Hjärnans si å så för oss

Hejsan alla!
Helgen har varit likt en bergådalbana i känslor, sett flera känslofilmer å så massa känslor som blivit dividerade mellan gubben å mig.
Jag älskar verkligen min gubbe, men ibland pratar vi inte samma språk. Jag tycker vi båda två är dåliga på att lösa problem å hamnar i skuld fällan.
Vems felet är. Ibland kan det minsta lilla (kan man tycka efteråt) bli en enorm stor grej. Varför är det så. Jag tror helt enkelt det beror på att man pratar för lite om alla små problem som finns. Vi är ju olika, män å kvinnor.
 
Som kvinna tycker jag om att prata om det som känns fel, eller som jag hakar upp mig på. Micke som man tycker inte att man ska lägga tid å energi på "grubbel" dvs; det jag tycker är små "problem" som jag vill rensa bort tycker han är återkommande grubbel för att jag har för mkt tid att tänka =)
 
Ja, vi använder tiden olika, vi kvinnor å män. Och boken kvinnor är från Venus och män från Mars är ganska så sann. Många ggr tror jag vi menar och tycker samma saker och grunden är lika, men ändå kan man stå å tvista om ord betydelser och vad man värderar i olika ting.
 
Att ta upp precis allt som händer i ens liv tex. Jag kan tycka att det inget har hänt. Å då menar jag inte att "ingenting" har hänt =) Jag kan ju få mail å besvara dessa, å sen lägger jag det åt sidan å ser inte det som ngt av större vikt. Men för mig är inte några mail "någonting" som jag kommer ihåg, å att detta måste jag berätta.
 
Utan min hjärna fungerar så att så länge det inte rör mig väldigt djupt eller berör mig på ett sätt att jag känner ett behov av att ventilera just det så kan det lätt hamna i ingenting facket, utan att för den skull betraktas som ngt jag inte vill berätta eller att det skulle vara hemligt? Men just en sån grej kom upp i helgen.
 
Kruxet är väl att jag iaf lätt tar på mig skuld, att det måste nog vara jag som gjort fel. Och i helgens fall hade jag glömt att berätta att jag mailat med en kompis. Jag vill inte lämna ut några detaljer på just mailet men gubben tyckte nog att det var en lite större "grej" medans jag inte alls uppfattade det så.
 
Men vi har ju även olika värderingar av saker å ting. Jag tycker precis som gubben att om ngt händer, så ska vi berätta detta. Tyvärr hamnade mailkonversationen på "inget har hänt" listan i min hjärna, vilket blev en trist historia av allt.
 
Jag och gubben beslutade även då vi blev tillsammans att vi inte skulle ha ngn chatt, dvs messenger eller facebook el dyl. Nu var gubben in på min mail och blev chockad över att jag har kvar mitt massengerkonto. Uch, jag kände det som jag svek honom men samtidigt så är det egentligen ett missförstånd.
 
Jag vet helt enkelt inte hur man tar bort messenger från mitt konto utan att radera kontot. Jag har iof inte varit på messenger sedan vi lovade detta till varandra, men jag trodde helt enkelt (naiv -visst) att om jag inte använde messenger så skulle det likt hotmailkontot jag hade förr avslutas av sig själv...hm, på ngt sätt.
 
 
Jag har iaf inte tänkt på det, jag använder det inte å det finns där. Men gubben blev misstänksam å besviken vilket gör ont i mitt hjärta då jag vet att jag inte varit eller använt messenger kontot. Så små saker blev jättestora pga att vi egentligen borde bygga grund å stabilitet istället för att bara låta tiden rinna iväg å tro att stabilitet kommer med tid.
 
Jag vill verkligen att min relation ska fungera, och i alla relationer finns det motsättningar. Men jag tror att jag å Micke är ganska dåliga på att lösa konflikter sansat å konkret. Jag går helst iväg å funderar, Micke stoppar huvudet i sanden å hoppas det ska blåsa förbi. Men även om helgen gick för fort, å det var jobbigt så pratade vi till slut igenom det även om det tog massor av energi så tog det iaf slut och jag tror vi förstår varandra igen.
 

Förhållanden/relationer behöver gräl ibland för att man ska känna att man är på samma sida då grälet är över. På så sätt lär man känna varandra lite till. Man kan nog aldrig lära känna ngn om man aldrig grälar, för gräl tar upp det som finns inuti, och personligheten vi har kommer upp i ett annat läge. Men det är svårt att gräla, för rädslan av att det oxå finns risk att det tar slut, för att man inser olikheterna och blir rädd att dom egentligen är så stora att man inte kan fortsätta relationen.
 
Men jag tror ändå att gräl är viktiga, för även om olikheterna kommer upp så kanske man kan se det som ngt positivt i ett annat sammanhang. Nog om det för idag.
Yogan går bra och på onsdag ska jag förhoppningsvis hålla prova på yoga i Arvidsjaur oxå.

 
 
 
 
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
 
Trackback
RSS 2.0