Yoginiseva

Jag känner av en otrolig stress. Är jag ett offer för mitt valda liv eller är jag bara för trött?

Jag som älskar mat, orkar inte längre hitta på någon mat. Det känns trist och det känns smaklöst och ingenting lockar. Då menar jag inte att någon dag orkar jag inte laga mat...jag orkar överhuvudtaget inte ens tänka på mat, blir sur och kinkig och gråtfärdig av att måste försöka laga mat.
Jag äter hellre godis, mackor (som jag vanligtvis inte äter) eller annat slisk istället för god mat :-(
Sockret får mig att orka en liten stund, men vad orkar jag?
Känner mig bara plufsig och orkeslös :-(

Jag orkar inte träna som jag varit duktig och gjorde hela förra året. 2017 är ett håglöst år.
Jag känner mig ledsen och deppig och skulle helst bara ligga under täcket.

Har haft migrän i över en vecka, sen fick jag "huvudvärk" som inte ger med sig.
Huvudvärk är inget man tar så stor notis om inom vården. Då detta ofta är förknippat med stress eller olika typer av mat, så rycker man på axlarna och kollar blodtrycket.

Jag hade slutat med blodtrycksmedicinen, då tycker läkaren jag nu haft att -Det kan man ju inte bara sluta med, lättvindigt! -Nä, jag slutade inte lättvindigt, utan med samråd med VC svarade jag. Men han vidhåller lixom att det är jag som "hittat på" att sluta?? Suck. Dessa stafettläkare, är dom ens utbildade?

 

Jag har aldrig i mitt liv, och har haft migrän sedan 16 års ålder, inte behövt ligga hemma med denna migränsmärta en hel vecka. Då man inte ens kan kliva upp ur sängen, man får nästan krypa till toa, jag orkar inte äta utan smärtan pulserar i huvudet och det enda man kan är att önska att någon borrade upp ett hål och släppte ut trycket.
Oftast har jag fått åka in akut, ibland med ambulans för att bli medicinerad och övervakad tills smärtorna så småningom gett med sig. Att ha ett blodtryck över 180-190/ca 100 över en vecka är knappast bra, eller har jag fel?

Nu har jag varit hemma och sjukskriven, för min huvudvärk. Men ingen utredning, eller något för att finna varför jag lider av denna huvudvärk/stress!? Eller vilket verktyg jag kan använda för att göra ngt.
Ok, jag vet varför jag lider av stressen, men kan inte göra så mkt åt det i nuläget så då är jag väl ett offer för mitt liv.

Förändring är antagligen svaret. Men, då finns det ju ett men...

Jag vet inte vart jag ska börja?
Där det behövs mest, är det svåraste

sen är jag ju ngt intrasslad, så det går inte att dra i en tråd...utan att väven rämnar...

Och den borde rämna, men jag är för feg, då jag inte har någon livlina :-(

 

Tänk va äckligt det skulle vara om jag var med i du är vad du äter. Och Anna skipper la upp allt jag äter under en vecka eller ett år eller va det nu är. Det skulle ju se fruktansvärt vidrigt ut! Och då äter jag ändå inte massa snabbmat. men nulägets menyer...hm och Iof så skulle Anna skipper få det att se vidrigt ut om man bara åt morötter också.:-)
Just nu skulle jag ju helst vilja äta pizzor, pommesfrites mm, är det ngn brist i kroppen då man helst vill äta det som egentligen är sämst? Är ju egentligen inte den personen som vill äta sånt här??
Men ge mig ngt att tugga på, för jag orkar inte själv... suck. Så patetisk jag känner mig.

Barnbarnet ger mig ngt gott till lunch :-)

 

Påsk... jo, jättekul. Nä.
Jag gjorde ett halvdant försök till påskmiddag för att "barnen" skulle komma.
Sambon for ut under protest för att handla, då jag hade äran att sköta barnbarnet (min glädje i livet)
Men upptäckte ju ändå att jag inte hade så mkt hemma, då jag inte orkat engagera mig i inköpen senaste tiden.

Det blev gravad lax, sillar, potatis, ägg och bröd iaf.
Sen till huvudrätt stekte jag karré kotletter (hade hoppats få grilla, men orkade inte ta tag i att fixa eller ta upp frågan ens) ugnsbakad potatis/morötter och champinjonsås utan creme frech som jag inte hade hemma :-( Inga grönsaker hade vi heller...torftigt.
Huvudvärk och kände mig bara trött på alltihopa.

Gav iaf barnbarnet en påsk korg med lite smått i. Men hon var inte pigg utan förkyld och ville inte äta. Hade gjort kyckling till mig och henne, men upplevde den smaklös och hon smakade inte ens :-( suck.
Jag blir orolig, barnbarnet äter dåligt, katterna mina spyr och äter dåligt, jag orkar inte heller äta...virus?

 

Så jag går väl och hoppas att Universum ska finna mig ett andrum...

 

Snälla Universum hjälp mig nu att finna min väg, please.

Jag tror jag blir tokig snart, jag är trött på den här stressen. :-( som gör mig apatisk.

 

Så, idag vart det ett lågvattens inlägg.

 

 

 

 Over and out!