Yoginiseva

Igår var jag nervös, kl:14.00 skulle jag på en arbetsintervjuv. Jag steg upp tidigt, gjorde min yoga, åt frukost. Letade igenom garderoben efter ngt att ha på mig, sen in i duschen, fixade å donade och sen blåsa hår och försöka fixa det. Lite make up och kl vart 13. Då ringde det, jag svarade och det var arbetsplatsen jag skulle till som meddelade att chefen tyvärr var hemma med vård av barn så det blev inget möte idag. jaha, all luft gick ur mig...suck.

 

 

Dom skulle återkomma då han var åter igen. Så då återgår jag till att berätta om mitt nya yogapass, som jag började igår. Det är ett pass som jag tänkte hålla om jag & E.E ska ha en yogadag hos henne. Passet är för att släppa spänningar och blockeringar i kroppen, rätt fysiskt alltså. Idag har jag faktiskt lite träningsvärk =) så det är ju bra att några nya muskler fått jobba. Igår kväll var jag ut och cyklade, blev bara 6-7 km, är ju lite "rostig" då det är en månad sen jag cyklade sist.

 

 

Men det var ändå skönt att komma ut å röra sig och tungt, hade motvind hela vägen hem. Jag & gubben hade gemensamt, efter hans eget förslag beslutat att hålla oss borta från godis/snask på vardagarna. (då vi båda har några kilo +) Men, gubben har svårt med detta och blev irriterad då jag kommenterade hans pollypåse å snacks igår. -Dra inte in mig i ditt, var kommentaren? Jasså, snopet! jag trodde ju det var vårt beslut, men nu vart det bara mitt. Visst, ibland kan kroppen/knoppen lura oss med sug, så det är verkligen inte lätt alla gånger att stå emot. Jag är glad för var dag jag inte faller för frestelsen.

 

 

Jag hoppas jag kan stävja suget mitt till 1 gång i veckan, dvs på helgen. Jag vill verkligen gå ner några kilo igen, då jag sedan 16 mån tillbaka gått upp till en vikt jag definitivt inte trivs med. Men vårt mentala spelar ju oxå in en hel del. Trots relativt goda matvanor, motion och yoga vill inte riktigt kilona försvinna. Gubben sa faktiskt en dag till mig, -så mkt som du håller på å går med stavar och yogar, borde du ju vara pinnsmal. Det kändes ändå skönt att höra, för ibland känns allt meningslöst, då det inte händer ngt. Jag har även räknat på det jag äter i kalorier och ej överträtt 1100 kcal/dag. Så hjärnan (jag) spelar mig ett spratt, håller kvar mina kilon av någon trygghetsorsak (tror jag) Men... jag ger inte upp. Så nu är det iaf dags att ta min 1½ tim stavgång, och när jag gått den brukar svetten rinna om mig. Och det gör den även efter det nya yoga passet. Men jag väntar på mantart som jag behöver för att påbörja min nya meditation, vilket jag ser fram emot.

Ljus, värme, Kram å Hej!