EvasTexter

Jenny väntade och väntade, nu hade det gått 14 dagar sedan intervjun och hon blev allt mer spänd. Hon ville ha tjänsten, detta var en puzzelbit i hennes annars ganska tråkiga liv.

 

Posten kom och hon såg hur postgubben satte ner kuvert i hennes låda utanför huset. Hon väntade tills han gått och skulle precis springa ut då hon upptäckte Tommy (Tompa) Hon stannade upp mitt i rörelsen då hon såg honom stå lutad mot grannhuset tvärs över gatan. Det hade blivit allt underligare hur han alltid dök upp och stötte på henne, så hon anade att han på ngt sätt höll koll på henne. Hon visste inte varför, hon var ju inte ngn speciell person, så hon förstod inte riktigt hans intresse men det hade fått henne vaksam.

 

 

Hon hade anförtrott sig till grannfrun som hjälp henne många gånger med olika funderingar och även hon tyckte hon borde se upp, passa sig för honom då hon kände som hon gjorde. -Det är viktigt att följa sin magkänsla Jenny, hade hon sagt då hon tittade bekymrat in i Jennys ögon. Och grannfrun var hennes enda riktiga vän, så hon lyssnade på henne.

 

Nu såg hon alltså Tommy där på andra sidan, kände att en kall kår for utefter hennes ryggrad. Men hon tog mod till sig, drog koftan runt kroppen och klev i sina trätofflor, hon måste iaf ut till brevlådan. Hon skyndade sig ut, det blåste så hennes hår for över hennes ansikte, hon koncentrerade sig enbart på brevlådan och ville inte titta upp ifall han ville ha ögonkontakt.

 

- Hej, säger han. Hon hoppar högt, då hon inte sett att han flyttat sig nära innan hon gick ut.

- Hej, säger hon och svänger runt för att se honom.

Han ler, men det når inte upp i hans kalla ögon. Hon sticker ner handen i brevlådan utan att lämna honom med blicken. Han tittar på henne, ser hennes osäkerhet vilket lockar honom enormt, känner hur det pirrar i magen och han vill ta på henne. Han försöker dock hejda sin lust, vill inte visa den ännu.

 

- Vad gör du i krokarna? frågar hon osäkert

- Jag tänkte höra om du var intresserad av lite frukost? Han viftar med en påse och ler ännu större.

- Jag äter inte så gärna denna tiden, säger hon och undrar hur hon ska bli av med honom.

 

-Äh, kom igen nu Jenny, jag har ju handlat mackor just för din skull, kaffe har jag också med mig. Han började gå åt hennes dörr och hon inser att hjärnan sin inte förmår att hitta på en ursäkt. Hon går sakta efter honom och de går in i lägenheten.

 

- Fint du har, säger han då han tittar sig runt i den mkt sparsamma lägenheten, som för övrigt skulle behöva renoveras. Han nickar samtidigt som han traskar in i köket. Hon ser på honom, förvånat över hur han hittar. Undrar om han varit där då hon inte varit hemma.

-Tack! säger hon lite lamt. Hon är medveten om lägenhetens brister och tror inte en sekund på honom då han säger att hon har fint.

 

Dom slår sig ner vid köksbordet och han lastar upp det han har i påsen. Två muggar kaffe med lock, två ostmackor med sallad. Hade hon inte varit rädd, hade det nästan varit trevligt. Hon förbannar sig själv över sin misstänksamhet, för han har aldrig varit annat än vänlig emot henne. Hon tinar upp lite under småpratet och han börjar fantisera om hennes kropp, se hennes hjälplösa blå ögon då han förför henne. Han vet att hon antagligen är oskuld och att hon säkert kommer göra motstånd, vilket är en del av hans fantasi.

 

Efter en timme reser han sig upp. -Dags att återgå till vardagen, säger han och traskar emot dörren.

Hon slappnar av och suckar tyst av lättnad, utan att han märker det. Hon följer efter honom till dörren för att säga hej då. Då stannar han upp, vänder sig om och tar hastigt tag om hennes tunna midja, drar henne emot sig. Hon hinner knappt fatta vad han gör, då han böjer sig fram och ger henne en puss på munnen.

Hon får liv i kroppen och spjärnar emot, detta triggar honom och han håller henne hårt intill sig. Plötsligt knackar det bestämt på dörren.

