Att promenera vidare

Gå din väg, du måste fortsätta gå. Känn rädslan, känn ilskan men fortsätt att gå.

 

Din väg är dig egen väg och ingen annans.

Därför måste du resa ensam. Det finns ingen som har samma väg som du. Bli sams med dig själv så har du gott sällskap på vägen. Människor kommer att göra dig sällskap för att era vägar korsas, och i perioder går parallellt, men gå måste du göra själv. Här finns inga möjligheter att åka taxi eller att lifta.

 

Jag har också trott att lösningen fanns i att följa andra. Att om jag bara gör som den där personen som verkar ha lyckats, så kommer det att lösa sig.

 

Det är en utmaning i sig, att hitta sin egen väg så att jag inte följa andra och andras sätt att göra saker och ting. Alla dessa må bra-böcker, komma-tillbaka-tips som sprutar ur alla människor som varit DÄR. Ta till dig det som känns relevant och kanske t o m roligt! Och strunta i resten.

 

När det sker många tråkiga saker i livet, som närstående som går bort eller är sjuka av obotliga sjukdomar. Då är det viktigt att hitta styrkan i sin egen väg, så man inte faller och tror man inte kan gå den längre. Just nu är min syster jättedålig och besked att det är sista dagarna kanske timmarna nu innan hon går iväg upp till universums port.

 

Många gånger tror omgivningen och ibland även vi/du/jag tänker att efter begravningen och efter 2-3 månader  ska det kännas bättre. Det gör det sällan. De första tre månaderna brukar man vara "i en dimma". När det gått fyra månader djupnar sorgen och det är än viktigare att vi tillåter oss det. Färsk sorg anser vi att du har upp till 2 år. Färsk sorg inträffar när du har förlorat någon som är viktigt för dig. Sorg är naturligt när någon dör.

 

I en sund sorgreaktion kan du behöva hjälp att stanna kvar i sorgens känslor så att du inte "fryser" den.
En frusen sorg hindrar Dig från att leva fullt ut därför att du inte vågat möta sorgens nödvändiga smärta.

 

 

Du behöver gå in i mörkret       
för att hitta ljuset. 
I mörkret kan du behöva vägledning. 
Ljuset är mörkrets motpol liksom livet är 
till döden. Båda behövs.
Det finns inget  liv utan död eller  ljus utan mörker.

 

 

Nu är det bara att vänta och se, hur dagen blir.

 

  Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0