Yoginiseva

I morse vaknade jag kl. 06.00 och kunde inte somna om. Så där låg jag då och funderade lite på livet och dess mening.  En djupdykning i mina tankegångar, hoppas det inte irrar och virrar för mkt =)

För att få ett svar behövs en fråga. Vi svarar oss själva i ett konstant flöde, utan att lägga någon större vikt vid det dagligen. Vi ger oss själva svaren per automatik helt enkelt. Alla val vi gör, alla beslut vi tar alla saker vi engagerar oss i är ofta ursprungligen en fråga till oss själva. Ibland kan vi även konstruera svar som känns bra för att vi inga svar hittar. Dvs att hitta en anledning till varför det är på olika sätt i mitt liv, beror kanske på ditt eller datt. För varför är det annars så här i mitt liv? Förstår du mina tankegångar?

Ett ”luddigt” exempel på det sista. Jag gör så här och såhär för att det ska bli sådär, men inget händer i det mål jag har. Så då kanske motgången behöver ett svar och för att inte misströsta, finner man ett som man kan känna sig bekväm med under en tid.

Ibland förtränger man viktiga saker i ens liv, för att de inte är bekväma i nuet. Men det är ju sällan bra att förtränga något för länge. Men ibland är man tvungen om det man förtränger involverar fler personer. Dvs man önskar att man kunde ställa en fråga och få ett svar, men frågan är infekterad, så svaret kan inte bli helt. Det måste bearbetas och ventileras innan det färdiga svaret kan levereras. Och ibland kanske jag inte vågar ta emot svaret som ges.

Att leva livet är ju som de flesta vet, iaf ganska knepigt emellanåt. Det svåraste är väl då man i relationer inte kan påverka eller ta upp saker som gnager i en. Varför blir det så? Ja, om vi svaret på det visste! Men alla människor är ju utrustade med känslor, och de flesta människor utgår från sina känslor. Ens egna känslor är ibland förväxlade med vår inre sanning. Enl yogan om jag kort går in på den, där ska vi vara i det neutrala sinnet för att leverera det bästa utifrån vår totala inre balans. Men det är ju en ganska lång bit dit, kan tyckas. Men jag tror ju på yogans filosofi och hoppas jag en dag kommer till det neutrala sinnet.

För om jag kommer dit, behöver inte de infekterade känslosvaren eller frågorna styra över mina funderingar kring de frågor och svar jag tänker på. Jag försöker och jag skriver försöker för mer kan jag inte begära, det kan alltid bli bättre, lättare med försöken, men man vet aldrig om man klarar mer än att försöka, dvs sträva efter att leva så balanserat jag bara kan. Genom att utöva yoga och meditation varje dag kommer jag ett myrsteg närmare det neutrala sinnet för varje litet steg jag tar.

Att leva i förnekelse är heller inte lätt. Hur väcker man upp det som gått i dvala och som inte vill bli uppväckt? För det är väl så att vårt undermedvetna ändå ger oss små påminnelser emellanåt. Eller så är det kanske det som är lätt? Att förneka, då slipper man ta tag i saker och ting, vilket kan kännas bra under en tid. Men är vi människor så rädda för livet att vi måste fly det? Är inte livet med dess utmaningar något vi ska bejaka och försöka finna meningen med, hitta vår inre och yttre väg…Eller om man i livet har någon i ens liv som lever så, ska man hjälpa eller är det bättre att låta bli. Vad gör det mig då? Är det min rädsla som hindrar mig från att ta upp saker, för att jag kan påverkas och vet jag om påverkan är positiv eller negativ? Måste jag veta svaret innan jag ställer frågan?

När det gäller våra primära behov: Är du den du vill vara? Jag tror att först se till sina egna behov av att uppfylla sina önskningar för att inte bli bitter och avhållsam mot ens partner/vänner. Skyll inte vem du blivit och vem du inte är på någon annan. Det är ditt ansvar att kommunicera dina drömmar, ja faktiskt också ditt ansvar att drömma dem.

Mina drömmar; Om jag börjar närmast är det väl att jag får ha en kärleksfullrelation med allt inbakat, där närhet, lust och känna nyfikenhet på min partner som fördjupas och utvecklas. Kärlek är inte en vardag utan ett jobb med sitt inre där man hittar sig själv utan att ha förväntningen att leva igenom ens partner. Att få känna sig som en prinsessa  för sin sambo emellanåt, vore trevligt. Att aktivt titta på sig själv och sin lust och försöka hitta den med sin partner ökar chanserna till en djup relation.
Andra drömmar är att få igång en yogastudio här i Arjeplog, där jag får undervisa alla som tänkas våga sig dit och att jag en dag får leva på att vara yogalärare. Att själv få finna mitt center och ge för att andra ska finna sitt.
Min tredje dröm är inte åt mig själv, utan att min son ska finna en väg där han kan känna glädje och få utnyttja sin fulla potential som den person han är. Kanske blir det ett avtryck i universum, då kan allt gå i uppfyllelse =)


Min affirmation denna vecka:
Jag, Eva, är värd det allra finaste


Blev du fundersam, så går det bra att kommentera.

Ljus, värme, kram & Tjingeling. Ha en trevlig söndag! I Arjeplog öser regnet ner igen… trist