EvasTexter

Evy hann hälsa på Mi ännu en gång innan Lördagen kom. Men hon var otroligt nervös inför lunchen men Mi.s vänner och André som mycket motvilligt accepterat hennes inbjudan. Han visste ju att Sahra var där och de andra två vännerna. Han visste inte om han skulle orka med deras anklagande blickar.

 

Evy hade pratat med läkaren och Psykologterapeuten som skulle komma. Ingen hade varit med om denna situation, så alla var osäkra vad utgången skulle bli.

 

Mi återhämtade sig otroligt snabbt efter sitt uppvaknande, men minnet var fortfarande aningen tomt. Hon försökte minnas mannen som hennes hjärta slog för, men det var ngt annat som hela tiden blockerade hennes tankar då hon försökte minnas honom.

 

Lördag kom så. Evy hade stigit upp tidigt, gjort lunchmaten klar att värma innan de kom, bytt kläder säkert tre gånger, men så bestämt sig för en svart penskjol med en vit prickig kortärmad blus och en tunn svart kofta. Hennes ögon var oroliga då de blickade tillbaka på henne i spegelbilden, hon var även blek. Så hon sminkade sig lätt, för att hon inte skulle se så svimfärdig ut.

 

11.55 ringde det på dörren, Evy skyndade sig att öppna. Huset hon och hennes man bodde i var ett vitt trähus, inte så stort, men pittoreskt skulle många kalla det. Evy älskade sin trädgård och de vackra blommorna hon odlade hade ännu inte börjat synas. Nu var det mars och Mi hade missat både födelsedag och julen. Den värsta jul Evy kunde minnas. Men nu började Mi återvända och det måste på ett skonsamt sätt framföras till hennes vänner och till den man Mi lärde känna i höstas.

 

 

André stod utanför dörren, han var mkt nervös och osäker då han väl stod där ute på trappan. Han hade tagit på sig ett par lite slitna blå jeans och han hade en vit snygg t-shirt under en blå kavaj jacka. Då Evy öppnade dörren, mötte han hennes nervösa blick, men såg värmen i dom. Han räckte fram en liten blomma som han köpt på vägen, då det kändes trevligare att ha ngt i handen än att komma tomhänt.

-Åh, tack sa Evy. Hon tog emot blommorna och backade ett steg åt sidan för att han skulle kunna komma in.

-Bra att du kunde komma, fortsätter Evy nervöst. Blicken flackar och hon verkar väldigt orolig tänker André. Men förstår att det måste vara jobbigt att bjuda honom då hon visste vad som skett mellan honom och Sahra.

 

Han klev in i den lilla hallen och huset kändes välkomnande och trevligt. Mi måste ha varit glad att få såna fina fosterföräldrar tänker han så, då han låter ögonen svepa inåt huset.

-Varsågod, säger Evy och sträcker ut handen för att visa honom in i vardagsrummet.

-Tack, säger André och traskar in och sjunker ner i en mjuk skinnfåtölj.

-Vill du ha ngt medans vi väntar på de andra? undrar Evy

-tack, men nej tack, svarar André. men ångrar sig strax efter, -eller, jo. Kan jag få ett glas vatten? ler han mot Evy. Hans strupe känns torr.

 

Återigen ringer det på dörren och Evy som hunnit hämta vatten ger honom detta och fortsätter ut mot hallen för att öppna.

Utanför står Becca. Hennes hår står som en ljus gloria runt hennes ansikte, men hon är sminkad så till den grad att Evy blir lite stum. Ögonen är svartmålade och svart läppstift på hennes tunna läppar. Hon är även klädd i svarta kläder och hade hon inte haft sitt ljusa lockiga hår hade nog Evy blivit lite rädd för denna flicka. Men, hon kände Becca och visste att flickan hade ett stort hjärta och gott om empati.

 

-Välkommen, säger Evy till Becca. Och öppnar armarna. Becca glider in i famnen och kramar Evy hårt.

-Tack Evy.

Även hon har tagit med sig ett litet paket som hon räcker över till Evy. -Men Becca gumman, inte hade ni behövt ha med er presenter, säger Evy förskräckt.

