Annan dag jul

Idag vaknade jag av att sonen ställt sin väckarklocka vid 08.00, jättetrött kände jag mig...låg kvar, vände mig...men nä, sömnen flög sin kos och 8.20 klev jag så upp. Sonen, han hade stäng av sin väckarklocka och fortsatte in i drömlandet.
 
Han hade nämligen ställt sin klocka för idag lämnade dom Arjeplog och begav sig hem igen, Snyft.
 
Men först så käkade vi frukost, han duschade och sen packade dom. Vi hann med tre yatzy och vi vann var sin gång =) Sen blev det revbenspjäll till den tidiga middagen. Själv åt jag kyckling å ris, sås och lite sallad.
Min son och hans Malin är inte så mkt för sallader, så det blir inget sånt på deras tallrik.
 
Vi hann också med att beställa och köpa en tvättmaskin på elgiganten åt sonen med sambo, som levereras den 7 jan. =)
 
Vi åkte så runt 15.40 mot busstationen och 15.55 gick bussen. Kramades å sa hej då. =/ hmm, så trist å tomt utan dom. Inser att jag påminner om min egen Mor, mer å mer. Vill inte att han åker. Suck.
 
Sambon mår inget vidare, är förkyld och han har legat mest hela dagen.
 
Kom hem igen efter ett besök på Ica och glömde ändå det jag egentligen skulle köpa, soya. men suck igen. Minnet börjar bli lite slirigt.
 
Julen kan vara riktigt mysig, men just nu när dom åkt hem igen känns det tomt å ihåligt inom mig. Tänker på min älskade syster, hur fort allting skedde. Trots att vi fick besked, så tar man inte riktigt in att ngn kan dö. Jag ville inte förstå... Ville inte se att hon hela tiden blev sämre, mediciner som inte fungerade shunten som krånglade och sakta tynade hon lixom bara bort.
 
Jag tycker inte jag hann med att säga det jag ville, förstod hon? Min syster var mitt största stöd som ung, det var alltid henne jag kunde vända mig till. Hon finns inte mer, här på jorden. Jag pratar dock med henne, eller vill tro att jag gör det? men...
 
Jag känner en trötthet, hopplöshet som jag försöker kämpa emot. Jag ser det i min spegelbild och tycker jag nu ser 10 år äldre ut bara på sista tiden. Alla rynkor och påsar i ansiktet, håret som är livlöst, blicken som är trött.
 
Ja, bara att inse...
 
Imorgon ska jag köra ett lååångt yogapass, så svetten pumpas ut i varje por, behöver få bort den gråa dystra känslan som lagt sig som en hinna över jaget.
Sen en lång meditation, gå in i mitt inre och städa i de negativa tankespåren å hoppas jag finner kraft och energi, helst innan jag blir helt grå och krokig.
 
 
 
Ja just det... så var det visst?
 
 
Vad gör mig glad...ska ta med tanken till imorgon.
 
 
 
 
 
 
 
 
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0