Hit å dit
Det är ju tämligen uppenbart att barnen i leken stöter på olika problem som de behöver lösa. De provar olika metoder, testar och varierar dem på olika sätt. Barnen tillsammans i leken får uppleva en mångfald och variation.
Barnets utveckling är förknippad med den miljö som denne växer upp i.
Utvecklingen beror således inte på hur din hjärna är utrustad med olika biologiska förutsättningar eller förmågor att tänka. Vad som i stället blir aktuellt är vilka mentala och/eller materiella hjälpmedel du har tillgång till i det samhälle som du befinner dig i (Säljö, 2000:71f).
Alla barn har olika inlärningsprofiler, vilket gör att det är viktigt att möta barnen på dess individuella nivå. Estetisk verksamhet påverkar även barns lärande positivt, eftersom förståelsen i förhållande till omvärlden ökar, detta utifrån varje individs tidigare erfarenheter. Barnet behöver upplevelser av olika slag för att kunna ägna sig åt lek, lära sig något eller skapa. Vidare är dessa upplevelser underlaget för barnets lärande eftersom det ger olika erfarenheter som sedan kunskapsutvecklingen kan utgå ifrån (Häikiö, 2007:150).
Förskolans läroplan, Lpfö 98
Lärande sker i alla moment i förskolan, i det vardagliga, när barnen är i dockrummet, i byggrummet, vid planerad verksamhet. För att barnen ska lära sig ska det vara roligt och att barnen får prova på. Mottaglighet efter ålder och utvecklingsnivå är en viktig faktor för att barnen ska lära sig. Barnen lär sig genom att imitera vad vuxna och barn gör.
I leken får barnet möjlighet att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Förskolan ska vara en trygg miljö för barnen, som utmanar och lockar till lek och aktivitet. Det står vidare att ”förskolan skall
lägga grunden för ett livslångt lärande” och ”förskolan skall främja lärande” Hur ser balansen mellan omsorg och lärande ut. De flesta pedagoger som arbetar på småbarnsavdelningar anser att omsorgen är en stor del på en småbarnsavdelning, men även en förutsättning för barns lärande. Trygga barn har lättare att lära och där kommer omsorgen in.
Vad som är viktigt i olika situationer är hur barnen lär sig något. Det är en fråga om hur viktigt kunskapen är för dem i deras egen strävan att försöka förstå omvärlden. Dysthe skriver i sin bok om begreppen bemästrande och appropriering. Det första innebär att man övertar något medan de andra betyder att man gör det till sitt eget något som man behärskar (Dysthe, 2003:44). Det är inte säkert att barnen gör dessa kunskaper till sina egna utan att de bara lär sig att upprepa det läraren sagt. Just denna skillnad är viktig att uppmärksamma i arbetet med små barns lärande.
Vidare är det inte säkert att alla barn finner det meningsfullt att lära sig samma sak vid samma tillfälle. Det finns mycket som samverkar. Eftersom det är viktigt att barnet får chans att reflektera över olika problem kan man utnyttja de estetiska verktygen i lärandet. Det viktigaste är att barnet själv är aktivt och redo att utforska omvärlden. Detta kan man inte lära sig genom regler eller genom någon slags fakta kring estetisk verksamhet (Hägglund & Fredin, 2001:88).
Men blir det för många små barn på avdelningarna, tar omsorgen överhand och är det då bättre att barnet får bli lite äldre innan de behöver åka till förskolans värld?
Det är också känt av olika forskare, att de första två -tre åren är grunden för barnet, det är de åren som formar en för resten av livet! Och om man kan välja, och det kan många fler än vad man tror, så är jag helt övertygad om att barnen mår bra av att vara hemma och utveckas i lugn och ro de första åren!
Vi hinner ikapp, barnen blir inte hämmade eller "efter", utan kanske både tryggare och gladare. Har man tillgång till vänner eller öppna förskolor behöver inte barnen förskolan. Dom vill hellre vara med sina föräldrar.
Jag ogillar skarpt att man ser på förskolan som en förvaringsplats och att föräldrar som anser att deras barn har rätt till förskolan! Visst har man rätt att söka förskola från 1 år, men för vems skull är det?
Visst är det tur att Förskolan finns, måste man jobba för sin överlevnad...så måste man. Klarar man sig på den enas lön och föräldrapeng är det ju toppen för barnet, men givetvis ser ju inte verkligheten ut så. Det finns många ensamma mammor, som måste jobba.
Det jag skulle vilja är att få tala om att vi tycker rysligt mycket om alla små änglar vi får lära känna och dela deras vardag med. Men stora grupper, många små barn... när kommunerna inte satsar på fler anställda inom barnomsorgen så skulle jag råda alla som kan, var hemma så mycket du kan med ditt barn, det är kvalitetstid.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Va roligt att ni ska neråt! Självklart måste vi träffas :)