Yoginiseva

När man så ställt in sig på att sommaren är borta och över, den lilla som hann visa sig...så tittut, kom den tillbaka idag med värme =)

 

Har gått bararmad idag i bara linne och jeans, trodde jag skulle svettas ihjäl i långbyxor...puh. Missförstå mig rätt, jag njöt av det fiiina vädret.

 

Har varit hos sjukgymnasten också idag, var en kort sväng med Nemi, men hann inte så lång pga tidsbrist.

Nemi har träffat BVC sköterskan idag, då vi var lite orolig för febertopparna hon haft, samt ätit lite dåligt. Men lillpjutten hade gått upp i vikt och det var inget att oroa sig för. skönt

 

Nemi i sin nya mössa som mamma Malin köpte i Luleå. Så söt =)

 

 

Sonen fick ännu ett besök av arbetsterapin för att finna ngn typ av hjälpmedel. Lite underligt, för det var lixom samma procedur som vid förra besöket. skumt. Att man inte litade på den person som var vid första besöket utan man gör två lika besök för samma sak.

 

Övrigt; Var till Luleå i måndags, min sambo var snäll och körde mig, då min axel värker en hel del. Vi hade ju trott att det inte skulle ta allt för lååång tid, men så fel vi fick.

Dvs jag var på ett vårdmöte med systerdotter. Vet egentligen inte varför de har de här vårmötena, det blir lixom ingenting med dom. Nu deltog överläkaren från avd där hon låg på, Och en från psykiatrin för hon ska få en medicin som de måste dela ut. (medicinen är attraktiv på svarta marknaden) Så denna kommer de att ge henne varje dag. Nu var tanken så att hon skulle åka hem och de skulle knacka på hemma varje fm, och då ge henne denna. Men nu skulle hon ju inte hem.

 

På telefon var soc, hemvården och ngn mer med, även en sköterska på avdelningen var också med. Kirurg och hennes egna reumatolog läkare skulle komma under dagen.

Vet egentligen inte riktigt vad alla de var med för, då det egentligen var psykiatrin, kirurg och hennes reumatolog läkare som borde varit på mötet.

 

L har så dålig cirkulation i sina ben då hon inte kan använda dessa så jag tog upp att man med hjälp av massage kanske... blev då avsnoppad av ö läkaren Å, att sådant hade man inte tid med och hennes bensvullnade var pga medicin! Hm... så tyvärr är inte massagen ngt man ser de fina effekterna av inom landstinget (trist att höra den inställningen, då man idag vet vilka bra resultat man kan uppnå med massage)

 

Så efter möte 1, gick vi ner till resturangen för att äta lunch. Men oj vad TRIST mat de hade där. Så systerdotter åt ensam en hamburger tallrik på ngt ekologiskt egengjorda hamburgare.

 

Hamburgaren var hård, brödet snustorrt och pommesen sisådär. Hon var inte nöjd men jätte hungrig. Jag å sambo tog en fika, då hon åt. Sen rullade vi tillbaka på avdelningen och fick lite tid till samtal oss emellan.

 

Sen kom då kirurgen, som systerdotter inte gillar. Det blev sandlådenivå. Han frågade om Uppsala skrivit att de skulle operera henne där, efter en ganska hårdhänt undersökning av bråcken. -ja, det står där. Systerdotter trodde det stod i papperna från Uppsala men reumatologläkaren hade fått alla papperna dagen  hon anlänt på sjukhuset och Uppsala hade bara sagt det muntligt och det var tyvärr inte kirurgen som sagt detta. Men kirurgen ville läsa det själv i papperna.

 

Det stod då inte där, och då började han anklaga systerdotter om att ljuga och att han var trött på hennes lögner. Men SUCK!! Ska en vuxen man som är kirurg hamna i ngt sådant löjligt med sin patient? Sen dividerades det om systerdotters vikt, så jag var tvungen att avbryta detta. Förklarade att det hade varit bra att ngn tagit på sig detta med att hjälpa till med vikten i våras. Men det höll ju inte speciellt länge, det fungerade inte utanför sjukhuset och hon var så pass dålig att hon hamnade på sjukhuset igen och åter föll mellan stolarna.

 

Så jag tyckte att nu fick de ju ta tag i detta och hjälpa henne ordentligt för att hon ska överleva och klara en operation. Skicka henne till hälsohem  el dyl. Då tyckte han att alla vill väl åka på hälsohem, men systerdotter var inte motiverad... (enl honom då) Jag blev himla irriterad på människan och sa att han missförstår det hon säger, att hon visst vill ta tag i vikten för att få operationen gjord. -fråga henne på rätt sätt, utan att anklaga henne, tyckte jag. Han stod där som en tjurig tonåring och vet inte om han lyssnade eller ej.

 

Jag hänvisade till chefkirurgen som remitterat henne till Uppsala och att de fick finna en fungerande lösning så min systerdotter får sitt liv åter.

 

L var mkt upprörd och jag förstår att det var tufft. Reumatologläkaren stod där och nervöst pillade på sina papper och tyckte det var ju förfärligt att inte FK kan bevilja henne hjälp i hemmet dvs personlig assistent. Dom lever lixom inte i verkliga livet -läkare.

 

Iaf skulle hon få flytta till reumatologen dagen efter och få en ny medicin utprovad.

 

Överläkaren Å kom in efteråt och pratade, och lovade halvt som halvt att prata med reumatologen ang hjälp att få vara kvar på sjukhuset och under ca två månader få rätt kost och hjälp att gå ner i vikt för en operation. Då var hon trevligare än på mötet.

Tarmarna får nämligen inte plats, då L inte har ngn bukvägg längre och det kan orsaka att man inte får igen såret och nya brock som följd eller att hon inte överlever operationen.

 

Klockan blev fem innan vi sa hej då och körde hem mot Arjeplog. Vi stannade i Boden och åt och jag var vrål hungrig. Åt lite väl mkt så jag mådde dåligt resten av kvällen, pust =(

 

Det är många puzzelbitar som ska plats för att livet ska fungera.

 

 

Veckorna rusar fram och vi har en liten hare som bor på vår gård. Ja, jag tror det är en, men vet inte det kan ju vara flera olika. Iaf ser vi en hare varje dag och skatorna är på den och hackar... uch vad trist djuren kan vara. De mobbar honom.

 

 

 Kissen tar det lugnt och sover gott i sin påse

 

 

  Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre