Life bites 7.

Mi var omslukad av sitt mörker. När hon försökte nå upp till ytan kom de hemska bilderna fram och hon sjönk tillbaka. Hennes annars så bra mantra, att idag ska jag leva hade bytts ut till ”varför, ska jag leva?” och hon hittade ingen motivation till livet. I hennes mörker hade Andrés korta tid helt enkelt raderas. Hon var tillbaka till tiden då hon var liten, där slag och förnedring som avlöste varandra.


Samt den sexuella biten med en morbror, som gärna ville ha Mi i sitt knä. Att hon bara var ett barn, brydde han sig inte om, eller var det just för att hon var barn han var så ”glad” i hennes lilla kropp. Han kom ofta på besök, och hennes mamma och pappa tyckte att hon skulle visa tacksamhet åt morbrodern då denna ofta hade med sig mutor till familjen i form av alkohol, droger och ibland pengar.


Han tryckte gärna sina fylliga blöta läppar över hennes lilla mun, varje gång han kom på besök och när han gick igen. Han ville gärna att hon skulle sitta i hans knä där hans händer vandrade under hennes små kläder. Hans vattniga blick var glansig och han hade ofta stånd. Hon kände hans stånd mellan hans ben, för han var noga med hur hon skulle sitta. Ibland när hon satt i knäet, tog han sina stora händer och satte på insidan av hennes tunna lår, gned henne likt en docka över sitt knä samtidigt som han ofta skrattade och pratade med hennes föräldrar som ofta var i samma rum, men ingen reagerade eller såg hur Mi försökte värja sig.


När hon var åtta började han sova över, och ofta kom han in till henne och rörde vid hennes kropp då huset var tyst och stilla och då tvingade han hennes hand att rör vid honom. Det var under den här svarta tiden hon lärt sig att fly in i sin egen fantasi värld. Det var då hon inte längre orkade med det verkliga, tuffa livet som hon utsattes för.


Händelsen hos tandläkaren hade helt enkelt slängt henne tillbaka i tiden och hon var helt förlamad av de mörka onda demonerna som nu härjade i henne hjärna. Hon var inte längre nitton år utan enbart runt åtta och livet var mörkaste svart i hennes hjärna. Hjärnan gav henne hallucinationer och hon var skräckslagen de få stunder hon var vaken. Hon kände inte igen någon runt hennes säng, skötare, sjuksköterskor och läkare kom och gick. Även hennes KBT doktor var där och försökte få Mi att använda de redskap de två gått igenom under alla år Mi gått på terapi hos henne, men ingen verkade nå Mi i hennes mardröm. Dagarna gick och så även de tre första veckorna, utan att något alls hände som fick någon att tro att Mi skulle återvända till sin kropp och ta kontroll över sina demoner.

 


André hade tagit beslutet att sitta hos Mi på kvällarna efter jobbet. Mi fick starka mediciner och hon fick även sömntabletter för att slippa vara vaken på natten. I början av Mi:s tid på sjukhuset hade hon inte fått sömntabletterna, men då vaknade hon ofta på natten. Då skrek och skrek Mi och var så svår att få lugn att läkaren beslutat att skona henne nattetid från sina mardrömmar.


André lyssnade på hennes andetag och såg på hennes lilla runda ansikte som vilade på den vita kudden. Han var riktigt bekymrad, Läkaren och KBT doktorn sa att det kunde gå åt vilket håll som helst. Hon kunde välja i sitt undermedvetna att strunta i livet och helt enkelt inte återvända på länge. Eller hon kunde kämpa sig upp, då med svåra ångest attacker och det fanns en risk att hon börja skära sig igen. Men de båda var även hoppfulla och sa att hon även kunde välja livet och egentligen kanske hon rent av kunde bearbeta händelserna från förr i den djupa sömn hon nu befann sigi , med hjälp av de redskap hon faktisk lärt sig under en lång tid av terapi.


André visste inte vilket han skulle våga tro på. Hans känslor för Mi hade väckts och han kunde inte bara strunta i dem. Han hoppades att han skulle få tillbaka den Mi han på kort tid lärt känna.

 


Det hade gått tre veckor efter det att Tompa känt på Mi:s kropp och hennes nakna hud med sina händer hos tandläkaren och där fann hennes stilla motstånd som om hon ändå tyckte om det han gjorde. Hans sex fantasier blev både grövre och ondskefullare för var dag som gick. Nu hade han ägnat tiden åt att studera Connys schema, samt lärt känna några av de han jobbade med på pappret under sitt amatörmässiga research arbete. Han hade varit och klipp håret mycket kort och han hängde med Conny så ofta att Conny började bli ett nervvrak. Conny kände att det var något Tompa var ute efter, men kunde inte sätta fingret på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0