EvasTexter

Telefonen ringer och Sahra känner sig trött. Hon har sovit hemma ett bra tag nu, men haft svårt att sova under natten. Hon saknar André och kan inte sluta tänka på honom. Hon drömmer olika oroande drömmar, om att han är med andra kvinnor. Hon drömmer om olika hus och att hon faller från höga höjder. Hon har trasslat in sig i sängkläderna, å snubblar då hon yrvaket försöker nå den irriterande ringande telefonen.

-Hallo, svarar hon så, lätt irriterad att någon ringer just som hon äntligen lyckats somna.

-Hej Sahra, hör hon Evy säga.

Sahra kvicknar till och försöker låta som om hon var pigg och inte alls nyvaken kl.10.00 på förmiddagen.

 

-Åh, Hej Evy. Jag höll på att dammsuga, ljuger hon och hoppas att det ska vara en godtagbar lögn.

-Ok, hoppas jag inte stör, säger så Evy

-Nej, nej svara Sahra snabbt.-Hur är det med dig?

-Jo, jag skulle vilja att vi samlades hemma hos mig på lördag, runt 12.00 på Lunch. Passar det dig?

- På lördag, dvs om tre dagar tänker Sahra. -Ja, jo jag har nog inget planerat. Har du ringt de andra?

-Inte än, ringde dig först, men ska ringa Becca nu. Vet du hur jag kan få tag i Lotta?

-Ja, jag tror hon är på ngn typ av öppen vård nu, men Becca har nog bättre kontakt. Jag har tyvärr inget nummer. Sahra känner sig skyldig, en känsla som ofta dyker upp nu för tiden.

Dom småpratade lite till innan de la på.

 

För en dryg månad sedan hade Becca hjälp henne med sin brors födelsedags present, men de hade inte hörts av sen dess. En lunch kanske var en bra start, tänkte Sahra då hon långsamt återvände till sängen. Nu när hon och André träffades betydligt mindre började hon längta efter sina vänner igen. Livet kändes ganska tomt just nu. Hon låg i sängen och insåg att det nog var dags att få igång livet igen. Med bestämd min låg hon där i sin säng och funderade.

 

 

Lotta som nu var avgiftad och bodde på ett öppet boende för missbrukare satt i dagrummet. Hon hade varit där nu i snart fyra veckor och kände sig rätt frustrerad. Psykologen hon pratade med en gång i veckan var helt ok, men förutom den kontakten tyckte hon mest att hon satt av tid.

Men om hon skulle få behålla sitt jobb, var detta nödvändigt. Visst var det bra på många sätt också, hon slapp vara ensam med sin sorg och hon hade andra där i liknande situationer dvs för drogproblemen.

 

Hon hade ett litet rum och där hade hon några av sina egna saker, dock inte många för hon hade aldrig varit mkt för att samla saker. Med alla flyttar till olika fosterhem gällde det att leva med lätt bagage.

Becca hade ringt henne två gånger sen hon kom hit och dom hade pratat om livet och lite om Mi. Båda saknade vännen och kunde fortfarande inte efter snart fem månader sen allt hemska började hända, försöka förstå att vännen nu var borta.

 

Lotta kände sig så otroligt ensam, ett stort tomt hål inuti sin kropp, en saknad och en längtan efter sin bästa vän, som var så påtaglig varenda dag. Mi hade varit hennes familj, å nu fanns hon inte längre.

 

Beccas telefon ringer, hon sitter på sitt jobb som telefonist och måste koppla ifrån sig från databasen.

-Jag tar fem minuter säger hon till sin kollega. Böjer sig ner och fiskar upp sin mobil i väskan. Det bästa med att vara telefonist är att ingen ser henne. Hon har tagit jobbet på halvtid, för att inte vara borta så länge från sin lillasyster som fortfarande går skolan.

Hennes mamma har hittat en ny snubbe att vara hos de lediga helger hon har som resande sminkförsäljerska. Becca bryr sig inte så mycket, för hon och systern har fått klara sig själva i flera år nu. Hon är tacksam att hennes Mor iaf betalar räkningarna för deras lägenhet.

Becca har en fullmakt för att kunna sköta om sin syster och de besök som måste göras då systern fortfarande är anorektisk. Så arrangemanget fungerar bra, anser Becca.

 

-Becca, svarar hon så då hon har telefonen i handen.

-Hej Becca, det är Evy.

-Men Hej, svarar Becca glatt. Hon gillar Evy, som stöttat henne mer än vad man kunde säga om sin egen morsa. -Vad kul att höra av dig.

