Yoginiseva

Vädret var dock en vinnare =) igår med solsken och -5 grader då jag gick till jobbet i det fina väder.

Idag Låångfredag är vädret mer växlande, men bättre än det dåliga väder dom förutspådde.

 

 

Såg Biggest Looser finalen iförrgår, har inte följt denna omgång, då jag börjar bli lite mättad på viktminskningsserier å matlagningsprogram. Inte ens halv 8 hos mig känns kul längre.

 

Iaf, Hon som kom tvåa i årets säsong hade gått ner ca 50 kg, otroligt duktigt kan jag tycka. Det ironiska var att hennes slutvikt och min vikt överensstämmer rätt bra (så nu är jag avslöjad) Nä, men det jag vill skriva om det var just det jag senaste tiden upplevt.

Att jag (å fler) söker och letar tillfredställelser på utsidan, jag borde troligen minska 6-8 kg...Varför då? Hon såg ju strålande ut i Biggest Looser med liknande vikt och varför ska jag då vara missnöjd? Kruxet är väl att man tittar på andra som man hela tiden tycker ser bättre ut =) som värsta fjortis. (inget ont om fjortisar, de är bara i början av livet)

 

 

Ok, jag har inte gått ner 50 kilo för att se ut som jag gör, snarare gått upp dem de senaste 10-15 åren från en smalare version av mig själv =) Antar att det inte är en wow faktor.

Men varför inte glädjas åt att kroppen är funktionsduglig? Jag har visserligen ont i min axel och den verkar inte bli bättre av att jobba, men det är så trist att vara hemma.

 

Jag tror att man aldrig blir nöjd i detta liv i denna kropp med dagen fixering vid vad vi äter, hur vi tränar, vem vi hänger med, eller allt annat vi ständigt matas med.

När har man rätt att må bra, slappna av och se på sig själv med accepterande i sina ögon, våga tycka man är ok trots muffinmage och dubbelhakor?

 

Jag älskar att yoga, meditera då mår jag bra, jag kör gärna ett zumbapass då blir jag både svettig och tillfredställd för egen skull, jag gillar att fjällvandra, men detta jagande av kalorier, inte äta kolhydrater, skippa socker och godsaker, njut än den ena eller andra grönsaken i en smoothies eller en juicepress istället.

Självklart VET var och varannan människa hur vi bör äta, att vi bör röra oss. Men har vi glömt hur vi ska kunna må bra utan hets på än det ena än det andra då det gäller vårt fysiska?

 

Nu är det PÅSK och då väller det fram påskgodis i påskäggen, och vi matas av otroligt härliga frossande recept på godsaker att stoppa i oss... men vågar man? eller sitter man i soffan och med dåligt samvete äter godis och tittar på Tv/film och måste gå på toa och spy upp det innan man lägger sig, så det inte fastnar i kroppen...det söta sliskiga, vulgo kalorierna?

 

Eller blir det en lååång promenad med intervallträning efter soffhänget, eller orkar vi lägga oss och vänta med träning till dagen efter, med Gott samvete? Kanske rent av skippa att träna helt och bara njuta en vardaglig promenad med ngn vi gillar?

 

 

Jag tror vi håller på att gå sönder, vi vet inte längre hur livet ska njutas, när vi vågar vara nöjda med vår kropp, eller inse att nu kan jag ta det lugnt efter en livstid med stress kring kropp och mat.

 

 

 

 Lite "vår" vinter bilder hos oss i April.