EvasTexter

10

Forts.

Han vaknade av telefonens envisa signaler, de ringde 4-5-6 gånger tills han inte längre orkade höra de envetna signalerna lyfta han luren.

-ja, André här. Svarade han med en lätt irriterad och trött röst.
En mjuk röst i andra änden säger – Hej, det är Sahra. En paus och hon fortsätter –Jag ville bara kolla om du var ok, vi fick beskedet i förmiddags vad som hänt, och vi är alla i chock.

- vad är klockan, frågar André lite missorienterad.

- den är 14.30 just nu, svarade hennes lugna och vänliga röst.

- Vad säger du, halv tre? Fan, jag har inte meddelat grabbarna på jobbet, dom vet ingenting. Du, vi höres senare, han kände sig stressad och mer eller mindre slängde luren i örat på Sahra.
Han ringde sitt jobb och förmannen han anställt svarade – Roger! – Hej Roger, André här, sorry att jag inte hört av mig. Roger svarade att det var ok, då han ändå är chefen och visste inte riktigt hur han skulle tolka Andrés frånvaro och nu ganska skärrade stämma. Men André försökte förklarade om händelsen och Roger försökte på ett lite tafatt sätt säga att han förstod, vilket han inte på långa vägar gjorde. Dock förstod han att sin chef André måste vara i någon typ av chock för det han mer eller mindre sluddrade fram i en osammanhängande berättelse om knivöverfall, nedslagen, polisförhör och en ev. förrymd typ eller var det skötaren? gjorde att Roger i sin ände stod och nickade utan att riktigt förstå vad som hänt. Men han förstod att han skulle vara förste man under ett par dagar då André inte kunde återkomma till jobbet just nu.

André la på luren, fattade själv att Roger den stackaren måste tro att han förlorat förståndet. För precis så kändes de overkliga händelserna som under 24 timmar skett.

Han gick in i badrummet, det var ett fint badrum. Med turkosa kakelplatter, några svarta kakelränder som bröt av på sina ställen och det svarta klinkergolvet som var varmt under hans fötter. Den stora spegeln visade en trött André från huvudet till midjan med rufsigt hår, hålögda ögon och skäggstubb. Annars var André vältränad, ingen gubbmage ännu log han för sig själv och tittade på sin hårda mage, sina muskulösa armar och drog fingrarna genom håret. Dags att gå till frissan konstatreade han. Han klev in i duschen där en lampa i munstycket ändrade färg utifrån vattnets temperatur. Han duschade först varmt under en lång tid, tvättade sig och rakade sig inne i duschen, avslutade med en riktigt kall dusch så kroppens hud knottrade sig innan han klev ut och torkade av sig.

Det ringde på dörren. Han kände återigen irritationen krypa under skinnet av att känna sig störd och inte redo för att varken prata eller träffa någon.

Utanför stod Sahra. Hon var tårögd och det såg ut som om hon gråtigt en hel del. I handduk släppte han så in henne. Hon ville krypa in i hans famn, men han kände sig avstängd och gjorde inga tecken på att hon var välkommen in i hans famn.

-          Hej, sa han lite undrande. Han tyckte att hon just nu var lite påträngande, han behövde själv få tänka och smälta gårdagen.

-          Hej, svarade hon med underläppen ngt darrig. Förlåt André att jag kommer så här, men vi har ju kunnat prata med varandra den sista tiden och ja, jag visste inte vart jag skulle vända mig. Hennes blå-grå ögon tittade bedjande på honom.

-          Ok, svarade han, det är ok Sahra. Men jag trodde, upplevde att du och de andra tjejjerna stod varandra nära? sa han lite frågande och tittade på henne.

-          Ja, jo visst. Det gör vi på ett sätt. Men Mi var liksom vårt klister, för vi har alla på ngt sätt blivit kompisar genom Mi och nu finns hon inte mer. Sahra brast ut i gråt igen och nu kunde inte André bara titta på. Han tog henne i sin famn för att trösta henne.

Han kände hennes värme, hennes ljusa hår luktade gott och han själv började falla ner i känslornas mörker och tårarna började rinna även på hans kinder. Nu stod de där, höll om varandra som om de var rädd att drunkna, den andres kropp var deras egen livboj.

Efter en stund, ingen av de två visste hur lång tid, ebbade gråten ut och de satte sig i Andrés stora bruna soffa med alla underbara kuddar i. André lirkade sig lös från Sahras grepp, hon höll så hårt att det nästan gjorde ont. Han tittade på hennes tårrandiga ansikte och frågade om hon ville ha kaffe. Hon nickade även om hon inte brydde sig om ngt kaffe, men det var en paus de båda behövde. André reste sig upp och insåg att han bara hade en handduk runt höfterna som nu höll på att lossna. Sahra tittade på hans fina kropp och reste sig även hon upp, slog armarna om honom bakifrån så han stannade upp.

