Life bites 8.

Tompa gick bara och väntade, han ville hitta rätt tillfälle att möta Mi igen. Han var dock medveten om att hon kunde känna motstånd till en början, men i hans hjärna och i hans fantasi så var de två praktiskt taget ett par nu. Hon hade utan att egentligen vara delaktig praktiskt taget förfört honom, gick han och tänkte. Hon är antagligen en liten häxa som redan i unga år förhäxade honom för att nu som vuxen kunna utöva sin makt och fånga in honom i sitt nät. Tydligen hade hon förhäxat fler, för det fanns en man som besökte henne varje kväll. Han gick dock alltid runt 22.00 på kvällen, så egentligen var han inget större hot.

 

Han brukade hälsa på Conny, och ibland låna en av Connys skötar rockar för att obehindrat gå omkring i korridoren utan att någon ifrågasatte varför han var där. Ikväll, tänkte han. Ikväll har det gått fyra veckor sen hon fångade in honom i sitt häxnät, fortsatte hans tankar. Han skulle börja sitta hos henne, hade han nu beslutat. Dock efter att den där andre gått, så hon kände att han stod vid hennes sida och att hon fick vänja sig att han kom på besök. Han hade läst någon stans att man kunde känna igen någon på doften, så numera använde han Connys deodorant, schampo och go lukt.

 

När Andre gått denna torsdag hade han en underlig känsla av att vara iakttagen, men slog det ifrån sig. Sahra och han hade fått en bra kontakt under dessa veckor, och han brukade ringa henne efter sina besök. Han kände ett stort behov av att prata med någon som stod Mi nära och Sahra var den som känt henne längst och hon var verkligen en varmhjärtad tjej. Sahra hade även hon skapat ett behov av att prata om Mi med André och hon var så glad att han ringde varje kväll numera.


Tompa gick förbi Mi:s rum då och då när han väntade på att André skulle gå. När André äntligen lämnade Mi ikväll gick Tompa in i hennes rum, satte sig på stolen där André nyss suttigt och tittade på Mi. Hans tanke var att bara sitta där och titta, men lusten att ta på henne blev övermäktig, så han strök henne på armen, lät handen sakta glida upp och ner. Hans längtan och åtrå blev ännu starkare så handens fingrar nuddade vid hennes bröst under den tunna skjortan hon hade på sig. Ingen reaktion då hon sov med sömntabletter. Han hejdade sitt begär och lämnade rummet då han hörde röster som pratat utanför. Han ville inte bli sedd härinne, inte ännu.

 

André kom trött hem och ringde Sahra, de pratade i ca 45min innan han var tvungen att avbryta och säga god natt. Han tog en snabb dusch och la sig. Han trodde att han skulle somna direkt, men hans tankar var hos Mi, men även tankarna var numera blandade med Sahra. Ibland kände han en viss förvirring över sina tankar och känslor. Mi hade definitivt väckt hans känslor, men nu när han inte kunde nå henne utan det var med Sahra han pratade och ventilerade sina tankar och åsikter med.

 

Han gick och la sig, men många tankar snurrade i huvudet och på natten drömde han olika drömmar där han var iakttagen. Dagen efter var han tillbaka på jobbet och hans focus var där.

 

Ytterligare en vecka gick framåt och Tompa var hos Mi inne på rummet varje kväll då den andre mannen gått. Ingenting hände med Mi tyckte han,- Varför låg hon bara där. Var det inte dags att vakna upp?


Fredag, ikväll tänkte Tompa att han skulle väcka upp sin törnrosa. Han förstod att Mi nu var vaken lite mer under dagarna, men Conny sa att hon inte hade återfått sitt minne utan fortfarande var i någon typ av Psykos. Detta visste inte riktigt Tompa vad det hade för betydelse. Hans tänkte mer i banorna att hans lilla häxa spelade sjukhuset och polisen ett spratt, för hon ville väl inte avslöja honom.


Han log för sig själv, han visste att det var Conny som skulle ge henne medicinen ikväll så han hade övertalat Conny, på det sätt som bara Tompa visste att han kunde att han ikväll skulle få vara med. Han hade ett par piller som såg nästan exakt ut som hennes sovpiller, som han ikväll ansåg att hon kunde klara sig utan. Det var dags att umgås ansåg han, hon hade vilat sig tillräckligt nu.

 

André var ovanligt trött denna fredag, men han ville inte svika Mi utan for dit som han brukade efter jobbet. När han suttit där ett tag och nästan halvsov i stolen, så ryckte han till av att någon måste ha tappade något i golvet längre bort i korridoren. Han tittade på Mi, hennes ögon rörde sig ovanligt mycket. Han funderade om det var för att hon just nu drömde, eller vad det nu kunde bero på. Han skulle prata med Sahra, så kunde hon kolla med läkaren imorgon. Han tittade på sitt armbandsur och tänkte att han lika gärna kunde åka hem när visaren visade på 21.35

 

Han tog rocken som låg i en hög på golvet, där den ramlat ner då han halvsovigt på stolen. Han gick till hissen och åkte ner.


Tompa såg honom gå, så han smög in till Mi. Han hade rakat sig och använde numera enbart samma produkter som Conny. Detta hade han beslutat sig för, ifall hon nu inte kom ihåg deras senaste möte hos tandläkaren med samma positiva minnen som han. Han visste att kvinnor var nyckfulla, trots att hon själv hade förhäxat honom och hon egentligen lockade honom till sig. Han log ett snett lite föraktfullt leende, och hans tankar fortsatte runt Mi och hur hon säkert hade tänkt ut allt den lilla häxan.


Han kom fram till sängen, hon hade fått en insomningstablett och sömntabletten hade han sonika bytt ut mot en helt verkningslös tablett då Conny för en sekund letade något tidigare. Försiktigt började han knäppa upp en knapp efter den andre och precis då han blottat hennes bröst öppnas dörren och den där andre mannen kommer in.


André hade tagit på sig rocken nere i entrén och gått till bilen. Väl där hittade han inte igen sina bilnycklar. Irriterat anade han att dom måste ha fallit ur rockfickan när han plockat upp den från golvet. Så med bestämda steg gick han tillbaka till Mi:s sjukrum.


När han öppnade dörren, trött och irriterad stannade han upp som förstenad. Framför sig såg han en man i skötarrock som blottade Mi:s bröst. Tankarna stannade upp för en sekund, vilket verkade ske även för mannen som hängde över Mi.

Båda stirrade stint på varandra.

- Vad i helvete? fick André ur sig

- Stick härifrån, väste Tompa med svarta lite galna ögon.

