Yoginiseva

Väder och vind, idag är det regn och så ngn uppsprickande glimt däremellan. Vi försökte pricka in en sådan glimt idag jag, Malin och Nemi. vi gick vauka och det var första ggn för Malin. Tror och hoppas hon gillade den rutten, för det är så vackert där.

 

 

Har även gjort mitt en timmes motionspass på morgonen.

Nu är det cykla 5 min uppvärmning, hoppa och springa 15-20 min och sen yogapass. Så svetten rinner, vilket känns både jobbigt och ett tecken på att jag gör ngt bra.

 

Vikten står nu mest stilla och troligen beror detta på att jag inte äter bättre. Jag har ingen mat energi, dvs att laga mat just nu och därför blir det husmanskost med för lite sallad helt enkelt. Sen har jag en viss kärlek för klyftpotatis i ugn, vilket inte är nyttigt... men gott. Kokt potatis tycker jag är tråkigt och sambon vill inte gärna ha ris...där är vi väldigt olika. Hade kunnat äta ris mkt oftare.

 

Sommaren har ju gått otroligt snabbt, känns inte som att vi hann det vi skulle göra eller träffa alla man skulle vilja umgås med... men, så är det. Jag kan uppleva att jag konstant får gå med lite dåligt samvete för att jag egentligen inte hinner med annat än jobb och barnbarn. Även sambon tjurar emellanåt för att jag kan inte räcka till för alla. Jag önskar jag kunde, men just nu är livet såhär.

 

Detta var väl iof ngt jag anade skulle hända, långt innan det hände.

Men det är väl så att det är ett val jag gjort, att vara och finnas till för barnbarnet just nu i småbarnsåren då det är intensivt. Jag vill inte vakna en morgon på äldre dar och ångra att jag inte gjort allt jag mäktat med för att det ska fungera. Och då blir andra stora och även viktiga poster i mitt liv lite lagd på vänt. =/ Det betyder inte att jag inte vill, men tiden min räcker tyvärr inte till. Frågan är då, mår jag bättre av att låta samvetet gnaga? eller måste jag släppa det och hoppas på de ögonblick som jag hinner umgås/socialiser, och ta vara på dessa stunder?

Det är ju inte lätt...

 

 

Pratade med storebror S på morgonen efter träningen. Han tyckte att han försökt ringa mig under hela veckan och inte fått tag på mig. Kruxet är och som jag förklarade till min kära bror är just detta, lilla Nemi är här på e.m och är hon inte här så slutar jag sent och får passa på att hinna med hemmet och vara lite social med sambon... innan han kastar ut mig =D

 

Jag upplever även en stor press på jobbet och jag önskar så att jag kunde få ett tecken från ovan, vart jag ska styra min kos? Vilka vägval har jag? Vad kan förändra och förbättra mitt liv? Detta är också en del i mitt liv som stressar mig. Alla dessa frågor i mitt huvud som jag vill finna svar på.

Lägger gärna en tarot stjärna ibland för att få ngn vishet...men det är egentligen inga svar, en hänvisning om att följa hjärtat, gå på magkänslan, släppa taget mm Typ samma visa hela tiden, kanske en retreat med yogan skulle kunna öppna mina stängda chakran?

 

 

Vi har knappt heller hunnit vara i stugan. Endast två tränings/yoga pass ute i naturen har jag kunnat/hunnit med och det är guld värld. Där får jag energi, av det lugna och harmoniska i naturen. Detta är ngt jag varje år tänker att jag vill prioritera, men som ändå kommer alldeles för långt ner på lisan av det som blir gjort.

Har inte ens hunnit gå en fjälltopp. Trodde jag skulle gå minst 3-5 st i år...men nä. Suck.

 

Tiden rullar på och inget vi kan bromsa upp, så därför borde man leva i varje ögonblick. Det är iof ngt jag får göra med Nemi, för det är svårt att inte vara närvarande med en ettåring och jag vill vara där och då. Ögonblicken som får mig att le och skratta med den underbara lilla tösen är det som får mig att leva fullt ut, just nu i mitt liv. Hon är otroligt underbar. Det är mkt farmor nu för henne och vi älskar båda två tiden vi får med varandra.

 

Här bjuder jag på lite blåbärsbilder från stugan å lite annat.

 

Börjar med att...

-ska vi hämta vatten nu, farmor?? Hon kånkar ut med hinken från stugan =)