Han vände sig försiktigt om, men då föll handduken till golvet. Sahra lyfte sitt huvud och pussade på hans kind. André tappade kontrollen över sin vilja och tog hennes ansikte mellan händerna och kysste henne passionerat. Ingen av dom kunde kontrollera sitt begär, även om begäret egentligen inte var synkat. Sahras begär var för André, för hon hade förälskat sig i sin bäste väns pojkvän under de många timmar som de två pratat i telefon och Mi legat på sjukhuset. Andrés begär var egentligen för Mi, men Sahra var varm, mjuk och luktade otroligt gott och han behövde verkligen närheten efter allt det hemska som skett.

Som i trans smekte han hennes varma inbjudande kropp, han smakade hennes nektar och hon gav honom allt. Han kände sig berusad av närhetens välbehag och när han trängde in i henne kändes det helt rätt och underbart. Dom tittade på varandra genom slöjan av upphetsning, hennes kropp rörde sig rytmiskt mot hans och när de närmade sig klimax hjälpte hon till med sin hand och de kom i en våldsam explosion av extas. Han sjönk ner över henne och hon höll om honom, smekte hans hår och tårarna kom återigen, nu ngt mer stillsamt för de båda två. Nu var bådas tankar hos Mi, men på olika sätt.

Tiden gick, utredningen som från börjat varit intensiv började trappas av. Conny var huvudmisstänkt och satt häktad. Alla hans försök att berätta om Tompa lät mindre och mindre trovärdigt. Polisen hittade inga spår av någon Tompa, varken i lägenheten eller på sjukhuset där Conny sa att han varit ofta.

Tompa som verkligen undvikit kontakt med Connys vänner, hade bara varit en skugga som ingen egentligen lagt märke till. De gånger Tompa pratat med någon, hade han aldrig avslöjat att han och Conny kände varandra, så ingen kopplade ihop de två.

Sahra var hos André ofta, dom hade intensiv sex och hon kände att hon verkligen var lycklig. Becca och Lotta däremot tyckte inte att Sahras beteende var ok. Så vännerna hade helt enkelt splittrats i olika läger. Dvs var och en skötte sig själva, hanterade sin sorg på olika sätt. Sahra genom att ta hand om Andre, det upplevde hon som sin uppgift. Han var skör känslomässigt och hon kunde ge honom det han behövde, närhet, sex och god mat. Becca ägnade sig åt sin syster och hjälpte polisen med egna spaningar. Hon trodde inte för ett ögonblick att Conny, som i hennes ögon var en tam liten hundvalp kunde sticka kniven i hennes vän. Som han skött om väl varje gång hon sett honom inne i rummet med Mi. Det måste finnas ett annat svar, och Becca var inte den som gav sig i första hand.

Lotta var van vid motgångar utifrån sin uppväxts erfarenheter. Men detta att Mi, hennes enda riktiga bästa vän faktiskt blev mördad visste hon inte hur hon skulle hantera. Becca och Sahra var jättefina kompisar, men det var Mi som var länken mellan vännerna. Lotta satt ensam hemma i sin etta och allt oftare blev det en bag in box med sig hem efter jobbet. Hon märkte knappt att hon hunnit dricka upp nästan hela boxen förrän hon var vid sista glaset. Förvånad kunde hon skaka boxen och inse att den redan var slut. Det där vinet tog lixom inte. Lotta kollade lite försiktigt runt bland gamla kompisar som var en mer härdad sort, och fick tag i Hasch och marijuana som hon tillsammans med vinet satt hemma och rökte framför olika typer av skräckfilmer.

 

Tre veckor efter att Mi dött ringde Mi;s fostermor Evy runt bland vännerna och kollade hur det var med dom alla. Hon pratade länge med Becca som hade olika typer av teorier på vem det kunde vara som angripit Mi. Mest tänkbara av kandidaterna tyckte hon måste vara en av Mi:s tidiga pojkvänner. Hon höll på att sätt ihop listor med information om personerna. Listorna var noggrant uppdaterade med bilder, jobb, nya flickvänner, vänner och vilken typ av socialt liv personerna hade. Nu var Becca extremt petig, tog med såna som bara flyktigt känt Mi, även killen från mellanstadiet som Sahra berättat för dom efter händelsen hos tandläkaren.

Men den där Tompa visste hon extremt lite om, han verkade flytta runt, ingen fast adress och varken vänner eller flickvänner verkade finnas. Men inget kunde stoppa Becca då hon väl bestämt sig för ngt, så hon fortsatte leta efter information om Tompa.

Evy önskade henne lycka till, hon log för sig själv trots sorgen över att hon kunnat förlorat Mi. Becca lät så fokuserad och var det någon av flickorna som kunde vara polisen behjälplig var det nog Becca.
Evy slog numret till Lotta, deras relation var inte riktigt så varm eller djup som Evy önskat. Men pga Lottas otaliga fosterfamiljer och de svek Lotta fått utstå under sin uppväxt, var hon ändå glad att Lotta iaf såg henne som en sorts vän, som Mi:s förälder.