- Lämna henne, låt henne vara hasplade en ilsken André ur sig. Han visste inte riktigt vad som försiggick och litade inte riktigt på vare sig själv eller mannen med de svarta ögonen.

Tompa drog fram kniven han hade med sig, mest för att skrämma Mi om hon skulle göra motstånd den här gången. Han höll den först framför sig men viftade åt Mi:s håll då han pratade.

- Ett steg närmare och hon dör, väser Tompa nu ilsket röd i ansiktet och de svarta ögonen lyser av hat mot mannen som stört hans fredagsplaner.


André reagerar utan att tänka sig för, kastar sig fram och blixt snabbt försöker han nå kniven. Men André är på fel sida av sängen och Tompa är snabb. INGEN annan ska få häxan om inte han får tjäna henne och hon honom.


Kniven som är stor blixtrar till i lampans sken från korridoren och när André når fram har Tompa hunnit sticka kniven in i Mi;s lilla bröstkorg. André hör i den plötsliga totala tystnaden i rummet hur Mi går sönder och blodet börjar välla fram ur hennes bröstkorg.


Mi öppnar ögonen av smärtan hon fick i bröstet, hon stirrar in i Andrés förskräckta ögon. Hennes runda söta ansikte är helt vitt, hennes mörka ögon först skräckfyllda men strax efter så tomma när han så ser livet sakta rinna ur hennes lilla kropp. Han vet inte vad han ska ta sig till, han skriker rakt ut. Tompa tar till flykten och hinner ut genom en sidodörr och iväg.


André stirrar på Mi, och fattar inte vad som sker. Han håller om hennes livlösa kropp då två skötare kommer inspringande in i rummet. Det dom ser och tror är att André stuckit kniven i Mi och den ena slår till André över nacken så han trillar till golvet. Den andre kollar Mi och sen rusar han iväg för att tillkalla läkare och polis. Conny kommer rusande till rummet, där han möter synen av en blodig Mi och hennes kille liggandes nerslagen på golvet och en skötar kollega som försöker få liv i Mi:s döda kropp. Genast far hans tankar till sin kompis Tompa och dennas intresse för Mi under sista tiden.

Life bites 7.

Mi var omslukad av sitt mörker. När hon försökte nå upp till ytan kom de hemska bilderna fram och hon sjönk tillbaka. Hennes annars så bra mantra, att idag ska jag leva hade bytts ut till ”varför, ska jag leva?” och hon hittade ingen motivation till livet. I hennes mörker hade Andrés korta tid helt enkelt raderas. Hon var tillbaka till tiden då hon var liten, där slag och förnedring som avlöste varandra.


Samt den sexuella biten med en morbror, som gärna ville ha Mi i sitt knä. Att hon bara var ett barn, brydde han sig inte om, eller var det just för att hon var barn han var så ”glad” i hennes lilla kropp. Han kom ofta på besök, och hennes mamma och pappa tyckte att hon skulle visa tacksamhet åt morbrodern då denna ofta hade med sig mutor till familjen i form av alkohol, droger och ibland pengar.


Han tryckte gärna sina fylliga blöta läppar över hennes lilla mun, varje gång han kom på besök och när han gick igen. Han ville gärna att hon skulle sitta i hans knä där hans händer vandrade under hennes små kläder. Hans vattniga blick var glansig och han hade ofta stånd. Hon kände hans stånd mellan hans ben, för han var noga med hur hon skulle sitta. Ibland när hon satt i knäet, tog han sina stora händer och satte på insidan av hennes tunna lår, gned henne likt en docka över sitt knä samtidigt som han ofta skrattade och pratade med hennes föräldrar som ofta var i samma rum, men ingen reagerade eller såg hur Mi försökte värja sig.


När hon var åtta började han sova över, och ofta kom han in till henne och rörde vid hennes kropp då huset var tyst och stilla och då tvingade han hennes hand att rör vid honom. Det var under den här svarta tiden hon lärt sig att fly in i sin egen fantasi värld. Det var då hon inte längre orkade med det verkliga, tuffa livet som hon utsattes för.


Händelsen hos tandläkaren hade helt enkelt slängt henne tillbaka i tiden och hon var helt förlamad av de mörka onda demonerna som nu härjade i henne hjärna. Hon var inte längre nitton år utan enbart runt åtta och livet var mörkaste svart i hennes hjärna. Hjärnan gav henne hallucinationer och hon var skräckslagen de få stunder hon var vaken. Hon kände inte igen någon runt hennes säng, skötare, sjuksköterskor och läkare kom och gick. Även hennes KBT doktor var där och försökte få Mi att använda de redskap de två gått igenom under alla år Mi gått på terapi hos henne, men ingen verkade nå Mi i hennes mardröm. Dagarna gick och så även de tre första veckorna, utan att något alls hände som fick någon att tro att Mi skulle återvända till sin kropp och ta kontroll över sina demoner.

 


André hade tagit beslutet att sitta hos Mi på kvällarna efter jobbet. Mi fick starka mediciner och hon fick även sömntabletter för att slippa vara vaken på natten. I början av Mi:s tid på sjukhuset hade hon inte fått sömntabletterna, men då vaknade hon ofta på natten. Då skrek och skrek Mi och var så svår att få lugn att läkaren beslutat att skona henne nattetid från sina mardrömmar.


André lyssnade på hennes andetag och såg på hennes lilla runda ansikte som vilade på den vita kudden. Han var riktigt bekymrad, Läkaren och KBT doktorn sa att det kunde gå åt vilket håll som helst. Hon kunde välja i sitt undermedvetna att strunta i livet och helt enkelt inte återvända på länge. Eller hon kunde kämpa sig upp, då med svåra ångest attacker och det fanns en risk att hon börja skära sig igen. Men de båda var även hoppfulla och sa att hon även kunde välja livet och egentligen kanske hon rent av kunde bearbeta händelserna från förr i den djupa sömn hon nu befann sigi , med hjälp av de redskap hon faktisk lärt sig under en lång tid av terapi.


André visste inte vilket han skulle våga tro på. Hans känslor för Mi hade väckts och han kunde inte bara strunta i dem. Han hoppades att han skulle få tillbaka den Mi han på kort tid lärt känna.

 


Det hade gått tre veckor efter det att Tompa känt på Mi:s kropp och hennes nakna hud med sina händer hos tandläkaren och där fann hennes stilla motstånd som om hon ändå tyckte om det han gjorde. Hans sex fantasier blev både grövre och ondskefullare för var dag som gick. Nu hade han ägnat tiden åt att studera Connys schema, samt lärt känna några av de han jobbade med på pappret under sitt amatörmässiga research arbete. Han hade varit och klipp håret mycket kort och han hängde med Conny så ofta att Conny började bli ett nervvrak. Conny kände att det var något Tompa var ute efter, men kunde inte sätta fingret på det.


