Yoginiseva

Vet ni att som den gudfruktiga flickan jag var som liten gick jag på söndagsskola. Jag vet dock inte hur länge Mor lyckades få dit mig, för det var en tramatisk upplevelse och jag tyckte det var hemskt. Där skulle man sjunga psalmer och prata om Gud... som jag då inte hade ngn tydlig bild av, vem tusan han var. Möjligen en gubbe som satt däruppe, för han verkade veta alla mina hemligheter... sa dom.

 

Om jag ska erkänna så här 48 år senare, så tror jag mest att det byggde grunden till min rädsla för mörkret. På söndagsskolan talade dom ju om att han, den där GUD minsann visste om vi gjorde ngt ofog. Och om han visste detta, då måste han ju se mig... som 7-8 åring var jag ganska harig av mig, rädd för mkt. Att då få veta att en gubbe i himlen visste allt och tittade ner på mig, gjorde inte mitt liv mindre skrämmande.

 

Jag hade monster under sängen och dessa vaknade ioch med att Mor släckte lampan. Jag låg då stel och livrädd att rör mig i min lilla säng. Hu, om jag råkade behöva gå på toa. Jag kunde ropa och ropa på min Mor, men då hon tyckte vi skulle sova, så var det så. Jag var på tok för rädd för monster för att våga trotsa min Mor, så snällt låg jag där som en spänd fiolsträng och hoppades få somna fort och glömma att jag kanske skulle bli uppäten eller dyl.

 

För av rädsla blir iaf jag väldigt kissnödig. Fortfarande. Nä, skräck är inget för mig...trots att jag är en klok gammal get idag. Jag tycker helt enkelt inte om att bygga så mkt spänning i kroppen så jag inte får sova. Ja, då drömmer jag mardrömmar, vilket händer utan skräckfilmer och kan vara minst lika skrämmande.

Jag har trots min ålder en mkt livlig fantasi kvar, även om jag har förstånd idag och inser att allt inte går att genomföra som jag kommer på =) eller att det finns monster under sängen.

 

Hajen, ni som är lite mer i min ålder kommer säkert ihåg den filmen....

 

Filmen hajen kom på bio 1975, och då var jag 13 år och gick och såg hajen med min yngre bror M.

 

Idag vet jag... Att hajar är rovdjur (okej, rovfiskar) och måste ha animaliska produkter att äta för att överleva. Precis som t.ex. katter, hundar och de av oss människor som inte är vegetarianer. Det är inte konstigare än så och eftersom hajarna hade levt på jorden i drygt 400 miljoner år innan vi människor kom hit så torde dom sannerligen inte vara beroende av oss på sin meny för att överleva. Idag är vi ett näst intill omätbart mycket större hot mot hajarna än dom är mot oss.

 

Men då, 13 år gammal förändrade detta möte med hajen hela mitt liv, ja...fortfarande. Jag som själv varit en liten fisk i vattnet, älskat att bada, slutade helt under 10 år. Javisst tog jag ett dopp eller två, men simmningen som jag älskat så blev lagd på hyllan. Mina leder blev stela och musklerna krampaktiga då jag skulle ge mig ut på djupare vatten, inbillade mig allt möjligt...så ja, Hajen förändrade mitt liv. Låt inte era barn se skräck förrän de är minst 15 år och har större förståelse än vad jag på den tiden iaf hade.

 

Själv förbjöd jag min son att se skräck, men nu älskar han de där vedervärdiga filmerna som gör mig illamående och magen knyter sig. Uch... ja, det finns nog det mesta från söndagsskola till skräckfilmer =D

 

Det som känns underligt är väl att söndagsskolan finns kvar... förhoppningsvis mer pedagogiska hoppas jag.

 

Själv tror jag tom på den högre makten och universums otroliga förmåga. Ja, tänk som det kan bli.

 

Tänk positivt, du kan så ett frö med din tanke i universum och ett frö kan växa så stort som du önskar... bara du vågar be om mirakel, så kan de dyka upp. Ge aldrig upp!

 

Dagens mirakel var att jag hade rörelse från kl. 09.00-10.40 på förskolan med alla barn som var där idag. Och tack och lov så fungerade det jättebra, och inte för att skryta...det var kanon KUL =D

Ungarna såg glada ut och jag kände mig nöjd.

 

sambon led av huvudvärk idag, så han la sig tidigt. Nu är det dags för mig att sova oxå...vi pensionärer behöver våra 8 timmar. börjar tidigt imorgon...

 

Natti natti...