 

Hastigt släpper han henne så hon nästan trillar omkull, öppnar dörren och där står grannen hennes med en tom kaffekopp i handen.

-Ursäkta, säger hon då hon ser honom - visste inte att du hade besök Jenny, vill bara låna en kopp socker till mitt bullbak. Hon tittar stint på den orakade ynglingen, med de kalla ögonen men står stadigt kvar.

- Vi ses Jenny, säger Tompa och slinker förbi tanten.

Jenny är i obalans, benen skakar och hon tittar på sin granne som om hon var en livbåt i det stormande havet. Grannen skyndar in och tar tag i Jennys arm för det ser ut som om hon tänker rasa ihop.

- Hur är det Jenny? frågar hon oroligt.

- Det är bra, men tack för att du kom, just nu. Säger hon med darrande underläpp.

- ja, jag såg honom då han följde med dig in, men ville inte störa för tidigt om ni hade det trevligt, svarade grannen och log sitt varma moderliga leende.

Jenny hann knappt tänka under det som skedde, men tankarna virvlade nu omkring i en salig röra.

- Vad vill han, tror du? undrade Jenny och tittade på sin kloka granne.

- Ja, du vännen. Det de flesta män vill, han vill ha dig som kvinna. Men han har rysligt kalla ögon. - Vad sa du att han hette?

Jenny berättar allt hon vet om Tommy (Tompa) men det är egentligen inte så mycket.

 

Grannen återvänder till sitt och Jenny måste vila sig på sängen en stund. Efter en halvtimme stiger hon upp, ställer sig i duschen där hon kommer på att hon inte öppnat brevet som kommit. Hon duschar klart, torkar och klär sig. Går in i köket och plockar upp brevet, öppnar det likt en skatt. Med darrande fingrar av förväntan vecklar hon så upp brevet.

 

Hon läser, men läser igen och igen. Hon har fått tjänsten som assisterande undersköterska till narkosavdelningen. Hon vet inte riktigt vad hon skulle ta sig till, så plötsligt börjar hon hoppa och skutta i sitt lilla kök, tårar av glädje rinner plötsligt på hennes kinder och hon kramade brevet tacksamt i sin hand.

Hon hade fått jobb, inte vilket jobb som helst utan jobbet hon ville ha, en bit på vägen, en steg närmare målet till chef på narkosavdelningen.

 

Tompa hade fått sitt svar dagen innan, och han hade inte fått jobbet som städare på sjukhuset. Så han visste nu att tiden började rinna ifrån honom och Jenny. Tjejer brukar ha en tendens att förändras då de jobbar, och han ville ha Jenny precis som hon nu var. Osäker och skör, lättpåverkad och ändå med kraft i sin lilla tunna kropp.

Visst, som Mi kunde det ju aldrig bli igen. Men det var alltid bra att erövra någon ny, för alla var ju brukningsbara ansåg han och log vid tanken på allt kul de skulle kunna ha tillsammans.

Att han idag kunnat göra den första erövringen av hennes kropp om inte den där grannen kommit i vägen. Jenny hade sett sådär rädd ut, och han älskade uttrycket av fasa i hennes stora blå ögon.

 

Han sparkade till en tuva i gräsmattan där han gick och han tänkte på än den ena och andra planen att få grannen att lämna huset. För det var den enda person som brukade besöka Jenny.

Han kom hem till skyffet han nu bodde i. Där hyrestanten var en mager, ilsken terrier och hon luktade sprit och matos när man än stötte på henne.

Nu öppnade hon sin dörr, när hon sett honom komma. - När har du tänkt betala hyran? undrade hon med gäll ilsken röst då han satte foten innanför dörren.

- Strax, behöver ju jobb först. Sa han och han stirrade med sina kalla ögon på henne.

Hyrestanten som i vanliga fall sällan blev rädd för ngt, blev osäker inför denna ynglings kyla. -ok, svarade hon, senast den sista så du har fyra dagar på dig. Hon smällde igen sin dörr och han gick till rummet uppe på vinden som hon hyrde ut.

 

Väl där klädde han av sig, la sig på sängen och började fantisera om Jenny och vad han kunde göra henne. Han onanerar, men lyckas inte ända fram, han känner sig frustrerad och irriterad. Vänta bara kärring, tänker han om Jennys granne och sen somnar han.