Life bites 6.

André fick samtal av Mi:s vän Becca (hon som var så sminkad) Hon hade svårt att säga vad hon först ville, men André anade att det måste röra Mi på något sätt. Kanske planerade vännerna någon typ av överraskning , försökte han locka Becca att avslöja. Då började den hårda tjejen gråta i hans öra.


– Men människa, säg vad som hänt utbrister Andre´ nu både rädd och otålig. Då berättar Becca, hulkandes kommer orden över hennes läppar om vad som hänt hennes bästa vän. André blir helt tyst och han känner hur han stelnar till i varenda muskel i sin kropp. Kylan sprider sig och han vet inte på vilket sätt han ska tackla det otroligt förnedrande i det han får höra. Stackars Mi, tänker han om och om igen. – Vet polisen något, frågar han då hon tystnat. –Nej, killen som gjort det verkar inte haft någon tid på mottagningen och ingen la väl egentligen märke till honom. Han hade haft en huvjacka och var troligen i vår ålder, säger Becca som menar hennes och Mi:s ålder. André nickar då han tänker och frågar –Tror du Mi vet vem han var? –Becca skakar på huvudet på sin ände av telefon, kommer på sig och svara –nä, tror inte det. –Jag fattar inte heller detta, hur vanligt är det att ngt sånt här händer hos tandläkaren? Utbrister Becca med gråten fortfarande i rösten.
– Det verkar på något sätt planerat, kan det vara så? André pratar egentligen högt för sig själv. Dom bollar sina tankar lite hit och dit, men avslutar snart samtalet efter att André får veta vart Mi är inlagd.


Med tunga steg går André korridoren fram till Mi:s rum. Hon fick ligga ensam, efter den tramatiska händelsen och för att hon inte återvänt från sin psykos. Han knackar försiktigt och kliver in. Mi verkar sova, så han sätter lite blommor på bordet bredvid henne. Då slår hon upp ögonen, rädslan syns tydligt och plötsligt börjar hon skrika, hon gallskriker så högt att sjukvårdarna kommer springande.

 

André blir chockad och förstår inte alls varför hon skriker. Han blir tillsagd att genast lämna rummet, så han går ut i korridoren. Han hör Mi:s hjärtskärande skrik som inte verkar avta. Men så tystnar det, och efter en stund kommer skötarna ut från rummet. – Vi fick ge henne lugnande. Men det är bra att hon reagerar, vi har inte alls fått någon respons innan. Är du släkt med henne? frågar Conny en ung kille och den ena av vårdarna. –Nej då, svarar André. – Jag är hennes pojkvän. – Oj då, svara vårdaren. Det var ju knepigt. Sen gick dom båda, men André fick rådet att åka hem, då Mi ändå skulle sova några timmar nu.


Med tunga steg lämnar han sjukhuset och hans tankar är hos Mi, som han nyss egentligen träffat och under två veckor dejtat. Skulle hon bli frisk, komma tillbaka eller skulle han helt enkelt lämna detta bakom sig och fortsätta sitt liv utan Mi. Han var tvungen att prata med sin Mor, som kanske kunde ge honom någon rätsida på sina tankar.

 


Sahra, Becca och Lotta satt hemma hos Sahra och pratade. Mi:s födelsedag hade blivit inställd och tjejerna hade tagit hand om allt det praktiska. Stämningen var tung och mörk där de nu satt vid Sahras bord. –Lotta, säger Sahra, kan du tänka dig någon som skulle vilja Mi illa?


Lotta tittar fundersamt på Sahra och tänker och tänkt har hon iof gjort i massor sen den hemska händelsen. Nä, jag tror inte jag vet någon.


Sahras enda hemska upplevelse med Mi hade varit på mellanstadiet då Hon och Mi och en dåvarande klasskompis cyklat med Mi hem. Men hon avfärdade tanken, för det var så många år sedan. Men ändå så berättade hon om denna händelse för de andra två. Men Sahra hade inget namn på den bråkiga killen från mellanstadiet. Han hade inte gått i deras klass utan en pararellklass och flyttat innan de kom på högstadiet.


Lotta och Becca lyssnade, men båda avfärdade händelsen, ni var ju bara barn då. Ingen har väl agg till någon så många år efteråt, eller? Dom lämnade frågetecknet ändå hängande i luften, för det var egentligen allt dom hade. Men sa Lotta, -hon var ju tillsammans med en kille för tre år sedan som var lite knepig, hette han inte Stig eller nåt? De andra två nickar och de börjar tänka på Stig. Han hade velat ha udda sex med Mi, och Mi hade trots rädslan hon kände för den delen provat på lite udda saker med Stig men inte klarat av det i längden.


Men var han våldsam? Alla tre tittade på varandra och hade lite svårt att tänka sig Stig våldsam, snarare udda. -Men vad vet vi? säger de i mun på varandra. Dom fortsätter att gå igenom de pojkvänner Mi haft sedan de slutade skolan. Men ingen av pojkvännerna hade stannat så länge, då dom hade tyckt att Mi var svår och vart ganska skrämda av hennes skärsår och ångestattacker.

 

Dom lämnade ämnet och kom överens om att besöka Mi så ofta de kunde och gjorde upp en lista, så att de kunde pricka in henne i sina kalendrar för att hon inte skulle behöva känna sig bortglömd. Men alla tre tjejerna var mycket medvetna om att Mi:s psykos gav henne hallusinationer och de visste inte om Mi ens kände igen dom. Hon var iaf oftast lugn när de besökte henne. Andrés besök hade däremot gjort att tjejerna bett honom avstå en tid.

 

På sjukhuset fick Conny ett samtal av en mycket gammal, inte så populär kompis vid namn Tompa. Tompa pratade på om gamla tider som om de två varit bästa polare. Conny stod med rynkad panna, aningen oroad över samtalet och lyssnade på Tompa, sen sa Tompa att de kunde väl träffas i eftermiddag? Conny som ingen familj hade kunde inte säga nej till Tompa, vilket han aldrig hade kunnat. Så då blev det bestämt, de skulle träffas och käka efter att Conny slutat sitt skift.

 

Tompa hade kollat upp vart Mi låg på sjukhuset, och blivit glatt överraskad av att se Conny på hennes avdelning. Conny var en kille som troligen var bi sexuell, men inget han gick ut med. Som ung hade Tompa tagit honom under sina s.k vingar, och de hade även vid 15 års ålder provat på att ha oralsex. Tompa hade varit frustrerad över en tjej och Conny hade då kläckt ur sig att tjejer var väl bara till bekymmer, lika bra att hålla sig till samma kön. Detta hade Tompa tagit fasta på och mer eller mindre tvingat Conny att visa vad han gick för. Tompa tyckte om att se sin vän stå på knä och göra honom nöjd. Conny däremot kände sig förnedrad med det blev ett spel mellan de två som Conny inte ville skulle komma ut.

 

De träffades och Conny fick en dunk i ryggen av Tompa. Sen satte de sig och Conny tittade in i Tompas intensiva ögon och fick rysningar längst ryggraden. –Nå, hur har du det på jobbet? Frågar Tompa. Conny skruvar sig lite på soffan han sitter på – ja, jo det är ok. Du vet långa skift och man är lite trött emellanåt. Han visste inte riktigt hur han skulle svara, då han inte var säker på vad Tompa hade i kikaren. Ville Tompa ha någon typ av repris från förr, eller vad var han ute efter. Dom hade känt varandra sen dom var tretton år, och när de inledde sin sexuella historia vid 15 hade de efter två år gått åt var sitt håll. Efter högstadiet hade Conny påbörjat sin utbildning till skötare och Tompa tyckte helt enkelt han blev en pluggnörd som han kallat honom.

 

- Ja, sa Tompa lite nonchalant, jag kan förstå det. – jobbar du natt också eller kan du sova hemma? Tompa hade en plan om hur han skulle få Conny nervös men ändå få svar på sina frågor utan att avslöja sina baktankar.

- Ja, vissa nattskift har jag, men då har vi sovande jour och är tillgänglig om ngt händer. Så man slappnar sällan av då svarade Conny och kunde inte riktigt förstå Tompas intresse för hans jobb.

- Ok, nickar Tompa. – Ska vi hitta på något i veckan, eller jobbar du?

- Ja, jag jobbar natt imorgon torsdag till fredag, men tänkte åka till morsan på lördag, så jag tror vi får ta det vid ett senare tillfälle svarar Conny. Hans Mor som bor 25 mil söderut är en bra ursäkt då man inte vill umgås tänkte han och kände sig listig och lite lättad över att han nog kunde slingra sig ur detta möte.

- Jaha du, suckar Tompa lite teatriskt, - så synd. Men du jobbar väl inte alltid natt?

- Nä, bara varannan vecka. Rullande schema förstår du, så jag är lite upptagen… Conny hoppas att Tompa ska förstå att han helst inte vill umgås. Vilket Tompa genomskådat redan i telefonen, men ler inom sig.

De käkar klart och Tompa undrar om han inte får följa Conny hem. Conny skruvar på sig, fan tänker han hur blir jag snabbast av med Tompa. Jo, gör som han ber om brukar vara svaret.

- Visst, säger Conny, häng med upp. Jag bor bara 50 meter från sjukhuset, så det är bara en liten etta.

- Alla tiders, säger Tompa och ler stort inombords. Hans plan börjar ta form och den är ond, vilket Conny är omedveten om.

Dom anländer till Connys hem och Conny släpper ovilligt in Tompa som kommer tätt bakom honom. Väl inne börjar Tompa tafsa på honom. Conny reagerar, då det var mycket länge sedan han hade haft någon typ av närhet eller sex. Tompa gör allt mycket medvetet och beräknande. Connys byxor åker av och hans stånd visar Tompa vad han vill veta. Tompa tar själv av sig och beordrar Conny att tillfredsställa honom. Som en lydig valp gör Conny allt Tompa nu ber om.

 

Efteråt går först Tompa in i duschen, där han tänker på Mi, vilket han gjort under hela tiden han nyss var med Conny. Han föreställde sig henne på knä och allt han bett Conny utföra, var hans dröm om vad Mi skulle göra för honom. Conny klev in i duschen efter Tompa och då satte Tompa igång att systematiskt snabbt leta reda på Connys schema. Han hittade det och tog några bilder med mobilen på de nattskift Conny hade och med vem han jobbade med.


När Conny kom ur duschen hade Tompa gått. Han suckade av lättnad och gick och la sig. Han hade varit spänd ända sedan samtalet med Tompa tidigare på eftermiddagen och nu var han helt slut. Ok, det kanske inte var någon baktanke med Tompas besök tänkte Conny. Han hade upplevt en intensitet från Tompa under sexakten som förr aldrig funnits där. Connys tankar spann vidare och han trodde att Tompa kanske hittat sin egna sexuella läggning och att det längre inte bara var en lek att vara med en annan man. Conny hade dock helt fel när det gällde Tompa. Conny var enbart en bricka i Tompas nya spel, som han smidde planer om.


Life Bites 5.

Tandläkaren hade påbörjat undersökningen av Mi:s tänder då sköterskan kommer in och frågar om han kan ta ett viktigt samtal. Han tittar på Mi som ligger med sugen i mungipan och undrar om det är ok för henne om han hastigt tar telefon. Hon nickar & tänker, -ja, det måste vara viktigt för han brukar annars vara noga och aldrig avbryta när hon varit där.


Han undrar om hon vill ligga kvar eller sätta sig upp? Hon pekar på sugen –kan du ta bort den, gurglar hon? -självklart svarar tandläkaren och tar den från munnen. Mi har sin mp3 om halsen och stoppar hörlurarna i öronen och ligger kvar för att vänta och samtidigt lyssna på sin musik.


Hon har egentligen bara hunnit stänga ögonen då hon hör dörren öppnas och tänker att sköterskan nog kom tillbaka. Men plötsligt känner hon en stor hand över sin mun och haka som pressas ner mot nackstödet. Lampan som tandläkaren brukar lysa med ner i munnen får hon riktad mot sina ögon, hon blinkar och försöker se förövaren, men är ljusblind. Han väser mot hennes öra, -Rör du dig slyna ska jag skära halsen av dig.


Hon blir fruktansvärt rädd, hennes sinne blir som förlamat och hon är plötsligt inne i sin värsta mardröm. Hon lämnar helt enkelt sin kropp, som hon som ung gjort då hon blivit antastad. Mannen med handen och den raspiga rösten sliter i hennes kläder, hon känner hans händer mot sin bara hud och han har lyckats få sönder tröja och bh och hennes bröst blottas.


När Tompas tankar börjar gå igång ute i väntrummet inser han att nu är det hans tur att ge igen på den där flickan. Hans namn var inte registrerat hos tandläkaren ännu, då han på vinst & förlust tagit sig dit idag pga tandvärk. Han gick in på toan, där han ringde en av sina vänner, som han litade på och bad denna söka Mi:s tandläkare. Bad personen att hitta på ngt smaskigt så att Mi:s tandläkare gick ifrån en stund.


