djupt

Ja, snödjupet e väl ganska djupt vid det här laget =) å mer ska det visst komma, har jag läst i aftonbladet. Förutom snödjup känner jag mig ensam i min egen djuphet (finns det ordet, -jo) Iaf, har funderat på kärlek, vad betyder det för oss var och en?
 
Vi blir förälskade, pasionen kommer och vi sväljer den med hull å hår och allt, precis allt känns precis rätt. Sen då? ska förälskelsen då bli den djupa kärleken? Känner man samma, eller är den, betyder den olika för oss olika individer?
 
Jag vill ha tvåsamhet, ja...det vill väl alla. men vad är då tvåsamhet för mig, eller för dig, eller honom, henne osv... För mig är tvåsamheten att dela både det intima, beröring, bekräftelsen, vardagen och gemenskapen och detta är definitivt inte ngt man får gratis bara för att man är i en relation.
 
Det krävs jobb, dvs kompromisser, en del gräl och att skrapa under förälskelsens fasad och komma ett steg närmare djupet i den person man delar vardagen med. Det man går och önskar då man är singel, är ju definitivt olika för alla människor.
 
För mig var det att just få en verklig vardag med en person jag kunde diskutera med, utveckla mitt innersta med och fördjupa och även förhöja vardagen. Att flytta och hamna i ett väldigt litet samhälle, utan vänner och utan jobb har för mig varit väldigt tufft.
 
Allt blev givetvis inte som jag hoppades, men det behöver kanske inte vara fel för det. Men ibland då jag ser mig i spegeln undrar jag vem jag är, vart vill jag komma och vart kommer jag att hamna. Kan man vara lycklig bara för att livet är det liv man lever?
 
Jag känner mig extremt självkritisk och ibland önskar jag att kommunikationen var som i början, då lyssnandet var en viktig del och då det inte var så viktigt att höras, om ngn fattar vad jag menar? Tänk att passionen ändå är det ljuvligaste som finns, då man bara suger i sig den andres ord och tycker att allt som sägs är förnuftigt och glasklart och man hela tiden har den andras intresse framför sitt eget.
 
 
Då man känner att man är på rätt plats i rätt ögonblick och känslan att man känt varandra hela livet finns men ändå så nytt. När man ser sig i spegeln och ögonen som tittar tillbaka är fulla av ett lyckligt skimmer, ett ljus för själen. Dock kommer vardagen, är det den som gör att ljuset förflyttar sig bort? Livet är kanske precis som det är tänkt, och vägen är allt.
 

Imorgon börjar ett nytt kapitel, att jobba med gamla människor kanske oxå ger ett nytt perspektiv på vart jag är på väg? Nu är det dags att sova så den nya dagen får ett ny pigg start. Ska iof hinna yoga innan jag ska jobba.
 

 Mitt hjärta är "ditt" M.
 
 
 
 
 
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
Trackback
RSS 2.0