och enkelt sätt att påverka dessa reaktioner när vi behöver det
Hur ska man då göra till vardags, ska vi gå omkring och djupandas hela tiden?
– Nej, det är inte realistiskt, men det är ett bra och enkelt verktyg att ta till när vi blir stressade och behöver lugna ner oss.
Som med alla tekniker måste man dock träna lite för att de ska fungera på ett bra sätt. Fem minuter per dag räcker, på bussen eller i sängen.
– Tekniken är enkel och man kan hitta instruktioner både i böcker och på Internet men en kurs kan vara ett bra stöd om man har svårt att komma igång
Andningen:
Hur vi andas påverkar hur vi tänker och känner. En medveten djup andning stillar vårt sinne och får oss att bli mer kroppsmedvetna. En stressad och omedveten andning gör sinnet ytterligare rastlöst och splittrat.
En effektiv andning ökar dessutom syreupptagningen och hjälper kroppen att utsöndra avfallsprodukter via lungorna.
Ibland behöver vi alla en hjälpande hand... be om det!
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
Bl.a systemlöst!!
Jag återvände hem i måndags, väldigt trött både fysiskt och mentalt. Sambon hjälpte mig packa in alla varor jag hade med mig och sen blev det en macka till middag.
Under måndagen i Luleå var jag, son och flickvän, Mor samt bror och åt på dagoberts salladsbar, där jag valde att äta en räksallad. Därför var jag inte så hungrig då jag landade hemma runt 18.30
Torsdag Lämnade Svenljunga runt 16.00 efter att ha ätit på pizzerian och begav oss mot Dalarna där vi skulle övernatta. Besiktningsmannen godkände städningen =D INGEN är gladare än jag. Vi kom fram till Dalarna runt 23.30 och fick smörgås innan vi ramlade isäng. steg upp 06.30 och käkade frukost och begav oss igen, mot Luleå.
Fredag; På fredag kväll efter att jag kört i 12 timmar, packade vi in sonen och hans flickvän i lägenheten . Efter att vi packat in körde jag släpet där jag skulle lämna detta ute vid dollarstore.
Vi åt en macka hos min Mor innan vi gick till säng, väldigt slut runt 22.30 Det var en otroligt tung resa där jag ensam kört hela den långa vägen.
Lördag hjälpte jag sonen att packa upp saker, vi hämtade ner soffan, son å flickvän skruvade ihop denna, sen skruvade vi ihop hyllan och allt började falla på plats. Vi höll på hela dagen. Jag och Mor var till syster E en stund och senare bjöd Mor på kycklinggryta och syster E kom oxå över och åt. Senare körde jag hem henne.
Söndag, fullt upp och vi fixade och donade. hämtade bror och syster på flygplatsen runt 20.00 på kvällen, då samlades vi hos Mor och åt varma mackor. Till middag hade jag kokat min fisksoppa, som jag bjöd på denna dag. Vi åt alla hos Mor, jag, son flickvän .
Nu börjar "barnen" ändå ha fått iordning lite grann, men det finns ju alltid att göra.
Måndag bestod av besök hos AF i Luleå, som har ett helt vansinnigt kö system, dvs inget alls. Man fick ingen nr lapp, så man visste inte hur länge man måste vänta... vi var där i 2 timmar!!!! Finns inget rim och reson i detta. AF ursäktade sig med att det var i början av månaden och därför var väntetiderna långa. Hade man fått en kö lapp, då hade man ju kunnat gå iväg och sen återvända, istället för att måsta sitta där så länge. Otroligt dåligt system.
Bara för att man är arbetslös har man väl ändå ett värde! Detta Af tycker jag är under all kritik.
Därefter var vi på FK och senare och ordnade vi ett ID kort åt sonen hos polisen. Min son tog kortet som ska vara på id kortet och då såg jag för första ggn hur lik min morbror Alvar han är =D Tokigt.
Vid 15.00 åkte jag och tankade bilen, och begav mig sen mot Arjeplog. Det var otroligt skönt att komma hem.
Jag jobbade under tisdag, dock väldigt trött och sliten och igår onsdag slog huvudvärken till och jag låg hela dagen, så även idag torsdag är jag hemma och är vad jag kallar lite utbränd, med huvudvärk och tung kropp.
Jag hoppas vara pigg och jobba imorgon.
Ibland kan jag nog bli lite förvånad och confjust. När människor agerar, tar beslut på ett sätt som man inte riktigt kunnat föreställa sig eller på ett sätt som man inte trodde om dem.
Men jag ska inte hänga upp mig på det, vad orsaken än är och man tycker att det är bästa sättet, så får man givetvis göra så. Alla tar vi egna beslut om hur vi vill att saker å ting ska vara.
"I min värd" dvs med mina värderingar av empati och vad den står för, där kan alla få vara delaktig. Är bara målet desamma, kan väl alla delta. Då får var och en bidra utifrån sin situation. Det är väl ändå tanken, delaktigheten som räknas...eller ...
Min Mor brukar säga "Alla bäckar små..."
Jag kan bara erkänna att jag var förvånad. Dock kom ett nytt förslag på kvällen som var klart mer accepterat.
Övrigt känns detta år tungt, som om 2012 på mer eller mindre något sätt påverkar oss allihopa. Ingen lyckats klara sig fri från 2012:s långa arm.
Det har varit stormvindar inatt, haft svårt att sova. trots att jag känner mig som en zombie.
Karl -Alfred "Popeye" hade rätt. Ni vet seriefiguren som fick muskler då han hällde i sig en burk spenat. Medlet Nitrat som finns i rikliga mängder i spenat, har en kraftig effekt på muskelstyrkan. Nitrat finns i fler gröna bladväxter och rikligt i rödbetsjuice, sallad och mangold.
Spenat... det ni!
Vad är då Mangold för ngt...jo det är en salladsort...se bild:
Och för ert tålamod ska ni även få ngt riktigt gott att laga till:
Fyllda Grönsaker 4 port
Ingredienser:
4 tomater
1-2 paprikor
olivolja
2 port fullkornscouscous
1 tsk malen kanel
1/2 tsk malen spiskummin
1 tsk malen koriander
100g fetaost
3 torkade aprikoser
1-2 starka korvar, tex merguez (eller kycklingchoritso)
flingsalt och nymald svartpeppar
Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skär av ett "lock" på tomaterna och gröp ur kärnorna.
Skär paprikorna på längden och tag bort kärnor och vita hinnor. Rosta paprikorna i ca 10 minuter på en plåt med lite olja.
Tillaga couscousen enligt förpackningen och blanda sedan med kanel, spiskummin och koriander. Smula i fetaosten. Strimla aprikoserna och skiva korven fint och blanda allt. Smaka av med salt och peppar.
Fyll tomaterna och paprikorna med couscousblandningen, lägg på locken på tomaterna och baka i ugnen ytterliggare ca 10-15 minuter
Smakar smaskens.
Hämtat från boken alla borde ha:
Smart & Gott : kanonrecept som gör nytta(Inbunden)
av Liselotte Forslin pris; 199 på aldlibris.
Så vill jag avsluta med att:
"du är inte äldre än din ryggrad"
Det är ett gammalt yogiskt ordspråk. Kvaliten på din rygghälsa vittnar om kvaliten på ditt allmänna välmående på fler plan än det uppenbara fysiska.
Vet du att din andning kan påverka hur du mår och kan ge dig smärtlindring.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