-Ja, Lotta. Svarade en sluddrig röst. Evy presenterade sig och frågade hur det var. Lotta skrattade till. – Vad fan tror du? Jag mår jävligt dåligt över att en galning knivhuggit min bästa vän, och hon är för fan död. Lotta var upprörd och hennes utfall visade tydligt att hon inte var nykter. Evy visste inte hur hon skulle tackla denna sida av Lotta, för hon hade aldrig stött på den tidigare. Men med sin lugna röst försökte hon prata med Lotta. Tyvärr var det inte så stor idé, Lotta var inte riktigt kontaktbar och hon svor mest. Hon började gråta, och bad Evy om ursäkt, sen återkom hon till mördaren och började om att svära.

Evy försökte avsluta samtalet på ett vänligt sätt, men Lotta slängde på luren med en arg svordom om att låta henne sörja ifred.

Efter samtalet med Lotta var Evy oroad. Hur skulle hon tackla detta med Lotta? Hon slog numret till Sahra efter att hon druckigt en kopp kaffe och lugnat sig något. Sahra var ju Mi;s vän sedan barndomen. Hon var den som känslomässigt säkert fungerade bäst. Sahras mor var ju en timid kvinna även om Sahras pappa var ett fyllo, så hade ju ändå Sahra växt upp med sina föräldrar och sina tre bröder. Tyvärr hade det väl inte gått så bra med två av de yngre bröderna som ofta hamnade i slagsmål och drack nog mer än brukligt.

Hon slog numret och signalerna gick fram, Sahras telefonsvarare gick igång med ett glatt meddelande om att ringa henne på mobilen.

Då slog Evy Sahras mobilnummer. Hon ville gärna att flickorna skulle hjälpa henne med begravningen, hur de trodde Mi skulle vilja ha det. För detta var något hon aldrig pratat med Mi om, hon var ju så ung.

-          Sahra, svarade hon efter tre signaler. Evy presenterade sig och Sahra frågade först hur det var med Evy. Evy svarade att det var ok, men mycket som nu skulle ordnas, när begravningen skulle ske.

Sahra kände sig skyldig, där var hon i Mi;s pojkväns lägenhet och pratade med Mi:s fostermamma om Mi;s begravning. Kändes olustigt. Det var bättre när hon blev lämnad ifred. Men hon anade att de övriga två vännerna inte sagt något om hennes nya relation med André. Så hon sköt skuldkänslorna åt sidan och tog sig an den sörjande vännens mantel. Självklart var hon uppriktigt ledsen över detta som hänt Mi, men om det inte hänt hade hon inte fått André, då hade han fortsatt med Mi istället. Så hennes känslor var mycket kluvna, för ena stunden var hon ju så lycklig med Andrés armar omkring sig, sen olycklig över att hon inte kunde dela sina lyckotankar med Mi.

Sahra och Evy avslutade samtalet efter att Evy även nämnt vad som hände hos både Becca och Lotta. Detta var dock inte Sahra så intresserad av, vännerna kunde göra som de ville just nu. Hon behövde stötta André och hjälpa honom nu, och hade inte riktigt tid att släppa det focuset, kände hon.

Efter samtalen kände sig Evy dränerad. Lotta och så nu Sahra som hon trodde hade båda fötterna på jorden. Men det var André hit och dit och hur han tog det och hur hon kände behovet att stötta och hjälpa honom så Sahra hade knappt någon tid över för en begravning.

Så Evy tog helt enkelt tag i begravningen ensam. Datumet bestämdes, hon valde blommorna och sångerna. Fick bli något lättare då Mi var så ung. Hon skulle missa sin egen tjugoårsdag, även om hon hann fylla år på sjukhuset, så hann hon inte bli firad. Evy sjönk ihop över tankarna som kom. Hennes vackra, fina dotter. Hur skulle hon överleva utan Mi:s värme? När hon kom till dom, den där morgonen med en socialsekreterare, visste hon inte vilken underbar flicka som fanns under det där hårda skalet av skydd.

Men med tiden och med kärlek fick hon Mi att tina upp och blomma. Hon var så otroligt vacker, och hade inte en aning om sitt utseende. Hon var så varm, tog sig an olika projekt för att rädda de som hade det sämre. Djur som människor, hon tog alla under sina vingar. Andra året hon bodde under deras tak började hon ta hem herrelösa hundar, katter, fåglar, ja…alla djur som ingen ville ta sig an. Hon skrev brev till organisationer och fick djuren omplacerade och hon hade flera pärmar med tackbrev av de som tagit sig an hennes upphittade djur och nu fått nya bättre hem.

Det var som om hon hjälpte sig själv varje gång hon tog sig an någon eller något djur. Hon startade en flickgrupp för flickor med trasig bakgrund och som skar sig. Hon var väldigt mån om alla och många ggr ringde telefonen hennes mitt i natten och tålmodigt lyssnade Mi och pratade med unga flickor.

Forts.följer...