-Tack svarar Evy -har du lust att komma över till mig på lunch på lördag, så där vid tolv? undrar Evy, som också gillar Becca. En tjej med stor omsorg om sin lillasyster under den hårt sminkade ytan.

-Jag har även bjudit Sahra, och hoppas att jag kan få tag i Lotta. skyndar hon sig också att säga.

 

-Aha, men det låter väl ok, är det ngt särskilt? undrar Becca som hör att det är ngt annat i Evys röst.

-Ja, jag behöver prata med er flickor. -Men kan inte ta det på telefonen.

-Har ni hört något mer från polisen? undrar Becca, som tänker att det kanske hittat galningen.

-Nej, tyvärr inte. Tror du André skulle vilja komma?

Evy vet inte om hon borde samla allihopa eller om hon skulle ta André lite på sidan av. Han hade ju haft ett längre förhållande med Sahra än vad han hann ha med Mi.

Becca lyssnar och hör hennes osäkerhet. André, var han längre en av dom tänker hon. Mi hade ju iof valt honom, men Sahra hade ju mer eller mindre tagit över. Hon visste inget råd att ge Evy

-Vet inte, det måste nog du avgöra. Det är ju du som vill samla oss, så du vet ju anledningen, antar jag. Säger hon lite avvaktande

 

-självklart, dumt av mig att fråga. Det är bara lite... hon gjorde en paus, fortsatte - svårt, helt enkelt.

-Aha, Becca nickar åt telefonen. -ja, men jag kommer på lördag. vill du ha Lottas nummer?

-Ja tack.

Becca ger henne Lottas nummer och Evy skriver upp det. de avslutar då Becca måste återgå till sitt arbete.

 

Telefonen ringer från Lottas lilla rum, hon hör den men är försjunken i filmen dom hyrt.

-Ska du inte svara säger en av husföreståndarna.

-Jo, Lotta masar sig upp och går till sitt rum. tittar på displayen och höjer ett ögonbryn. Evy?

 

-Ja, hallå det är Lotta, svara hon.

Evy frågar samma frågor som till de andra, men förstår också att det är svårare för Lotta att komma.

Lotta tycker det är en bra idé men måste begära permission. Evy erbjuder sig att prata med föreståndaren, och då blir Lotta lite nyfiken. Det måste vara en angelägen lunch om hon så innerligt vill att Lotta ska delta.

-Inga droger, får du bjuda mig då. skrattar Lotta

Evy blir lite ställd. -Nej då, bara lunch, utan droger tillägger hon.

 

Evy har fått telefonnumret till föreståndaren och ringer även henne. Men föreståndaren tycker att hon borde tala med Lottas psykologkontakt för detta udda ämne.

Så Evy kontaktar även denna och försöker förklara varför hon vill ha Lotta med. Är hon psykiskt stabil?

 

André jobbar mycket nu för tiden, han är nästan aldrig hemma och flyr in i sitt jobb. Hans kollegor försöker få med honom ut ibland, men det går inget vidare. Andrés så muskulösa kropp har blivit mindre, han äter dåligt och han springer och springer de tider ha inte jobbar. De andra på jobbet tycker att han håller på att försvinna.

Kinderna har blivit insjunkna och huden verkar ha blivit för stor. Blicken är livlös och han är svår att nå, om det inte gäller jobb.

 

André har nästan ingen kontakt med Sahra längre. Han orkar inte vara närvarande, och deras långa samtal är över. Han vet inte längre vad han ska säga, han är och känner sig bara som ett tomt skal.

Polisen jobbar förgäves och alla spår på den okände mannen verkar vara borta. Dom släppte Conny, men endast brist på bevis. Men allt pekar på Conny, så en rättsundersökning är påbörjad för att finna mer bevis.

 

Med en darrande hand, slår Evy hans nummer. Hon är fortfarande kluven till denna man. Som först tagit hennes kära fosterdotter till sitt hjärta, men sen släppt lika fort för Sahra. Hon tyckte mannen var underlig, eller är alla män konstiga? ja, eftersom nu Mi hade kommit ihåg honom, kanske det var rättvist att även kontakta honom och berätta hela historien. Polismannen som hade hand om fallet skulle också närvara och berätta vad som hände kring fallet och varför Mi flyttats och varför det hållits hemligt.

 

Även en psykolog från sjukhuset skulle närvara, en terapeut som skulle berätta om Mi:s tillfrisknande men även kunna stötta de som kom och fick veta sanningen.

 

 

Dagarna närmar sig och Evy känner en oro och är nervös inför det faktum att hon måste berätta att den begravning hon anordnade var en bluff och hon kände att det skulle bli en tuff utmaning att förklara detta. Hon hoppades att alla ändå skulle kunna förlåta och förstå varför, i slutändan.