Sen gick han och satte sig så han kunde se när tandläkaren och sköterskan lämnade rummet. Receptionisten var upptagen i samtal och bokade in patienter, då han passade på att låna en vit rock som hängde innanför dörrarna till korridoren.


Hans första tanke var att skrämma henne ordentligt, men då han kom in och fann henne ligga ner, ögonen slutna och vad det verkade som, musik i öronen tog hans fantasi fart. Plötsligt fylldes hans kropp av en eldig åtrå. Han närmade sig och tittade ner på henne, hon hade en tröja som smet åt kring hennes byst och hon hade kjol och strumpbyxor på sig. Han ville röra, göra henne illa, tränga in i hennes kropp och hans blod pulserade i pannan och han kände hur han fick stånd.


Hon var inte så stor, så hans stora hand täckte lätt hennes mun & haka, han flyttade den starka lampan så den lyste precis över hennes ögon. Han såg skräcken när hon öppnade ögonen och började blinka kraftigt av lampans sken. Han mös, han hade henne liggande framför sina fötter och hans begär blev ännu starkare.


När han blottat hennes bröst slukande han girigt bröstvårtan som stod upp, antagligen för att rummet var lite kyligt men han tog det som ett tecken att hon var villig. Hans tankar om henne var att hon lockade männen och sen gav dessa kalla handen. Han hade varit lockad av denna flicka sen dom gick på samma skola, men då visste han inte hur han skulle närma sig. Hon var alltid omgiven av andra flickor som tjattrade och enda ggn han fick tag i henne var då hon kom på cykel med sina två tjejkompisar. Även då såg han att han hade ett övertag och hon såg rädd ut.


Nu låg hon där, helt stilla och gjorde inget motstånd. Han njöt och han slet hennes kläder i bitar. Han fick upp kjolen och det var lätt att slita strumporna av henne. Hans fingrar trevade över hennes sköte. Hon var torr, han sträckte sig efter en mugg med vatten som stod på sköljen bredvid henne. Detta slängde han mellan hennes ben, hon ryckte kraftigt till. Bra mös han, äntligen lite reaktion. Han tyckte inte om att hon var så stilla, men tiden var knapp så han pressade in två av sin fingrar in i henne. Hon trodde hon skulle gå sönder och försökte skrika. Men den stora handen var för hennes mun. Han blev mer upphetsad men hörde att det var någon som närmade sig dörren. Han lämnade henne, trasig och blottat lika snabbt som han kom in. Sköterskan öppnade dörren och klev in, fick ett kraftigt slag över huvudet och ramlade ihop innanför dörren. Han knuffade undan henne med foten, rättade till den vita rocken och släntrade ut från rummet och stängde dörren. Han visste var brandtrappan var så snabbt tog han sig dit och försvann.


Allt hade endast tagit några minuter, men för Mi hade en evighet gått. Hon började gråta där hon låg, tårarna bara rann längst hennes kinder. Hon var inte medveten om omgivningen, eller att hon låg mer eller mindre naken just nu på en brits hos sin tandläkare. Dörren öppnades igen och ett skrik av en annan sköterska fick människor att strömma till. Sköterskan skyndade fram till Mi och täckte hennes kropp med sin vita rock. Tandläkaren som hade haft ett mycket förbryllande samtal kom tillbaka, såg att allt var en röra och då tog han genast kommandot och ringde polisen och en ambulans till Mi.


Ambulansen kom och Mi rullades ut på bår, inlindad i filtar med ett kritvitt ansikte, så man trodde hon rent var död då man bara såg henne.


Tompa som inte kunnat förmå sig att gå så långt, dröjde kvar och såg uppståndelsen. Han log och var nöjd med sig själv. –Där fick du, din lilla slyna mumlade han innan han med händerna i fickorna och luvan över huvudet släntrade iväg som om inget hade skett. Men minnesbilderna fanns tydligt i hans huvud och han tog gärna fram minnet av hennes kropp när han masturberade.


Mi kom till sjukhuset där en kvinnlig polis först tog foton av hennes klädsel, blåmärkena över ansiktet och bröstet där han bitit henne. Hon var fortfarande inte närvarande och en psykolog på sjukhuset tillkallades. Mi hade sjunkit djupt, hennes demoner var svartare än någonsin och de höll ett stadigt grepp om hennes hjärta och själ.


Hennes fosterfamilj blev kontaktade och hennes fostermor Evy kom direkt. Evy ringde även hennes vänner med förhoppning att dom kanske skulle nå in till Mi, när hon nu stängt av. Alla samlades på sjukhuset, och alla var chockade av informationen de fått höra. Vem kunde det vara, och varför? Mi var ju snällheten själv, vem kan hon ha förargat? Eller var det bara ytterligare en sån där pervers galning?! Mi var inte kontaktbar, psykolog, läkare och Mi;s KBT psykolog försökte alla på olika sätt få Mi tillbaka till livet.


Life Bites 4.

4:e kap

Efter Lunchen med sina vänner gick Mi tillbaka på jobbet. Hon hade mycket att fundera på, dom hade planerat fest och det var väl 20 vänner som skulle komma. Hon behövde göra en hel del praktiska saker inför detta, så hon satte sig och skrev allt på en lista.


Efter jobbet gick hon så med sakta steg hemåt, med ett huvud fullt av tankar. Dels på André som hon var säker på hade sett henne på kaféet och ändå styrt åt hennes håll. Var det pga bordet och de lediga platserna eller var det så att han kände igen henne? Han var så snygg, hon log med ansiktet och hela kroppen kändes glad.


-Oj, hon gick rätt in i personen som klev ut ur porten. Tittade upp och mötte Andrés ögon. Hon blev förvirrad, höll på att tappa balansen och han tog snabbt tag i henne så hon inte skulle falla.


-Men hej där, sa han leendes. Gjorde du dig illa?
-Nä, nejdå, skyndade hon sig att säga. Ställde sig en bit ifrån för att återfå balansen.
- Har du tid att följa med å äta en pizza med mig? Undrade han, då han inte var så förtjust i att äta ensam och gärna ville lära känna henne.
- Äta? Ja, jo svarade Mi som inte riktigt fattade att detta hände. Hennes hjärna gick snabbt igenom vad hon hade på sig under kappan, men insåg att han antagligen redan sett det vid Lunchen idag.
-Bra, sa André och tog henne under armen. De gick mot han bil, en mörkblå Volvo 360 och hon skönk ner i sätet. Visste inte riktigt vad hon skulle säga, så hon satt bara tyst och tittade på honom då han manövrerade ut bilen från parkeringen och snabbt styrde den ut i trafiken. Själv hade hon inte tagit körkort, dels för att hon kände sig osäker med snabba beslut och trafikens hets. Hon föredrog att gå, ta bussen och ibland cyklade hon sommartid. Han sa inte heller så mycket, men snart var dom då framme vid matstället och dom gick in. Satte sig vid ett hörnbord och gjorde sin beställning.


