Yoginiseva

Fredag ska jag visst åka och dagarna kommer med stormsteg. Imorse när jag vaknade var jag halvdöd, men hade ju ställt klockan tidigt så jag kände att jag kunde ligga en stund extra. Men huvudet värkte så jag låg där och hoppades att någon skulle komma med en tablett och säga att snart vaknar du igen...utan huvudvärk.

 

Men nästa stund jag slog upp ögonen var kl redan 07.00 så jag satte mig upp, klädde sakta på mig... men då jag gick mot köket kände jag att det går nog inte idag, huvudet var stort som en medicinboll, ni vet stor rund brun...

 Dvs: tung och innehållande enbart luft. Tankeverksamheten var lika med noll, synen suddig och kroppen slö.

 

Med andra ord, så satt någon listig liten ting därinne och ville väl ut, det knackade och levde om och det var allt jag hörde. Så efter ett pip från sambon om att soptunnan måste ställas ut...gjorde jag detta, gick in igen å insåg att idag var jag inte till någon hjälp för ngn på jobbet, så jag klädde av mig igen å la mig i säng, efter att jag tagit en migräntablett. 10 min efter ringde chefen. Fick dock förklara att jag förstod ytterst lite vad hon sa. Då lovade hon att maila och ta det imorgon istället. Tack! somnade bums om.

 

Sambon kom hem å åt lunch, då han ingen matback haft med idag.Jag steg upp å var uppe med honom och fick i mig två skorpor å te. Han tyckte att jag nog skulle passa bäst i sängen. Höll med å la mig igen. Sov till 14.30 innan det började släppa. Då kändes det som om jag besökt tandläkaren, för käken var som bortdomnad =/

 

Huvudvärk är underlig, eller så är det bara så att allt runtikring mig påverkar mig och även om jag försöker koppla bort familjetragerdin för att hålla focus på jobb och kommande resa så går det inte fullt ut. Huvudet tar slut och protesterar.

 

 

Här bjuder jag på en fin bild av den vackraste...vet inte hur jag ska stå ut att vara borta i 11 dagar från hemmet...suck! =) Men blir väl bra då jag väl fått hem min son.

 

Min Chanti

 

 

Och en bild för själen...

 

 

Snart tog årets kortaste sommar slut...så jag vet inte vart vi ska finna kraft till en hel vinter