fräcka fredag...film...

Kanske lite fräckt så här på fredag istället för tv å soffhäng? Ack, ack så fräck har den inte blivit. sambon förkyld och det e lite synd om honom, täppt i näsan och snorig... En annan har minsann inte fått känna efter, de omgångar jag varit sjuk. Då förväntas det att hus ska städas, saker ska målas och maten stå på bordet... Hur har det kunnat bli så här?

Jag kan givetvis inte skylla på någon annan, för jag tillåter ju andra att ha krav på mig, trots att jag varit sjuk. Säger jag inte Nej, så får jag väl skylla mig själv. Men nog har jag, som många andra en förväntan att omgivningen ska vara mer respektfull... kom på mig själv idag, att jag var respektlös mot sambon, eftersom han nu blivit smittat å känner sig dålig så ska ju inte jag behöva bemöta honom med annat än empati nu när han är sjuk.

Så, med den insikten får jag väl börja med mig själv! Man kan inte ändra på någon annan än sig själv, börjar man där är man ju en bit på väg, i rätt riktning.

En annan sak jag grunnat på är detta hur inkörd man är i manligt/kvinnligt och de roller man växt upp med hemma. Sambon har ju växt upp med en mamma som gärna plockade upp, städade och fixade. Det märker man på svärfar, han vill helst inte göra trista saker som är "kvinnliga" men han håller snyggt hemma iaf. kanske inte jätteduktig på att diska dock. =) Svärmor lämnade alldrig en kopp odiskad någon längre stund, så är även min Mor.

Så jag sköter det mesta hemma hos oss, sambon han glömmer att vi numera båda två jobbar heltid. När jag kommer hem lagar jag maten till 99% och 1% är om vi köper färdig mat. Förr när jag gick arbetslös eller mellan två jobb, så hade jag ju tid att sköta allt på en helt annan tid än vad jag har nu, så hans förväntan på mig är utifrån hur det var...
Men visst önskar jag mig lite mer jämnlighet...

Men jag har skrivit om detta med förväntan förr, att man träffar ngn och man har vissa förväntningar å då dom inte infrias, blir man besviken. Vissa grundförväntningar har kanske alla ändå, annars skaffar man sig ingen partner. Som delad kärlek, respekt, ärlighet, trygghet, empati-förståelse. Ändå kan jag bli väldigt frustrerad emellanåt, känner att jag drar ett stort lass och sällan får ngn credit för det, utan snarare det motsatta om jag inte hinner eller orkar. Att säga nej är inte heller så väl mottaget alla ggr, då jag försöker emellanåt.

Nu vill jag inte bara gnälla, men den fräcka fredagen blev en filmkväll med nötter (nyttiga) som snacks och sambon är duktig på en hel del saker som att han hade fixat en himla bra film. 

Shannons, en vanlig familj från år 2149 när planeten är döende som transporteras tillbaka 85 miljoner år till förhistoriska jorden där de går med Terra Nova, en koloni av människor med en andra chans att bygga en civilisation.



Och kickstarten har gått jättebra denna vecka, faktiskt inte känt så mkt sug. Jag köpte t.o.m (ost) ceezecrunches till sambon, smakade två -ok, och sen lät jag det vara.
Känner mig pigg och har haft lite träningsvärk på insida lår efter onsdagens roliga zumba pass =)

På jobbet idag har det varit relativt lungt, vi har haft lite mindre barn och det märks. Barnen lugnar sig och det blir inte lika stimmigt. Vi målade idag, vilket dom tycker är roligt. 4 barn fick måla en stor bild, som jag sen klippte lite små tavlor ur, blir jättefint.

En annan favorit i serie har startat i höst. Revenge. Åh, detta tyckte jag var bra! Ruskigt bra till och med. Detta är TV när den är som bäst helt enkelt! En ung kvinna ska hämnas sin pappas nerfall och död så med hjälp av många sedelbuntar, fler lögner och mycket list börjar hon nästla sig in i den världen där dom skyldiga finns. två avsnitt har visats, så jag längtar numera både till zumba onsdag och Tv torsdag.

På torsdagar före Revenge har Kanal 5 köpt in succéserien Once Upon a Time. Nåja, succé är kanske för tidigt att uttala sig om men serien har blivit nominerad till ”tittarnas favoritdrama” i 2012-års upplaga av People’s Choice Award vilket bådar gott för dess framtid =) Jag tycker om den.

I Once Upon a Time får vi följa 29-åriga Emma Swan (Jennifer Morrison) som på sin födelsedag får besök av Henry, hennes biologiska son som hon gav upp för adoption. Naturligtvis gör hon vad varje vuxen skulle gjort och kör till hans hemstad, Story Brook, för att lämna honom. Det är här historien tar sin början.

Tiden står stilla i Story Brooks och invånarna är egentligen sagofigurer men vet inte om det själva utan har glömt sitt tidigare liv. Det



Tyvärr tror ingen på Henry förrän Emma bestämmer sig för att stanna och ta kampen mot hans adoptivmamma – borgmästare i staden men även den elaka drottningen som kastat förbannelsen över staden. I varje avsnitt får vi träffa nya invånare och lära oss mer om hur de egentligen kom till.

Produktionen håller högsta kvalité och seriens underhållning står utan tvekan Robert Carlyle för med sin udda och magiska karaktär.


Så, efter en trevlig fredags filmkväll å min sjuka sambo sovande i soffan är det strax dags för sängläge. Imorgon ska jag packa kartonger inför flytten.


Dagens Tänkvärda

Idag kan jag mumla om min hälsa ...
eller glädja mig över att jag lever å tar ett steg i taget


Ljus, värme, kram & Tjingeling... sov gött!


Kommentarer
Postat av: Sofie

Vilken fin blogg du har. Såg att du dessutom är från Arjeplog.

Jag ska dit på släktträff i augusti,har aldrig varit där och det ska bli så kul.

2012-01-21 @ 08:41:52
URL: http://ilovemyicehorse.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0