-Jag såg denna i en affär, och den påminde om Mi, så... då tänkte jag att du kanske ville ha en sån. Evy kramar henne igen -Tack, lilla du. Kom nu in och sätt dig. Återigen sträcker hon ut armen mot vardagsrummet och Becca går ditåt. Hon kliver in i rummet och får då syn på André.

Han ser sliten ut, noterar hon. Mager nästan och hans ögon har lixom tappat glansen, den som fanns då hon sett honom med Mi.

-Hej, hon nickar åt honom

Han nickar tillbaka, och gör en ansats att kliva upp.

-Nej, sitt du för all del skyndar hon sig att säga.

Men då står han redan, två kliv och han är framme hos henne och ger henne en kram.

-Hej Becca. Roligt att se dig.

Nu nickar hon mot hans axel, han luktar gott. Dom släpper varandra och hon tittar lite osäkert på honom.

-Roligt att se dig också, svarar hon.

Han sjunker ner i stolen igen och hon sätter sig i den andra fåtöljen som finns på andra sidan soffan.

Det blir tyst, ingen av dom vet riktigt vad dom ska prata om, känns som om alla samtalsämnena är laddade.

 

Sahra mår illa, hon hittar inga kläder och hon byter och byter sin outfit. Hon är låg och nere, men vill åka på lunchen. Hon vet även att André ska dit, därför känns det som om klädvalet är viktigt. Till slut väljer hon ett par svarta jeans och en mörk skjorta, ovanpå det tar hon en rödsvart väst för att dölja sin mage ngt.

Hon har färjat sitt blonda hår till koppar rött och det lyser intensivt. Hon tyckte hon behövde ngt nytt efter André, samtidigt visa alla att hon gått vidare. Hade hon det? Tanken slår henne. Givetvis inte, han är konstant i hennes tankar. Hon drömmer om honom och fantasierna avlöser varandra.

 

 

Hon låser dörren till lägenheten och beger sig ut till Evys hus.

Så står hon då utanför dörren, hon har omsorgsfullt gjort en make up, så inte hennes mörka ringar under ögonen ska synas, av allt för dålig sömn och hennes konstanta illamående.

Darrande trycker hon så fingret mot ringklockan, hon hör snabba steg närma sig dörren.

Evy öppnar och öppnar sina armar för att bjuda in till en kram. Men Sahra är tvungen att rusa förbi henne och in på toaletten. Hon kräks och snart är den välgjorda make upen ett minne blott. Evy knackar oroligt på dörren och frågar försiktigt - Sahra, hur är det?

Det går någon minut, Sahra harklar sig å svarar. -Jodå, har fått en magåkomma, men det är bättre nu. Jag kommer strax.

- Ingen brådska vännen, vi väntar. Kom ut då du känner dig redo. Hörs Evys oroliga röst bakom dörren.

Sahra sjunker ner på det varma golvet med golvvärme. Åh, vilken entré tänker hon.

Hon sitter en stund tills det värsta har gett sig, sen reser hon sig och tittar sig i spegeln. Suckar och inser att hon måste börja om från början, med ny make up.

 

 

Lotta har fått "ledigt" och sitter i en bil på väg mot Evy. Hon blev lite sen, för hon var tvungen att lämna ett urinprov innan hon fick åka. Men allt var klart och hon var strax framme. Det var tyst i bilen och hennes tankar gick till Evy, om varför hon så gärna ville ha dit Lotta på en lunch. Hon släpper ifrån sig en suck, så hennes chafför tittar på henne.

-Allt väl Lotta? undrar chaffören

Lotta nickar och svarar med ett -mmmm

Och hennes tillfälliga chafför inser att hon nog inte vill prata.

 

 

 

Nu var alla samlade och hade avklarat alla hälsningsfraser och lite artigt småprat.Dom satte sig till bords, alla hade tittat lite undrande på Sahra, efter hennes ankomst och långa toa besök. Men ingen frågade något.

Maten var god och vällagad och Evy försökte hålla igång konversationen så gott hon kunde.

 

 

 

Forts. kommer