Huset är känslomässigt uppåner i nuläget. Gubben är rastlös och inåtvänd och önskar helst av allt att få vara för sig själv. Han fyller även år på söndag å jag tänkte göra en smörgåstårta åt honom, för det önskar han sig. Men visst, det är energikrävande att vara lite mittemellan, gubben å svärfar.
Försöka stötta å hjälpa och själv inte få ta ngn plats alls. Jag är glad att jag kan hjälpa till med val av psalmer, ta tag i klädseln mm. Ändå känns det som att jag är osynlig, gubben försvinner istället för att vända sig till mig. Känner mig både ensam och är ledsen på egen hand.
Själklart förstår jag, som relativt nyinvigd i familjen med endast 16 månaders bekantskap att jag inte riktigt "hör" till ännu. Men vi är alla olika på hur vi söjer, själv får jag ont i kroppen och knoppen då jag måste stoppa undan allt. Gubben vill och gör så att han stoppar och bearbetar sitt på egen hand. Vilket kan göra att det tar längre tid för honom att bearbeta sin sorg.
"Ett av de mest stressfyllda tillfällena i en individs liv är när en familjemedlem eller annan närstående dör. En sådan förlust får en påtaglig påverkan på både den psykiska och fysiska hälsan (Ott, 2003). Bland känslor nämns bland annat nedstämdhet, vrede, skuldkänslor, ångest, trötthet, lättnad och hjälplöshet. De vanligaste fysiska förnimmelserna är enligt Worden (2002) tomhetskänsla i magen, tyngd över bröstet, överkänslighet för buller samt att halsen känns hopsnörd.
Beteenden som är vanliga under sorg är sömnstörningar, ätstörningar, tankspriddhet, socialt tillbakadragande, undvikande av det som kan påminna om förlusten, suckanden, rastlöshet, överaktivitet, gråt samt att bevara föremål och besöka platser som påminner om förlusten. Worden (2002) beskriver sorgbearbetningen i uppgifter. Den första uppgiften är att både intellektuellt och emotionellt acceptera förlusten.
Den andra uppgiften är att bejaka och arbeta sig igenom den fysiska, emotionella och psykiska smärtan som följer efter en förlust. Om individen inte arbetar sig igenom smärtan kommer den att visa sig genom en del fysiska symtom eller någon form av avvikande beteende.
Det finns många olika strategier för att inte känna och bearbeta smärtan, några sätt är att förneka smärtan, undvika smärtsamma tankar, idealisera den döde, undvika allt som påminner om förlusten samt att använda alkohol eller droger. Den tredje uppgiften är att anpassa sig till den nya situationen. Den sista uppgiften innebär att känslomässigt omplacera förlusten och gå vidare med livet.
Den uppgiften kan handla om att individen vid till exempel ett dödsfall kommer på att denna kan älska andra och att det inte innebär att individen älskar den döde mindre för det.
Tidigare forskning har diskuterat betydelsen av att förlåta för individens psykiska hälsa, det har visats att de som förlåter upplever minde ilska än de som inte förlåter (Huang & Enright, 2000) Andra studier (Fitzgibbons, 1986; Freedman & Enright, 1996) framhåller också betydelsen av att förlåta för att bli befriad från ångest och rädsla.
Eaton och Struthers (2006) har i sin studie kommit fram till, att förlåta minskar ilskan oavsett vilken relation de berörda individerna har. Andra saker som hjälpte var att minnas det goda i relationen, prata om det inträffade, motionera, få rutiner i vardagen igen samt att gå på begravningen.
Per Järnefors 5 bästa råd
1. Se till att få tid att bearbeta din sorg.
2. Ha inte dåligt samvete för att du sörjer.
3. Var inte rädd för att ta emot hjälp från släkt och vänner.
4. Tänk på att det kommer att bli bättre – det blir det alltid.
5. Tänk på att den du förlorat inte skulle vilja att du gick omkring och sörjde resten av livet.
Kriser kan delas in i två typer:
Traumatiska kriser:
• plötsliga dödsfall
• kränkningar
• mobbning
• skräckfyllda händelser som att vara vittne till krig och olyckor.
När hamnar vi i en kris?
I grunden handlar kriser om att den personliga tryggheten på något sätt hotas. Kriser uppstår när ens tidigare erfarenheter inte räcker till för att hantera en aktuell situation. Känslan av förlust är påtaglig för den som befinner sig i kris. Det kan vara förlusten av en person, arbetet, identiteten eller självkänslan.
Ilska och ledsenhet kan väl också fullständigt bryta ner en människa? – När ilskan övergår till bitterhet tycker man att livet varit orättvist. Bitterhet är ett uttryck för en dåligt bearbetad kris och kan vara fruktansvärt nedbrytande.
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
