Yoginiseva

Jag trodde jag kunde det här med barn och uppfostran...

Tänk att jag en dag skulle få ett barnbarn som jag inte begrep mig på. Jag som fostrat fem barn och har nio barnbarn. Jag som trodde att detta kunde jag. Men se, det här barnbarnet den lilla killen som inte ville baka bullar utan hellre slängde degen tvärs över köket, inte bada utan att halva badvattnet var över badrummet och han själv halv som halvt drunkna...

en liten kille som rev och slet och hade sönder mina saker och mina tulpaner i min trädgård. Tänk att just han skulle lära mig någonting som jag faktiskt inte visste - den stora insikten om att allt inte går att uppfostra bort.

Jag skällde på min dotter, hans mamma och kritiserade henne då jag tyckte hon var för slapp och inte bestämd nog. Att hon antagligen bara skämde bort honom. Fram tills en dag då jag skulle skulle få tillbringa hela fjorton dagar med den lilla ouppfostrade pojken. ha, ha, tänkte jag. Nu ska här sättas gränser och visa hur man gör.

Två dagar senare satt jag på skolbänken. Varför gör han så, varför fungerar det inte? Jag fick sonika gå ner till hans nivå och försöka förstå och försöka lära mig. Fantastiskt! Jag fick försöka se livet med hans ögon och förutsättningar.
För första gången sedan jag fick barn och barnbarn är det jag som är nybörjare. ALLT är nytt och allt är svårt i början.
Men jag älskar det! Jag är stolt över att kunna slabba med maten, klippa sönder papper, i långa remsor, gunga, gunga och åter gunga.

Tack snälla du, mitt underbara barnbarn för att du låter mormor följa dig på din fantastiska resa.

Imorgon ska vi ut och åka bil. Antagligen får vi stanna och köpa ngt att äta ofta! För det är ju så svårt att sitta stilla när man har det där Damp/ADHD

Mormor Asta

Osynligam funktionshinder.
Det är viktigt att barn med neuropsykiatriska funktionshinder så som Damp, ADHD, Asperger, Toruette syndrom, mfl möter TIDIG förståelse. Funktionshindrets konsekvenser kan då minska, och en positiv utveckling och framtida anpassning underlättas.

Att få ett barn med ett funktionshinder kan vara tufft, men oj vad jag har fått mycket tillbaka genom att han valde att komma till mig. Jag har fått all den kärlek ett barn kan ge, och han har lärt mig så enorm om mig själv och även om min omgivning. Det svåra med att vara ensam med ett barn med funktionshinder är att man tar hela ansvaret för hans välmående ensam,& man slåss med förskola, sjukvården, skola framför allt och sen fortsätter det trots att han idag är vuxen. Men jag är så glad och tacksam över att min hjälp oxå gett resultat. Han har aldrig behövt vara i klammeri med polis.

Han har inte fastnat i droger och blivit beroende av annat än cigaretter (tyvärr) Men han har vågat att flytta 130 mil ifrån mig och provat på det, han har lätt att få vänner. Han har tyvärr lätt att fastna i sockerberoende träsket, vilket inte är ovanligt.

Det jag tycker var svårast då han var liten var omgivningen oförståelse för funktionshindret. Hur man kände hur andra tyckte man borde göra istället och jag kände blickar och hur det viskades och pratades bakom ens rygg.
Därför skrev jag av mormor Astas berättelse, för den är så fin och den förklarar mycket.
Tänk alltid en extra gång innan du dömer någon annan, liten som stor. Det kan ju vara så att det finns ett bakom liggande funktionshinder som du inte kan se med blotta ögat.

Ljus, värme, Kram & Tjingeling