Yoginiseva

Idag på fikarasten började vi prata några stycken om detta med att hitta nya vänner på ett nytt ställe.

Förslag på olika föreningar kom upp och att man får väl vänner via jobbet.

 

Om man nu inte direkt är en föreningsmänniska kan jag tycka det är svårt att börja i ngn föreningsverksamhet, i synnerhet då man inte har ngn förening med just mina intressen.

 

Vänner på jobbet. Visst är jag väl ytligt bekant med mina arbetskompisar, men ännu efter 4 år på samma arbetsplats har jag ingen vän på mitt jobb. Dvs ingen jag umgås med. Nu har jag bott i Arjeplog 5,5 år och det ser inte ut som om det lossnar på vänskaps fronten.

 

Nu går jag iof fjälltopparna med två från arbetsplatsen... men då är det kanske en början, men tyvärr tror jag inte det blir djupare än så. Vi är i olika skeden i livet, och då är det ju så...bara. Man gör lite ihop men sen går var och en hem till sitt.

 

Det ÄR jättesvårt att komma in i ett så här litet samhälle som Arjeplog. Där människor mkt pratar om andra människor, dvs har du hört om han som är son till den och tillsammans med hon, ja just det hon som hade en bror som stal en bil eller ngt annat. Alla känner alla och alla är på ngt underligt vis släkt. På långt håll eller nära.

 

Så kommer jag då utifrån, och har inga rötter alls här. Inte har jag så mkt att tillägga om han denne där som dom pratar om och runt eller si och så. Mina föräldrar har heller inga rötter härifrån, men min Mor har lite samiskt blod i ådrorna...det är allt. Kan inte samiska för det å inte heller äter jag kött och tycker illa om jakt. är jag på rätt ställe då? eller...

 

 

Två kollegor som jag kände att jag kunde prata lite mer med har slutat på mitt jobb, flyttat tillbaka till sina hemstäder igen efter varierad tid i Arjeplog..

Det är kanske så det bli, man tröttnar på att försöka skaffa sig ett nätverk och det blir lättare att återvända till sina rötter igen.

 

Att vi på jobbet kom in på ämnet var chefen som nämnde att vi får en ny kollega till hösten som tydligen inte är en Arjeplogare.

Det är ju fint tänkt av chefen att undra hur man introducerar nyinflyttade.

 

Själv är jag ju mkt för hälsa, yoga mm, men det finns inte så många som rör sig i den changern och visst kanske det till hösten kan lossna på ett eller annat sätt. Jag kan få fler erbjudande om att hålla yoga klasser eller mer massage, vem vet vad framtiden har i sin gömma. Får jag mer vänner då? Troligen inte, för att hålla i pass och ge massage kan göra att folk börjar känna igen mig... men från det till att umgås är steget milslångt i Arjeplog.

 

Jag saknar mina vänner i Luleå. Ok jag är ingen person som har jättemånga vänner, för jag trivs rätt bra i mitt egna sällskap. Men de vänner jag har är nära vänner som jag kan dela tankar och bekymmer likaväl som glädjeämnen.

 

Just nu saknar jag mina vänner ganska mkt, då jag här inga har.

 

 

 

 

 Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre