Yoginiseva

Min syster blir allt svagare och enl läkarna på sjukhuset säger att hon är i livets slutskede.

Vård i livets slutskede handlar främst om att lindra olika symtom, som smärta, aptitlöshet, illamående, sömnsvårigheter eller klåda. För att få bästa möjliga vård, med fokus på dig som patient och på dina behov.

 

Min syster kan inte längre äta, får inte i sig ngt och att ge henne näringsdropp är inte längre aktuellt då detta medför att kroppen får jobba för mkt och hon orkar inte, finns ingen energi.

Hon mår konstant illa och nu slutar dom med hennes broms medicinen också. Hon är mkt svag just nu.

 

När en person befinner sig vid livets slut förbereder sig kroppen psykiskt och fysiskt inför döden. Dessa två processer hör intimt ihop och är beroende av varandra när döden inträder.
Med det psykiska avslutandet av livet tänker man på det emotionella, andliga och mentala planet, där själen måste lämna kroppen, avsluta relationer med omgivningen. Tror just nu att hon väntar in bror och syster från Halland för att få ta farväl, hon vet att dom är på väg upp.

Givetvis är det helt individuellt för varje person vad som här ingår, men det är en lika viktigt att möta som det fysiska insomnandet.

 

Det finns inget botemedel, hon har cancer. Hennes kropp svarar inte längre på den medicin som kan hjälpa... nu blir det bara sämre och sakta tynar min syster bort ifrån oss.

Det känns enormt jobbig, smärtsamt att min syster, fortfarande för ung för att lämna oss och sina barn och barnbarn. Men ingen vet hur länge vi befinner oss i livet, ingen kan säga att nästa vecka... utan det kan hända, som för min syster att det plötsligt var jobbigt att andas. Å sen var den där, giftet i hennes lunga och cancern var ett faktum.

 

Hon har klarat av ett år med cancern, hon har hunnit se sitt andra barnbarn komma till världen och hon fick en sommar i sin kolonilott. Visst önskade vi att hon fått ännu en, men det ser inte ut som om det kommer att ske.

Hon kommer att lämna oss, vare sig vi vill eller inte. Hon hade nog gärna stannat kvar i livet, levt längre och fått vara med och se sina barnbarn växa.

 

Min syster har alltid varit omhändetagande åt oss andra syskon och åt sina barn. Hon har varit skötaren som haft all denna omsorg inom sig, hennes kall i livet. Vi har många minnen av henne, hennes humor och värme ska alltid stanna kvar i våra hjärtan, så länge vi lever. Hon var min förebild under en mkt lång tid och jag älskar henne så.

 

Jag ska försöka åka ner igen till min syster, meningen var att jag skulle vänta till slutet av månaden, men tror inte min älskade syster orkar så länge till.