Yoginiseva

De tre killarna kom springande efter gatan, de såg killen/den unga mannen som låg i en onaturlig ställning på gatan mellan de täta husen i centrum. Alla tre killarna varav du var en av dom bar mask. Men ni stannade upp, trots att ni varit ute på bus tog ni er tid att kolla vad som hänt.

 

Försiktigt närmade ni honom som låg med ansiktet neråt och upptäckte att han hade ett fult stort blödande sår i bakhuvudet. En av er kollade om det fanns ngn puls, men nej. Vid det laget hade alla tre tagit av sig maskerna för att se bättre.

 

Då hördes ljudet av polis sirener och ni slängde av er maskerna och sprang hem till din lägenhet som därifrån bara var några kvarter bort.

 

Själv hade jag flyttat in i lägenheten i huset mitt emot din. Efter lång övervägande hade jag så igen hamnat inne i centrum efter ett lugnt liv på landet.

 

Klockan var sen eftermiddag/tidig kväll och jag gick över till dig, som jag brukar då jag vill prata lite. Där såg det som vanligt ut som det alltid gjort hos dig, stökigt, disk, massa kartonger och smutstvätt. Vi skulle städa på tisdag, hade vi bestämt och nu var det lördag.

Jag ringde på och ingen öppnade, tog nyckeln jag fått och gick in. Men du var hemma, med två av de "nya" vännerna som jag inte var så speciellt förtjust i. Men som vuxen ung man gjorde du som du ville. När jag nu kom var ni stirriga och skärrade och jag tog dig åt sidan för att få veta vad som skett.

 

I korta ordalag berättade du, och jag visste att det var sant. Sällan ljög du om stora saker, som att hitta ett lik. Jag såg din rädsla men samtidigt såg jag en spänning i din blick, du var ngt hyper i din berättelse, så jag förstod att ni tydligen varit på ngt annat också. Men då ringde dörrklockan och rädsan i dina ögon tog över. -VI gjorde inget, poängterade han lite högt, han bara låg där när vi kom springande. Du vände dig och tittade intensivt på mig, samtidigt som dom knackade hårt bakom dörren och ropade -Polisen, öppna.

 

Då blev jag rädd, tittade oroligt på honom och sen gick jag mot dörren och öppnade den. Där stod fyra poliser, inte i uniform utan i vanliga kläder? vilket gjorde mig osäker. Uniform kunde lugnat mig ngt och hoppats det var av ngn annan anledning dom kom av.

 

Dom kom in och dom började ställa frågor till pojkarna, då de kom till dig, insisterade jag att få vara kvar i rummet. Dom undrade vem jag var, men det gick bra då jag sa att jag var din Mor.

Jag förklarade ditt funktionshinder och skulle ni fråga ut dig ville jag ha en advokat närvarande.

 

Dom tittade lite på mig, ngn av dom lyfte ena ögonbrynet och -Ska det vara nödvändigt, vi har ju bara några frågor.

Jag nickade bestämt och svarade Ja på den frågan. Han lixom suckade och tittade på sina kollegor.

De två kvinnliga poliserna, började prata med mig, förtroligt...som om jag på det sättet skulle ge med mig och låta dom förhöra dig.

Dom lyckades inte med detta, den ena lade t.om armen om min stolsrygg, vilket endast fick mig att känna obehag och jag sa åt henne att vara vänlig att inte röra mig. Hon tog bort armen.

 

Jag frågade vad det hela gällde och du satt mest tyst och såg vilsen ut.

Dom nickade sinsemellan och så tog dom upp en bunt papper, där det var formulerat ett hotbrev med prydligt urklippta ord.

Jag skrattade till -Ja inte är det då min son som gjort det där, han har inte den motoriken eller stavningen för den delen.

Men vad har breven, urklippen med att ni är här.

 

Polisen svarade, han som höjt på ögonbrynet - Er son och hans kamrater sågs vid mordplatsen för en stund sen, och de som pekade ut dom var helt säkra på att det var din grabb som sen sprang åt detta håll.

 

 

Värden kändes som om den gick sönder, strupen min snördes åt och jag vart allvarligt vettskrämd.

 

Vaknade med ett ryck. Drömmen var en sån där otrolig film i mitt huvud, där detaljer och det som utspelas känns otroligt verkligt. Ngt kallsvettig och med huvudvärk, steg jag så upp, klockan var närmare 06.40 och jag hade somnat om efter att sonen väckt mig 06.05 för att jag skulle föra över lite busspengar till honom. Igår var det tydligen driftfel på banken, så det gick inte igår att komma in där.

 

Då var det dags att fortsätta det ganska händelselösa liv jag lever =) tack och lov utan såna hemska händelser. Tänk om min son skulle delta i ngt och bli falskt anklagad, huvva. Det är kanske det mitt undermedvetna är rädd för. Hans ena kompis B-K råkade ut för några Hell Angels killar som slog sönder delar av hans lägenhet då en tjej var där på besök och ex pojkvännen hade kontakter hos MC gänget och blev sotis. Man vet aldrig vad som kan ske.

 

 

Jobbar till 17.00 idag och sen öppning imorgon onsdag, så det är skönt att sluta lite tidigare. fredagen blir också en arbetsdag.

 

 

 

 Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt