Yoginiseva

Vi är vana vid att sjukdom kommer från rent fysiska åkommor som skador eller defekter i kroppen. Det vi ofta missar är att sjukdom kan komma från sorg. Den vanligaste naturliga orsaken till kronisk sjukdom är olöst sorg, vilket vi sällan talar om.

Sorg är en naturlig känsla hos oss människor och alla drabbas av sorg någon gång under livet. Sorg som hanteras på ett effektivt sätt kan den leda till andlig tillväxt och ökad medvetenhet, medan en obearbetad sorg kan leda till sjukdom, värk, depression, magvärk, huvudvärk/migrän och andra känslomässiga störningar inkluderat mani och psykos.

Det mesta av vår psykiska energi efter till exempel ett dödsfall går till att bearbeta förlusten och det blir inte mycket ork över till annat.
Relationer är inte utbytbara, utan behöver sörjas.

Det är vanligt att sorgen sätter sig i halsen, som en klump och att det känns svårt att svälja ("globus hystericus"). En klump i halsen tyder således på obearbetad sorg och outlösta tårar.

Att gråta vid sorg kan släppa på spänningar och stress. Vi har flera sorters tårar, beroende på om det rinner i ögonen för att de är torra eller om vi gråter för att vi är ledsna. När vi gråter av ledsamhet och sorg innehåller tårarna högre mängd stresshormoner, vilket innebär att vi "gråter ut vår stress".  

Tiden läker alla sår - denna myt gör sörjande passiva istället för att aktivt söka läkning. Sorgearbete kräver tid och det avgörande är vad du fyller tiden med. Problemet är att de flesta saknar kunskap om vad detta sorgarbete innefattar. Tårar är bra men det är inte tårarna i sig som ger läkning.

Eftersom myterna om sorg inte ger någon vägledning till hur känslomässig läkning uppnås, utvecklar sörjande ofta egna (negativa) beteenden för att få tillfällig lättnad, t.ex. alkohol, tabletter, arbete, träning, mat, shopping, ilska eller sex. Man hittar helt enkelt en annan kanal för att inte gå under och klara sig i vardagen.

Gemensamt för alla dessa flyktvägar är att de tillfälligt förändrar sinnesstämningen och skapar en illusion av förbättring. Detta kan ta den sörjande längre och längre bort från det sorgarbete som behöver göras.

Att våga, orka och tillåtas sörja är alltså viktigt för den framtida psykiska hälsan.

Vi sörjer därför att vi behöver ta in förlusten vi lidit. Sorgen är ett sätt att uppleva och visa inför oss själva och omvärlden att vi behöver tid och utrymme att förstå vad vi varit med om.

Så... När kommer jag att orka bearbeta denna vårs förluster, då jag känner att jag behöver vara där för min Mor som verkar bli mer och mer förvirrad.

Därför är jag rädd att min egenställda diagnos på min axelvärk, mitt magbesvär med illamående och huvudvärk beror på obearbetad sorg efter kära Lena (min svägerska) och min älskade Syster Elisabeth. Jag känner mig mitt inne i en glaskupa, där världen fortsätter som vanligt på utsidan, jag jobbar, tränar, äter och tar emot intryck men känner mig ändå bortkopplad på ett overkligt sätt.

 Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3