EvasTexter

Minnet består av flera olika delar som har olika uppgifter

Minnet kan delas upp i två delar:
• Arbetsminnet/korttidsminnet
• Långtidsminnet

 

Arbetsminnet används för att hålla information aktuell under en kort tid medan man utför en uppgift. Det används till exempel för att komma ihåg vad man ska göra härnäst. Det används också när man löser ett problem och för att styra uppmärksamheten. Idag anser många att arbetsminnet ingår i de exekutiva funktionerna.

Långtidsminnet består av fyra olika delar.

 

Procedurminnet är ett automatiserat minne. Informationen som finns där används utan att vi behöver plocka fram informationen i medvetandet. Här lagras bland annat rörelsescheman som gör att vi kan gå, springa och cykla utan att tänka närmare efter hur vi gör det. 

 

Perceptuella minnet är också ett automatiserat minne. Det hjälper oss att identifiera föremål utan att behöva fundera över vad det är vi ser. När vi väl vet vad en stol är och vilken funktion den har behöver vi inte leta efter den kunskapen på ett medvetet sätt. Detta minne hjälper oss att lära känna omgivningen.

 

Semantiska minnet är det minne där vi lagrar alla våra kunskaper. Det är också här ordens betydelse är lagrade. I det semantiska minnet ingår även hur olika begrepp förhåller sig till varandra.

Episodiska minnet lagrar händelser vi varit med om.

 

Mitt bildminne är himla bra, men har lite namnafasi. Dvs jag känner igen en skådis direkt, men vad denna heter?…kan jag få fundera länge på eller det klickar inte alls. Om skådisen är välkänd, då vet jag naturligtvis för då är denna sedd i många olika filmer, tidningar, medier på olika sätt och då tränas ju minnet att både känna igen och koppla ihop namnet.

Om någon ber mej berätta vad en film handlar om, så är det inte säkert jag kommer ihåg hela handlingen, men troligtvis känslan om den är bra eller dålig. Sen är det mer troligt att jag inte vet om jag sett filmen förrän jag ser några bilder av den, då vet jag mer bestämt om jag sett den eller ej. Om det då inte är en typ av film som jag verkligen älskar typ Avatar, Hatchiko dvs där känslorna är med, och som påverkar mig.

Däremot kommer jag ihåg ATT jag sett filmen eller läst boken. Kan aldrig läsa samma bok två ggr, då jag vet handlingen så tydligt om boken är en sån som berört mig.
Jag minns även om jag tyckte den var bra eller dålig.

När jag ser /läser om den, så känns det absolut inte som att det är första gången.
Då vet jag nästan hela tiden vad som kommer att hända härnäst.

Bildminnet är däremot bra, liksom orienteringsförmågan.
Roliga-historier-berättare är jag inte heller, eftersom jag aldrig kommer ihåg några historier.

 

Jag är otroligt bra på att känna igen människor jag mött, hört på föreläsning, träffat i ngt sammanhang, men igen, svårt att minnas namnen om vi inte har någon koppling till varandra. Har jag ingen koppling fastnar inte ansiktet heller =) men det räcker att det är en tex vaktmästare som jag bett om hjälp av en gång, en kassörska som jag utbytt några meningar med mm.

Däremot har jag svårt att komma ihåg tentor, då jag utbildade mig så var det svårt att få det att fastna =) Trots att jag tyckte det var mkt intressant har jag svårt att hämta i minnesbanken om det inte finns en ”känsla/bild” som jag kan relatera till.

 

Många ggr finns minnet där, men jag når det inte. Jag kan läsa ngt å då vet jag direkt att jag läst det förr, men har jag inte precis läst det så försvinner det bak i mörkret.

Därför tycker jag frågespel som Trivial Pursuit, mfl är extremt jobbiga, då jag inte når mina kunskaper. Dom finns men tar för lång tid att nå. Sen är ju många frågor om sport, vilket jag har totalt noll kunskaper om, då intresset inte finns.

Minnet är otroligt komplex kan jag uppleva. Då jag har sånt bra bildminne men det är så svårt då det kommer till kunskaper, oavsett mitt intresse =(
Visst nöter jag in vissa saker, men andra måste jag slå upp och då jag då läser, så VET jag ju.

Att ha dyslexi hjälper väl inte heller, antar jag.

Korsord, det är en utmaning. Men jag tränar på detta. Dels för att jag tycker det är kul och är bra för hjärnan.

Mitt minne då det kommer till händelser jag upplevt är väldigt skarpt, kommer ofta ihåg familjehändelser av olika slag väldigt väl. Har någon varit negativ mot mig så bär jag med mig känslan under en väldigt lång tid. Jag är egentligen inte lång sur, om man pratar igenom saker och ting. Men om man inte har en kommunikation om det inträffade, då kan det givetvis bli ett livslångt avbrott med den personen/personerna.

 

Men geografi, där jag bott och där jag varit är lätt att komma ihåg, men landskap eller vägar mm, det fastnar inte om jag inte upplevt dom på ngt sätt. Jag glömmer inte en adress jag bott på el dyl. Jag kommer ihåg utsidan, insidan, färger, dofter mm. Men fråga mig inte om en väg om jag inte har någon typ av relation till denna.

Minnet är ju även en status symbol. Om man inte kan rabbla geografi, landskap, värdsdelar kan omgivningen uppleva mig som udda. Jag vet hur svårt det var i skolan, geograf och matte. Vilktiga ämnen som man bör ha lite hum om. Men det mesta har jag lärt mig som äldre genom upplevelser och för att jag haft behov av att kunna vissa saker.

 

 

 Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre