Yoginiseva

Vaknade 06.15 av min jamande katt, tankarna for igenom huvudet...vad är det för dag, har jag försovigt mig? Men då jag insåg att det var lördag, pustade jag ut och faktiskt somnade om.
Gubbens son som är hos oss i helgen lovade vara hemma till kl. 01.00 Men kom inte hem förrän närmare 03.30 suck! Han fyller 16 på tisdag, och ett ögonblick tänkte jag att vi kanske skulle fira honom här, på söndag. Men slog bort tanken, då jag vet att det endast är jag som är intresserad av sånt. Fira och kanske fika ihop. Gubben ger sina barn pengar å thats it. Inget uppvaktande el sånt. Barnen kom inte heller hit å grattade honom då han fyllde 50 år, förutom älsta sonen som var med till Piteå. Så på den punkten är vi nog så olika man kan vara, natt å dag.

Jag älskar födelsedagar, att få ge är bland det roligaste som finns. Men då ska ju den man ger oxå tycka det är kul att få och kanske tycka om uppmärksamheten. Men jag kanske är lite udda? Kanske det är gammalt och förlegat att visa uppskattning och fira födelsedagar? Men, som udda person eller bara en av många (vad vet jag?) så tycker jag verkligen om att bli uppvaktad och få vara i centrum iaf en dag på året. Eller få hylla och ge ngn uppmärksamhet på sin dag. Tyvärr har det väl inte riktigt blivit så sen jag å gubben blev tillsammans, då han inte alls ser det som jag gör. Och han har lite svårt att förstå vitsen med uppvaktning & presenter. Visst blir jag både besviken och lite ledsen då han inte ids anstränga sig lite. För det är ju inte så att jag önskar mig dyra och omöjliga presenter, bara en liten ansträngning, kanske en blomma eller ngt jag kanske önskat mig.

Så iaf, att fira 16 åringen är nog ingen idé att ta upp ens en gång. Har ju nämligen försökt förr. Vilket inte fallit i ngn "god jord" som man säger.

Det är ju mors dag på söndag, och egentligen hade jag gärna åkt till mor å grattat henne. Men nu ska jag på utbildning på onsdag, så att sitta å köra 52 mil tur & retur till mor i helgen å sen på onsdag köra 25 mil till kändes lite tungt och ganska dyrt. Jag behöver oxå gå igenom de kläder jag ska ha med mig till utbildningen och ev. packa dessa.

Dagens rubrik är mer för den frustration jag känner över att inte ha ngn att prata med, då det gäller min son. Skulle behöva prata med någon då min oro för honom är rätt stor, och detta medför att jag inte mår riktigt bra.
Känner en inre stress då jag är över 100 mil ifrån honom, och han skulle behöva min hjälp. Jag vill finnas "här" för honom, stötta honom och hjälpa honom med det han har det tufft med. Men att ha allt inom sig är otroligt jobbigt. Att vara stöd för andra, har jag nog varit hela mitt liv. Men jag har dåligt med stöd för mig själv. Yogan är ett otroligt bra redskap, men att inte ha ngn som vet och känner min son och hans problematik är tufft. Kanske jag rent av behöver hjälp utifrån, en samtalskontakt eller dyl för just det problemet? Tyvärr är det ju nästan omöjligt att få till en sån kontakt. Men att själv orka, att vara stark och att vara ngn att luta sig emot är ju inte alltid helt lätt, då även jag behöver ngn att luta mig emot emellanåt.

Att vara förälder är ett livslångt åtagande, vilket jag ser som en gåva då det kommer till min son. Att få stå honom nära och vara en person han kan känna sig trygg med och som han vet älskar honom oavsett vad som sker i hans liv.

Stress och att hantera situationer kan leda till starka psykiska reaktioner för personer inom autismspektrat (Min son har en diagnos.)

 

Ångest

Nedstämdhet

Tvångsbeteende

Psykotiska tillstånd

Det kan på andra sätt vara knepigare att bara vara en vuxen i relation till min gubbes barn. Många ggr blir det missförstånd mellan mig å gubben då det kommer till barnen. Vi tycker väldigt olika på den punkten. Men å andra sidan har vi inte barnen på besök speciellt ofta. Upplever nog att dom kommer hit, då dom är läss att vara hemma hos sin mamma. Här är det ju rätt fritt från regler och dom kommer å går lite som dom vill. Dvs mindre vardagsrutiner å krav.

Idag är vädret grått å regnigt precis som hela dagen igår. Jag skulle ha lust att åka till arvidsjaur, men tvivlar på att gubben vill följa. Är så trist att åka ensam. Men ska kanske fråga honom då han stiger upp.


Ett utdrag från "Olika förändringsuppdrag..."

* I ett större förändringsarbete hade processen på ett par ställen kört fast ordentligt. Vi förstod inte vad som hade inträffat. Allt hade verkat så lovande. Men så en dag i kaffekön kunde vi höra nyckelhandläggaren; "det här är svårt, det är mycket som kan gå fel. Men om någon ska begå fel i den här processen är det inte jag. Den saken är klar". Vi förstod med detsamma

 

* Vi känner en familj som druckit förmiddagskaffe kl 11.00 i femtio år. Två koppar, med socker utan grädde, en smörgås, en kaka. På lördagar melodikrysset. Vi gjorde misstaget att störa denna rytm. Sedan dess är världen inte sig lik

 

* Vi besökte en kommun på västkusten för att under ett tvådagarsseminarium bekanta oss med varandra inför ett eventuellt större uppdrag. "I vår kommun, sa man, har vi aldrig förhävt oss eller överilat oss. Vi har varit sist med det mesta, skolmåltider, dagis, ja det mesta." Det blev aldrig något uppdrag

 

* Jag besökte en kommun för att med stadsarkitekten diskutera ett eventuellt uppdrag. Under lunchpromenaden berömde jag honom för kommunens kloka policy, att inte som alla andra kommuner riva stadskärnan och att man låtit den gamla trähuskärnan vara kvar. Förutseende, svarade han. Nej, vi hann aldrig komma till skott förrän vinden hade vänt.

Förändring

Det kanske också kan vara på sin plats att lyfta fram ett par olika begrepp och ställa dem mot varandra. Begreppet förändring betyder strängt taget enbart att något blir annorlunda än tidigare. Det säger inget om förändringens riktning. Det är ett värdeneutralt begrepp. Ordet utveckling innehåller i sig en riktning och en värdering. Det som utvecklas blir bättre. Det som förändras blir annorlunda.

Men bättre innebär inte nödvändigtvis mer. Ibland kan mindre men bättre vara utveckling. Men ofta tänker vi inte så. Vi bär i regel med oss en inre karta som säger att "mer är bättre än mindre". Men så är det ju faktiskt inte alltid. Ibland är kvalitetsfaktorn viktigare än kvantitetsfaktorn. Vilket är bäst att äga; ett dussin hötorgstavlor eller en Rembrand? Är mer alltid bättre än mindre eller...

 

En annan intressant fråga är hur stor förändring som måste ske för att vi ska uppfatta förändring faktiskt har ägt rum. När är en förändring urskiljbar, när kan vi inte längre låtsas som om att den inte skett och när har den i grunden kullkastat alla våra tidigare planer? Vi urskiljer tre begrepp, upptäckt, påverkan och genomgripande påverkan för den egna verksamheten. Det är viktigt att skilja mellan dessa tre begrepp. Upptäckt behöver inte betyda att det finns anledning att göra något. Påverkan kan betyda att vi på marginalen förändrar vårt beteenden. Men genomgripande påverkan innebär att vi kanske i grunden måste ompröva allt vi gjort tidigare. Det är nu förändring börjar bli svårt att ta i.

Ljus, värme, kram & Hej!