utskriven från sjukhuset

I min laptop hade jag skrivit ett inlägg, men orkar inte starta upp den nu när jag är hemma igen. =)
Så det får blir en resumé istället.
 
På torsdag skjutsade jag sonen till sitt jobb och åkte vidare till sjukhuset och var där igen redan kl. 08.15
 
Denna vecka har det blivit tidigt då jag skjutsade sonen först. Utom på tisdag, då jag var till min vän Anki och fick mig en marma behandling på morgonen innan jag åkte upp till mor.
 
Om marma; Marma är punkter där kropp och sinnet som livligast kommunicerar och punkter som står i relation till andra delar i kroppen (triggerpunkter). Stress och orenheter sätter sig i dessa punkter.
Enligt Ayurveda finns det 102 energipunkter (marmapunkter) längs meridianerna i vår kropp, vilka stimuleras med lätt tryck och speciella marmaoljor. Behandlingen anpassas efter ditt aktuella behov och är djupt avslappnande, löser upp fysiska, psykiska och känslomässiga blockeringar samt sätter igång kroppens egen läkande intelligens.
 
Det var en mycket behaglig behandling, så jag åkte därifrån avslappnad och nöjd.
 
För att återgå till torsdagen, visste jag inte vad som skulle hända. Men när jag kom skulle Mor duscha, så jag satte mig att vänta. Hon var ganska snabb så det blev ingen lång vänta. Vi pratade lite och hon blev sen lite trött. Då satte jag mig att överklaga till Q-park för böterna dom gav mig utanför sjukhuset/akuten. Där ute vid akuten fanns som vanligt inga platser då man kommer dit, så jag fick ställa bilen på sidan av för att kunna följa Mor in då vi kom i fredags.
Då var hon oxå i så dåligt skick att jag inte kunde lämna henne för att åka runt hela sjukhuset för att pakera där.
 
Ronden kom, till de två andra patienterna, men sjuksköterskan kom och sa att vårdplaneringen inte kunde ske förrän 14e!! Så då beslutade vi tillsammans med syster att hon kunde åka hem och under helgen skulle syster hjälpa till, behovet av vårdplanering fick skjutas upp ifall hon behövde den sen.
 
Hon är dock på bättringsvägen, vilket känns otroligt skönt. Jag blev chockad och rädd då jag kom för en vecka sedan. Jag är van att se min Mor relativt pigg för det mesta. Visst har även hon ups and downs, men så dålig har jag aldrig förr sett henne. Därför känns det riktigt bra att det vänt å går åt rätt håll. Men jag inser att hon är gammal och skörare än vad jag intalar mig. Vilktigt att inse detta.
 
Så efter vissa turer fick hon så åka hem på torsdag efter lunchen. Jag följde med henne hem och bäddade rent i hennes säng samt delade upp tabletterna vi hämtat på Apoteket.
Doktorns order var att hon behövde ut och röra sig lite varje dag, tror dock att hon inte ville höra detta. Varför; jo, infektionerna minskar om man får gå ut och röra sig lite, dock inte då det är mer än -10 grader ute.
 
Hon behöver rent allmänt ut och röra sig, för hon har extremt dålig kondition vilket gör att lungkapaciteten minskar. Efter att hon flyttat till lägenheten går hon sällan ut om hon inte måste, möjligen för att ta bilen dit hon ska. Detta är inte bra.
 
I onsdags var hennes syster Gun med man och hälsade på henne, så var även syster och systerdotter oxå på onsdag. Syster mår inge vidare, så ny cellgiftsbehandling påbörjas på måndag. Systerdotter är en vardagshjälte, som stöttar sin Mor men har det så jobbigt själv, hon har vingar den tösen. Hon har gjort så mkt förändringar att hälften hade varit nog, sen måste hon slåss för att få en operation av sitt krokiga ben med den ytterst dåliga huden på det benet. Fattar inte vad sjukvården av idag håller på med. Borde det inte gå framåt?
 
Som Mors besök, två läkare och ingen skickar henne till röntgen eller tar henne på allvar under veckan, ytterst illa. Vet inte ens om hon överlevt den helgen, vilket är mkt skrämmande.
 
hemfärd för mig. Jag kramade henne iaf och hann träffa sonen på parkeringsplatsen, gav honom en kram och fick en bunt papper med mig hem =) sen körde jag dvs åkte från Luleå vid 14.00 tiden för att åka hem till Arjeplog igen
 
Kom hem, vilket var skönt. Vi åt grillad kyckling och pommes, som gubben fixat så jag slapp laga mat. Skönt. kissarna blev glada och dom har varit mkt keliga sen jag kom hem igen.
 
Idag lördag ska jag nu städa ut julen.
 
Mor låter bättre då jag pratar med henne, så tillfrisknandet är på G.
 
 
 
 Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0