Hon funderade, vad i hela friden hon gjorde. Varför hade hon följt med honom? Men insåg att hennes inre var så inställd på att deras vägar skulle korsas, som dom nu bokstavligen hade gjort det ute på gatan. Att hon helt enkelt inte hade reflekterat över situationen utan ett ja var det enda tänkbara alternativet.


Samtalet började flyta på, han berättade lite om sig själv och att han sett henne på jobbet och var nyfiken på henne som kvinna. Hon berätta ytterst valda bitar om sig själv och erkände att hon sett honom på jobbet… men inte något mer. Snart hade de ätit upp, han betalade och han skjutsade henne hem till porten. När hon så tittade på klockan blev hon paff, dom hade varit tillsammans i över tre timmar och hon hade helt tappat koll på tiden. Hon rusade upp till sin våning, öppnade dörren och tog av sig kappan, slängde av sig skorna och dansade in i vardagsrummet. Hela kroppen pirrade, hon var glad och det kändes så rätt. Hon visste med varje fiber i kroppen att han var den rätta för henne. Hon log då hon slog numret, ett efter ett till sina tre väninnor. Hon berättade samma historia för de alla tre och dom skrattade med henne i telefonen då de hörde hor glad och strålande hon lät.


Så, nu var kärlekshistorien ett faktum. Mi och André lärde känna varnadra, dom gick ut på Lunch när de sammanföll att han var på hennes jobb och de var ut och åt middag då han kunde komma loss från sitt jobb. Efter två veckor, bestämde sig Mi att det var dags att bjuda hem honom på middag. Om en vecka var det hennes födelsedag, så det kändes bra att hon och André tog ett steg längre nu.


Men André hade svårt att komma från jobbet, då dom nu hade en stororder på gång och han bad henne så mycket om ursäkt och han lovade att kompensera henne så snart det blev lugnare.


Onsdag veckan innan födelsedagsfesten som skulle bli på Lördagen den 19 april hade Mi ett tandläkarbesök. Hon gillade inte tandläkarbesöken, för hon fick lätt ångest då hon låg i stolen med alla grejjer i mun som lät och fräste. Men hennes tandläkare var en försynt äldre herre som antagligen skulle gå i pension inom något år.


På onsdagen fick hon då lov att gå tidigare, så 14.30 klev hon in i väntrummet hos tandläkaren. Med en snabb blick såg hon att det satt 4 andra personer och väntade, men visste att det var flera tandläkare som jobbade här. Hon hängde av sig kappan och gick för att betala. Sen satte hon sig och började bläddra i en tidning. I ögonvrån såg hon att det var två kvinnor, en herre i 50 års åldern och en yngre man i hennes egen ålder som satt och väntade. Hon tittade inte alls på någon av dom men registrerade dom i ögonvrån bara. Sköterskan kom in, ropade upp hennes fulla namn, Marienn Rosén. Hon tittade upp och la ifrån sig tidningen och gick bakom sköterskan in i ett rum. Där var tandläkaren och han skrev något i sina papper. Tittade sen upp och hälsade glatt på henne.


Han tog på henne en pappershaklapp och så satte han igång.


Ute i väntrummet satt Thomas (Tompa) Svensson, den yngre killen Mi sett sitta därute. Han kände igen Mi på ett helt annat sätt. Dom hade gått i samma skola under mellanstadiet. Tompa var en kille som på skolan satte sig i respekt genom att slå ner sina kompisar. Han var skolans mobbare, och de flesta var väldigt rädda för honom. Mi som cyklade förbi hans hus varje morgon till skolan, tog alltid i extra då hon närmade sig. Såg han henne kastade han sten och glåpord efter henne och en gång då hon kom cyklande med två av sina vänner stoppade han dem. Han hade då en annan kompis med sig och de två tog tag i var sin flickas cykel och välde omkull dom, drog flickorna i håret och kastade sand i deras ansikten, spottade åt dom men flickorna försökte värja sig och en man som såg det kom till undsättning. Tompa skrek åt Mi att hon inte skulle komma undan, då han och kompisen gick därifrån.


Inget av detta såg Mi då hon sett honom i väntrummet, för hon kände inte alls igen ynglingen. Men Tompas ögon hade blivit svarta av hat då han såg Mi.


Life bites 3.

Novell, 3.e kap.

André som gått till fiket för en fika såg Mi när han vände sig om med koppen i handen och letade en ledig plats. Han hade sett Mi på kontoret han nyss lämnat. Han tyckte om det han såg, den söta tjejen som verkade otroligt blyg vid de gånger han stött på henne. Just nu, när hon satt ensam vid det stora bordet som verkade enorm för henne ensam tyckte han att hon var enormt attraktiv. Han tänkte gå dit och höra om han fick slå sig ner, kanske prata lite med henne. På väg mot bordet stormade tre andra yngre kvinnor in genom dörren och blockerade färdvägen mot hennes bord. En brokig skara kvinnor, med varierande hårfärger och make up. En liten blond tjej med ljust burrigt hår, spinkig rent ut sagt och med den svartaste make up han någonsin sett. En annan blond lite rundare tjej och den tredje var en brunhårig tjej, något längre än de andra tre.


Han förstod att vännerna var väntade av Mi för dom tjoade i kör –Hej mi. Han log och fick nöja sig med bordet som just blev ledigt av paret snett bakom Mi:s bord. Han satte sig och kunde inte undgå att höra deras tjatter. Han kunde förstå av deras röster att flickan som hette Mi från kontoret snart skulle fylla år och det planerades en fest.


André hade för tre år sedan lämnat en relation, bråken dom emellan hade rivit sönder den kärlek dom känt för varandra. Men han hade ändå tagit det ganske hårt, då relationen varit lång och dom träffats redan på gymnasiet. Han trodde det var ett livslångt förhållande, och hade väl varit lite väl förlåtande mot de snedsteg hans partner hade tagit. Hon hade nog inte gått hela vägen och varit honom otrogen, men då hennes arbete hade olika typer av fest där inte respektive var medbjudna hade hon stannat borta mycket längre än själva festens varande och ursäkterna blev mer och mer genomskinliga.


3 månader efter deras separation hade hon gått in i en ny relation med en arbetskollega på sitt jobb. Nu tre år senare hade hon precis fått en liten dotter.

André var nu fyllda 27 och han kände sig stundom gammal trots att han var i sin bästa ålder, enligt omgivningen. Visst hade han träffat kvinnor, och han tyckte om att vakna tillsammans med någon. Men hans hjärta hade varit opåverkat, så det blev korta flyktiga affärer.


