Misstro

 
Livet har en tendens att vända upp och ner på allt. 
Helt otroligt och ofattbart har jag efter endast 8 månader isär förlorat mitt ex och vän M.
 
Vi valde att gå skilda vägar pga av allt som hände under året 2017.
Det var tufft för familjen,  kränkande och otroligt onödigt,  dvs det som hände och hade kunnat förhindrats om människor hade haft empati istället för att ha viljan att förstöra. 
Men människor slutar ju aldrig att förvåna. 
Att vara elaka och sätta andra i klistret verkar för vissa vara ett mål för att själva må bra och visa framfötterna i ärendet. Karma, skriver jag då. Ni får tillbaka det ni så elakt ger bort.
 
Iaf så var tanken att vi alla skulle hitta ngt nytt tillsammans och ta itu med de problem som var, och börja på nytt då vi ändå har mkt känslor för varandra. 
 
Tyvärr fick vi lite bakslag i sökande efter boende. 
Och tiden gick,  och du blev osäker på om du ville byta arbete där du trivdes. Samt att det var påverkan från olika håll,  vilket det kan vara vid förändringar. 
Så,  vi tog motvilligt steget att gå skilda vägar men vi började med att vara särbo.
 
Dock blev julen 2017 tung för att systerdotter mådde väldigt dåligt och fick hjärnhinneinflammation och låg i koma, jag och systerson var där. 
 
Du var tvungen att åka in då du inte heller mådde bra och fick starta om hjärtat. Jag kunde inte vara vid din sida och när man vet utgången efteråt hade jag ju kunnat prioritera annorlunda... men ingen visste 😪
 
Februari 18 och vi tog det slutliga beslutet att avbryta vår distansrelation pga vi båda tyckte det var tungt att vara på distans.
 
Samtidigt som vi fortsatte vara vänner,  pratade med varandra och i slutet av Maj var jag då och hämtade en hel del av mina saker.  Men lämnade lite då vi inte har så mkt plats där jag bor. Och det finns ingen osämja mellan oss,  så föreslog du att det kvarvarande kunde få vara tills vidare. 
 
Du var även öppen med att du börjat prata med en kvinnlig"gammal" vän,  till dig och ditt ex framför allt.  Men påtalade att det var vänskap och att du orkade inte börja med ngt nytt.  Vilket för mig lätt vettigt,  då vi inte slutat tycka om varandra och man behöver vänner för att kunna ställa sig upp och gå vidare. 
Fortfarande hade vi dörren öppen för varandra. Du skickade sms -Du fattas mig gumman ❤
 
Sen hördes vi per telefon och Sms, du berättade om vad som hände hos dig och jag från mitt håll.  Du var inte så pigg och du var rädd ang ditt hjärta,  viket inte var konstigt. 
Men sen blev det oväntat tyst,  jag skickade dig sms och provade ringa. Fick tag i dig och du hade återigen varit och startat om hjärtat. Vi pratade rätt länge och du lovade ringa mig då du återhämtat dig.  
 
Men tiden gick,  jag jobbade och trodde även du gjorde så.  Men jag blev orolig,  tänkte mkt på dig och du svarade inte på mina sms igen. 
Inget svar då jag ringde så då ringer jag svärfar. 
Vi hade levt ihop 9 år, och svärfar var en stor del i vårat liv.  Jag trodde både att jag var omtyckt och jag tyckte om och månade om svärfar...
 
Ringde alltså och fick veta hur allvarligt sjuk du var.  Jag undrade givetvis om allt runtomkring, och varför han inte hört av sig? Då sa han att han inte visste, dvs om jag var intresserad.  - självklart,  vi är ju vänner mm förklarade jag och vi pratade en bra stund.  Han lovade kontakta mig om ngt skulle ske. 
Jag skrev då ett inlägg på FB, att jag var orolig då du låg på sjukhus. Inget utlämnande eller dyl,  Utan bara om min oro. 
 
Så får jag min livs chock. Ex:et E skriver på messenger att jag måste ta bort mitt inlägg...
Och när jag ifrågasätter detta blir hon otrevlig och rent respektlös.  Som att jag efter 9 år inte ska få ha några känslor,  att familjen skiter i hur jag mår,  känner eller tycker.  För "dom" vill inte ha med mig att göra. 
 
Jag får ingen förklaring annat än,  som ett Ex i mängden, är jag inte längre i den närmsta kretsen!
Jag påpekade att även Ex E är ett ex. Nä,  hon menade att som Mor till ett av hans barn så är hon nu närmast. 
Och bara för information kunde hon oxå berätta att M alltid ville ha henne tillbaka... hmmja. Jo,  en del har höga tankar om sig själv,  men hon skulle bara veta vad han sa bakom hennes rygg. 
 
Inte nog med det.  Svärfar vände mig helt plötsligt ryggen,  med en lam förklaring att barnen inte ville att jag skulle få veta ngt!! Va? 
 
Har det snurrat helt?
Jag som alltid under de 9 år med M försökt puffa och pucha till en bättre relation med barnen,  de var alltid välkomna till oss. Varför detta då?
Ja,  alla gör sina val, och nu var jag bort vald,  bara så där.
 
Du låg medvetslös/Koma fick åka till Köpenhamn och sen tillbaka till Umeå utan ngn bättring. 
Jag hölls utanför,  fick på omvägar försöka få information,  så jag var riktigt orolig,  rädd, ledsen över ditt tillstånd. 
Sen somnade du in,  lämnade din kropp,  lämnade oss alla. Ingen berättade,  ingen brydde sig om vårt,  om att vi hade lovat varandra till evighet, även om vi gick isär så gick nu mitt hjärta i kras.
 
Jag hoppades få åka och ta farväl, åtminstone
 
Jag fick inte det. . Jag fick veta dagen efter,  då dina närmaste tagit farväl... dit hörde inte jag,  inte min son,  inte "ditt" lilla barbarn som lyste upp ditt liv och gav dig glädje. Trots vår vänskap fick vi inte ta farväl av dig.
Pga ditt svartsjuka, empatilösa Ex. Men alla gjorde de sitt val, även om de blev påverkade, så vände alla oss ryggen.
 
Jag fick skriva en egen dödsannons
Mitt farväl till dig 
 
 
 
 
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta
Trots problem så hade du ett stort hjärta men för mkt sorg att orka ta itu med. Sen har jag mitt,  vilket blev för tungt för oss.  
Vi ses på andra sidan. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0