Tänk om... magkomplex

Fler tankar om Magen:

Tittade på en bild av en ung kvinna som är gravid i v.38 Då magen är rätt så stor.

Jag tror många gånger, att den enda gången vi kvinnor verkligen älskar vår mage (vårt känslocenter) är då vi väntar barn. Då får vi visa upp den och känna oss stolta.

Även männen tycker om våra kroppar i detta stadium. Men det kan ju bero på glädjen att vi bär på hans barn eller helt enkelt att vi som kvinnor just då är väldigt harmoniska och älskar vår mage just denna tid.

Annars vandrar vi omkring med våra magkomplex, om vi inte är en idrottare av det mer energiska slaget.

 

Tänk om vi alla som har magkomplex, kunde känna desamma som en gravid kvinna. Sluta dra in magen, sluta försöka gömma den i konstiga bylsiga kläder. Sluta andas på felaktigt sätt så vi orkar mindre, lungorna får inte jobba som de ska. Tänk om det var ok att vara som man är. Vad gör det om magen är stor, go och rund, den är mjuk och det är där vi samlar våra känslor. Vi ska vara rädd om våra magar, älska dom istället för att hata dom.

 

Du som läser kanske tänker att, "det är väl valfritt" Men samhället dvs omgivningen dömer rätt hårt om man inte har rätt figur. Vi kvinnor dömer nog ännu värre än vad män gör, eller gjort. Numera är unga män väldigt medvetna om hur de vill att sin kvinna ska se ut och överviktiga kvinnor har svårare att hitta en partner.

 

Många känner sig inte värdigt bemötta, eftersom de är överviktiga, av många olika kategorier, bland annat av vårdpersonal och läkare. Det finns forskning som visa på att detta gör att många känner sig mindre värda och pga det har svårt att ha en bra hälsa. Det handlar om ett värdigt bemötande i första hand. Är det inte tragiskt att man känner så vid läkarkontakter?

 

 

Hur gör man då för att hitta inspiration för träning, ändrade kostvanor?

 

Finns det bra riktlinjer eller? Jag tror dock att man hittar övningarna, antal repetitioner och antal pass i veckan bäst själv, genom att lyssna på kroppen å hjärtat. Vad mår du/jag bra av? Vad stärker självkänsla och livsgnista? vilken träning gör att du "glömmer" att du tränar, utan då du har kul och du njuter av att kroppen rör på sig.

Vad tränar vi Mentalt. är det dags att Utmana? Pröva nya grejer. Kluriga koreografier, korsord eller memorera låttexter? Använd skallen. Gör saker när du egentligen inte vill. Som  att träna utomhus när det regnar. Utmana dig, hitta det du triggas av. Vad gör din själ glad?

 

Själv är jag en sökare, letar och försöker finna det som känns bra för mig. Jag har upptäck att det tar tid att göra koreografi vid zumban, men om jag inte ger upp så går det till slut. Zumban får mig att glömma att jag tränar, jag dansar och jag har himla kul, kroppen är trött efteråt men då jag har släpat mig dit flera ggr på rak upptäcker jag att kroppen svarar och blir piggare, jag orkar mer. Det känns otroligt gött.

Nu är det ju sommaruppehåll för Zumba, tyvärr... men jag fortsätter till hösten.

 

Mitt största problem är nog detta med tröstätandet som under våren varit ett gift. Jag höll upp med sockret under 6 veckor, gick riktigt bra, men jobbigt. Sen föll jag för frestelsen och kroppen reagerade direkt på sockret och nu känns det som jag inte kan stoppa eländet.

 

 

Övrigt i helgen, Underbart idag. Vi har varit i stugan, jag har städat hela stugan idag, tog ut allt och damtorkade, dammsög, dammade sängkläder och skurade, torkade fönsterna, blev jätte fräscht. Vi grillade där idag och igår åt vi tacos. Har haft en jätteskön helg, fint väder idag, halvbra igår. Mums för själen =) Fågelkvitter. sädesärlans vippande och oro då hon matade sina ungar på altan stocken som håller taket. Knipans ivriga besök i sin holk. Och vi hängde upp sambons present idag, hans hängmatta. Vart hur bra som helst.

 

Imorgon har jag överlevt 50 år och imorgon fyller jag 51. Jobbar 8-17, så det blir en lättare variant av tårta.

Den enda som kommer är ju svärfar =) vilket är glädjande ändå.

 

Nu sängen, imorgon upp å jobba.

 

Fick lite fina bilder av svärdotter M på dopet, jag inte kunde delta på. bjuder här på en.

 
Här står stolta föräldrar och Lion är alltså pojken med tutte som blev döpt, dagen sin till ära.
 
 
 
 
 
 Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0