Andrés familj bestod av hans Mor, som var en mycket klok kvinna som jobbade inom vården. Hon jobbade som kurator främst inom barn och ungdomsenheten. Hans far dog i en bilolycka då han själv var 19 år. Det hade tagit hans Mor otroligt hårt och han hade länge varit orolig. Men hon hade tagit sig igenom, med hjälp av de barn hon dagligen träffade och kunde ge hjälp, sa hon ofta.


André var enda sonen, då hans Mor fått två missfall efter honom. Då beslutade sig familjen för att ett barn fick räcka. Hans uppväxt hade varit trygg, men hans Mors längtan efter fler barn blev istället andra barn som behövde stöttning av annan familj s.k stödfamilj. Så han hade många X-tra syskon som kommit in i familjen, en del höll kontakt men en del hörde han aldrig av.


Ibland hade hans familj det väldigt stökigt några år, då hans Mor gärna hjälpte de som inte var lika lyckligt lottade som hans familj. Men han kände sig aldrig utanför, bortglömd eller for illa i processen.
Själv tyckte han att han hade fått en stor erfarenhet att se människors olikheter.

André gillade att springa, så varje morgon steg han upp runt kl.05.00 för att springa sina 9 kilometer, innan han kom hem, duschade och åt en frukost som oftast bestod av ägg och avokado, kaffe och ett glas blodapelsin.


Han startade sin firma för drygt 5 år sedan, från arvspengarna han fått på sin Fars livsförsäkring. Han älskade att vara sig själv närmast, men han hade nu tre anställda och han insåg för ett år sedan att han verkligen behövde hjälp av en revisor för att slippa sitta varenda lediga stund med den gigantiska högen av papper. Han kände att just detta med ekonomi inte var hans grej.

 


Life bites 2.

Novell forts.

Marieann eller Mi som hon heter är en rätt söt tjej. Hennes korpsvarta hår är långt och tjockt och oftast har hon det i en fläta hängandes på ryggen. Hennes ansikte är runt, ögonen inte så stora men mörka och pigga när hon är på ett av sina bättre humör och hon var 160 cm lång. Hon är inte trådsmal utan har former men har ingen övervikt. Hon har en ätstörning som även den härstammar från att de sällan hade mat hemma och när de hade mat gällde det att lagra. Hon hade vad läkaren kallade Uns, ätstörning utan närmare specifikation. Mi hade inte haft det så lätt att förklara sitt konstiga förhållningsätt till mat eller de många skärsår hon hade på sin kropp. Men barnläkaren hade varit duktig och förstod att Mi inte skulle berätta så mycket. Han hade då remitterat henne till en duktigt KBT doktor. Under tiden hon gått hos denna KBT doktor, mådde hon ganska ok. Hon mötte en å annan rädsla, sin ångest med sina svåra svarta demoner. Men hon gick där fortfarande i omgångar sedan hon var 14 år.

Hon insåg även att hon hade ett val, vilket "doc" hade gett henne som verktyg. Leva sitt liv eller bara finnas vid liv. Hon valde varje morgon att "idag ska jag leva" det fungerade ibland, men ibland hade redan natten satt punkt för nästkommande dag, då vaknade hon med ångesten bultande i sitt bröst, paniken i sitt sinne och det fanns inte en chans att välja. Då valde hon iaf, att slippa välja och ligga kvar i sängen tills demonerna släppt värsta taget om hennes själ. Då steg hon långsamt upp, för dessa dagar var energin på sparlåga och hon kände det som att hon levde i ultrarapid. Allt gick så otroligt sakta, muskler, leder, tankarna i hjärnan var tröga och hon kunde lixsom inte få igång kroppen.

Men med en mycket förstående chef och med hjälp av sin "doc" som förklarat för chefen att hon kunde få såna dagar, var hon inte rädd för att bli utan arbete. Hon var alltid dubbelt så effektiv dagarna efter en sån natt/morgon. Då var energierna överpeppade och allt gick oftast lätt och Mi kände sig nästan euroforisk i sin vardag.

Nu gick hon då och väntade på att hon inom en månad skulle fylla 20 år. Hennes umgänge var relativt stort, hon hade tre vänner som var henne allra närmast och sen flera vänner som fanns runtikring henne men inte tillhörde den allra närmaste kretsen. Mi:s vänner var Sahra, som gått i Mi:s klass sedan 3dje klass. Sahra var en blond lite mullig tjej, med ett hjärta lika stort som Norrland brukade dom säga som kände henne. Sahra var äldst av 4 syskon och med en mkt mild mamma som jobbade på Ica och en pappa som hade svårt att hålla sig borta från whiskyn. Han var resande försäljare och sålde visst dammsugare. Sahras syskon var alla bröder, och alla hade dom i olika stadier varit förälskad i Mi. Men det skrattade bara tjejjerna åt, och ingen av bröderna hade haft så mkt för sina svärmerier.

Vän nr 2 heter Becca och är en spinkig tjej med blont krulligt hår. Svårt att släppa in någon, men då hon väl accepterat en vän är det för livet. Becca har sina föräldrar skilda och en pappa som bor i Norge och en mamma som reser runt i närliggande kommuner och säljer smink till hemmafruar mfl. Becca har en lillasyster som lider av anorexia. Beccas mamma tycker att det är Beccas uppgift att hålla koll på systern då mamman reser. Becca mår inget vidare över ansvaret, men hon biter ihop och gör allt för att systern ska äta tillsammans med henne när deras mamma är borta. Becca och Mi träffades då Beccas syster var inlagd för sin anorexia och Becca var inlagd för magen, såren och depression. Dom hade känt varandra i 5 år nu. Becca var en söt tjej, men hennes vassa armbågar och hårt sminkade min kunde skrämma nästan vem som helst.

Mi:s tredje vän var Lotta. En normalbyggd tjej, brunt halvlångt hår och bruna ögon. Även hon med skilda föräldrar och även Lotta var fosterhemsplacerad då Lottas mamma i fyllan försökt mörda Lottas pappa som vid tillfället försökte vålta en av Lottas dåvarande vänner som var på besök. Den vännen pratade aldrig mer med Lotta efter händelsen, som givetvis blev polisanmäld och Lotta fick en fosterfamilj. Lottas familj var inte lika snäll som Mi:s var. Utan Lotta fick byta familj flera ggr. Men Lotta började högstadiet på Mi:s skola och under 8:an blev dom vänner när Lotta förstod att Mi, som såg så oskyldig ut hade ett djup och egna svåra upplevelser.

Mi var lite sen, hon skulle träffa sina vänner på det närliggande kaféet donuts under sin lunch, så hon halvsprang med kappan halvknäppt och hon hade inte tagit sig tid att knyta sina skor. Snörerna hängde och slängde kring hennes springande fötter. Rödblommig och anfådd kom hon fram. Hon tittade sig omkring och sökte efter vännernas bekanta ansikten. Men ingen var där? Hon kände étt sting av besvikelse, men satte sig vid deras vanliga bord. Kaféets kassöska vinkade ett hej åt henne och hon hejjade tillbaka. Hon, kassörskan som hette Berit och var runt 30 kom fram till henne.
-Hej, väntar du på de andra? Sa hon glatt när hon tittade ner på Mi.
Mi nickade och frågade -Kan jag få en kopp av erat goda huste? -visst svarade Berit och skyndade iväg för att fixa Te till Mi.
Då kom "HAN" in, honom som hon fick hicka av att bara se. Hon försökte sjunka ner i soffan, ville inte att han skulle se henne just nu, då kinderna blossade efter språngmatchen och håret nog slitigt sig från den annars så strama flätan. Hon såg honom titta sig omring, smygande tittade även hon och insåg till sin fasa att hon var den enda som satt ensam vid ett stort bord, det var ganska upptaget runtikring. Han gick fram till Berit och beställd ngt, tog sen sin kopp och en sån där punchrulle. Tittade igen och styrde stegen mot hennes bord. Paniken vällde upp inom henne, vad skulle hon göra, säga? Hon kände hur hon började tappa fotfästet och en ångest kramp som sakta började bubbla upp till ytan, överta hennes själ. Hon ville inte, hon kunde inte...

-Hej Mi, hörde hon kören av sina vänninors röst som just i samma ögonblick stormade in genom dörren. Tre välbekanta röster som genom ett mirakel räddade henne från en ångestattack mitt framför honom.
Hon tittade upp på dom, kunde inte riktigt få fram ett ljud och det var svårt att focusera. Hon log, och försiktigt tittade hon bakom vännerna och såg att han fått ett bord, då paret som satt snett bakom reste sig och gick samtidigt som hennes vänner kom. Hon tittade på honom, han var mellanblond, ett fint ansikte, lite skäggstubb och han var säkert 185-190 lång. Han bar en marinblå lång rock och han var det snyggaste Mi någonsin sett. Hans mörkblå ögon, som verkade melerade hade oftast en road glimt de få gångerna hon verkligen sett hans ansikte. Och under det sista året hade det varit ganska ofta han varit in på jobbet, då han hade affärer där.

Deras lilla firma skötte hans bokföring, då han tyckte siffror var det värsta han visste. Hans egna företag syslade visst med ngn typ av maskiner, men hon visste inte riktigt säkert. Hon vågade nämligen inte fråga någon om honom. Han hette André, hon brukade rimma på hans namn. André med det candré håret. Sen fnissade hon och försökte få ngt vettigt gjort.

Slut för idag

Novell; Life Bites 1

Förtext:

Provnovell:
Marieann var en tjej på 19 år och snart var det hennes 20 års dag. Hon längtade tills den dagen. Hon går i giftarstankar, med honom som hon nu trånat efter över ett år. Giftarstankar kanske du fnyser, men hennes längtan att höra ihop med någon är stor, kanske för stor.

Mi som marieann kallas är utåt en glad, positiv tjej med en hel del djup under ytan. Hon växte upp i en trasig familj och har med egen kraft gått utbildning till ekonom. Hon gillar egentligen inte siffror men då hon skulle välja gymnasium tyckte hennes omgivning att hon verkade ha lätt att förstå detta med pengar.

Egentligen är det inte helt sant för Mi har nästan alldrig haft några pengar att röra sig med, men nu bollar hon med andras pengar på ett litet kontor inne i samhället. Mi bor på en liten ort och invånarantalet ligger runt 10 000 pers.

Hon har inte helt lätt med relationer, för då själva förälskelsefasen mynnat ut efter så där 8 mån-1,5 år brukar det leda till avslut. Oftast av henne själv. Hennes självkänsla är lite ruggig och tilliten är nästan lika med noll. Men hon älskar att läsa kärleksnoveller där slutet ändå alltid är gott. Hon gillar helt enkelt inte våld eller att någon far illa, då ämnet är för nära henne själv.

I sin grundfamilj, dvs Mamma, pappa och en yngre bror fick hon med jämna mellanrum både fysisk och verbal misshandel. När hon nådde åldern av 12 fick hon flytta till fosterfamilj och brodern fick flytta till en släkting, men denna tyckte att två barn var för påfrestande. Och Mi var ju en så duktig tös, så det skulle säkert inte vara ngt problem för henne i en ny familj. Men det var det.

Mi som var tolv och på sitt trettonde år, hade börjat inse vad trots var. Hemma hos föräldrarna vågade hon alldrig stå upp för en egen tanke eller handling, för då slogs den ur henne på direkten. Men i en ny familj, där dom var snälla och uppmuntrade henne att komma ur sitt skal hade de ingen aning om vilket förtryckt hat som fanns inom Mi.

Hon började att skära sig, dels för att få ut smärtan eller ibland för att få uppmärksamhet då det var riktigt jobbigt. Men mest för att hennes stora hat mot sig själv, som hon under sina 12 år boende med den familj som skulle ha älskat henne inte gjorde detta. Hon fick ständigt höra vilken otacksam sopa till dotter hon var. Trots att hon egentligen gjort moderns sysslor i hemmet sedan 4-5 års åldern. Hon torkade spyor, städade upp flaskor, bäddade rent i sängarna, lagade lättare måltider som hon och lillebror delade och tvättade kläderna, vilket hennes gamla mor-mor lärt henne. Hennes kära mor-mor dog då Mi var 10 och Mi fick inte ens säga adjö. Mor-mor låg nästan ett halvår på sjukhus innan hon till slut dog av hjärtfel. Då var hennes Mor-mor 81 år och läkarna sa att hon nog levde på övertid sista 5 åren bara för att hon var rädd att lämna sina barnbarn.

Från skolan slog dom larm gång på gång då Mi och lillebror började där. Pappa hämtade ibland, men ofta fick dom gå de 7 kilometrarna hem i regn, kyla och mörker. Ibland fick dom ngn tröja eller ett par skor av någon snäll klasskamrat, för Mi var väldigt omtyckt. Hennes sätt att blomma upp i skolan var hennes sätt att överleva en dag i taget. Nästan ingen förstod egentligen vilka förhållanden dom hade hemma. Mamma kom sällan till skolan, hon låg mest och sov den tiden på dagen.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0